Dyrbar

Dyrbar

För tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.
1 Tim 6:7-11

Ordet för de här två veckorna är ”dyrbar”. Dyrbar: det som har högt värde, det som är dyrt, värdefullt, kostsamt. Det som slog mig när jag läste kyrkoåretstexter och som jag började fundera ikring var att det vi håller dyrbart formar oss. Visst formas vi av många saker i våra liv och inte bara det vi håller dyrbart, men kanske att det vi håller värdefullt och dyrbart får forma oss mer än vissa andra saker. Vi spenderar mer tankeverksamhet och handling runt det dyrbara och så påverkar det oss och formar oss. Som det står i Matteus 6:21: ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta vara.” Så vad är det jag håller dyrbart? Vad är min skatt? Och formar det mig på ett positivt eller negativt sätt?

När min syster hörde att jag skulle skriva kring ordet dyrbar associerade hon ordet direkt till det Gollum säger i Sagan om ringen: ”My precious…”(Min dyrbare). Gollum som i berättelsen har levt med den onda härskarringen så länge att den har format honom till något långt ifrån den han var innan ringen kom i hans ägo. Ringen hade format honom, påverkat honom på ett negativt sätt. I 1 Timoteus 6 uppmanas vi att inte söka efter rikedom i form av pengar för det är så lätt att formas av det på ett sätt som leder bort från Gud. Frågan blir ju för mig då egentligen vad är det jag vill formas och påverkas av. Det jag håller dyrbart, för det mig närmare Gud eller inte? Blir jag mer lik Jesus genom att låta detta forma mig eller inte?

Det är ju inte bara yttre saker som pengar eller ting som är det jag håller dyrbart. Det är värderingar jag har, sådant jag värderar högt och därmed håller dyrbart. Kärleken till pengarna är roten till allt ont och kanske inte pengarna i sig. Man kan hålla sin status och sitt rykte som något dyrbart eller friheten att få sin egen vilja igenom och sitt eget självförverkligande. Samtidigt tar ju de inre värderingarna sig i uttryck i det yttre livet. I 1 Timoteus 6 uppmanas vi istället för att sträva efter materiell rikedom sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Hålla dessa saker som dyrbara och värda att sträva efter och därmed låta de forma oss.

Det vi håller dyrbart formar oss och är i och med det också kostsamt. Det är kostsamt när vi låter sådant forma oss som leder oss bort från Gud, därför det leder oss bort från källan till liv och vi tenderar att som Gollum formas till någon vi inte var skapade att bli, långt ifrån den potential vi har nerlagt i oss av Gud. Men visst är det också kostsamt att välja rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet att forma oss. Det kanske kostar oss vår status eller rätten till självförverkligande. För inte är det alltid så bekvämt att formas till sådana som älskar utan själviskhet eller sådana som står upp för rättfärdighet när ingen annan gör det. Så kostsamt är det nog oavsett, men vad är jag villig att betala och för vad?

Dyrbar: det som har högt värde, det som är dyrt, värdefullt, kostsamt. Jag tror att det är värt kostnaden att låta rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet forma mig. De för mig närmare Gud och formar mig till Kristuslikhet. Jag vill lära mig att hålla dyrbart det som för mig närmare Jesus.

– Marta Karlsson