Etikett: utveckling

April, april…!

Av , , 1 kommentar 6

Näe, jag fick aldrig höra något bra skämt… Men för mig är snarare april = vår. Se själva!:

Sally är nog influerad av växandet också. Sex stycken tänder har hon nu. (Fyra uppe och två nere än så länge, men snart kommer nog fler)


Sally väntar på välling, och har under påsken lärt sig att krypa upp för trappen, till min förskräckelse (en till sak att oroa sig för)…


Sallys stora favorit… glass…pinnar! =)


Sallys andra favorit, hoppgungan!


och att vara ute så klart! Här tar Anders bort sly, och Sally övar på att ha hörselkåpor.


När allt var klart så lassade jag och Anders virke på timmerkärran jag köpte förra året (på tradera av alla ställen). Sally poserar på flaket.

Förra veckan så ringde ju barnomsorgsavdelningen. Jag var ju inte så imponerad, mest för att Sally var den ende som inte skulle komma in, men så idag fick jag ett mail. Hon kom in i Järlåsa i alla fall…! Undrar om de berodde på att någon bestämt sig för att flytta, att de var en substitut för den riktiga handläggaren eller för mitt tidigare arga inlägg om barnomsorgs systemet. 1:a augusti blir det dagis i alla fall, om än mindre tid till en början. Jag jobbar nog 80% och så försöker jag och Anders att överlappa hämtning/lämning så Sally inte behöver vara borta för mycket. Spännande ska de bli!

Igår var ju min namnsdag också. Av Anders råkade jag få en cykel. (Fast han inte visste att jag hadenamnsdag) Mina föräldrar å andra sidan, kom inte ihåg… Men jag är inte så förvånad… Jag åkte och köpte en barnsadel och hjälm till Sally i alla fall, så nu cyklar vi runt överallt. Idag bara till bygdegården, men jag visste inte att man kunde få träningsvärk, ja där bak, av att cykla… Jag var tvungen att vända helt enkelt. Men igår cyklade vi längre, och flera gånger. Sally verkar tycka att de är spännande och hörs ofta prata med sig själv där bak på pakethållaren!

Sally står upp

Av , , 2 kommentarer 6

Jaja, nu är man som alla andra då… "-Tiden går såååå fort…" Kändes nästan lite jobbigt då Sally tog sig upp till stående för första gången, helt på egen hand, imorse när vi låg i soffan eftersom jag är lite förkyld. Nu kommer vi verkligen inte att få en lugn stund…
(Bäst att jag sänker ner spjälsängen på lägsta idag, så det inte blir någon olycka…)
Tyvär missade ju Anders det här, då han är ute på äventyr i Sälen med Martin och Krister, men för första gången hade jag lite tur med mitt filmande och lyckades få med hela förloppet med kameran. Titta själv:

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Utveckling

Av , , 2 kommentarer 3

Ja, jag menar med Sally så klart… Märks viss skillnad…
Hon är ju nu 9 veckor och en dag, men vem räknar..?! =)
TV:n har hon upptäckt, och den är rolig. Den kan man prata med, och den låter ju nästan hela tiden. Ibland kan man titta på katten också. Men bäst är andra, riktiga människor. Att titta på mamma kan man ju inte göra jämt, och nu när Sally mest vill försöka sitta upp, så kan man ju se en massa annat istället!


Är inte pappa hemma så får man väl ta en annan pappa.. Varför inte Barbapappa?!


Katten hittade liggdelen till barnvagnen, och eftersom jag tagit bort mattan i hallen så bosatte han sig här istället.


Men Sally kan ju sitta i barnvagnen


Men ibland är pappa hemma innan jag somnat. Här torkar han dregel, och till och med det kan vara kul ibland.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Nyfödd

Av , , Bli först att kommentera 2

…ja, inte bara lilla Sally…

Alla säger ju att man måste uppleva det för att förstå. Födseln alltså.
Något jag aldrig förstått dock är att det sägs att vissa nyblivna mammor sägs inte älska sina nyfödda barn. Jag har ju själv nästan knappt förstått ännu, även om lilla Sally nu är sex veckor.

Men det känns ändå. Känslan när man tänker på ens barn, eller tittar på denne är som att vara kär nästan. Man behöver inte äta eller sova, man glömmer nästan bort att gå på toaletten, och när man väl får något gjort på egen hand så längtar man hem.

Det är nog inte bara Sally som gör att man känner så heller, då andra relationer också faktiskt blivit bättre. Tänker främst på stackars Anders. Han som, tvärtemot mig, inte lär glömma den traumatika upplevelsen av en födsel. (Jag var väl dessutom inte så fräsch, när man kräks i timmar och var lika svettig som en marathonlöpare.) Känns som någon ny typ av kärlek liksom…

Livet är bra konstigt ändå. Man utvecklas så fort, lever livet och så upprepar det sig. Jag kan nog se mig själv i Sally, om än lite ännu, men man lär ju lära henne allt man kan. Idag var till exempel första dagen hon fick tag på den blåa åsnan i babygymmet, efter jag försökt få henne att sträcka sig efter saker i några dagar nu. Men det är nog roligare att sträcka sig efter åsnan, som kan låta, än att klappa mamma på kinden.

Sally spanar in åsnan
(Sally spanar in åsnan)

*Knuff*
(*Knuff*)

Imorgon blir första dagen då vi, eller jag, är borta mer än 2½ timme från prinsessan, då Pia och Roger ska gifta sig. Får se hur det går…

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,