Veckoandakt: Nåd

Nåd

JAMEN FÖRLÅT DÅ!
Hur många gånger har jag hört mina barn be varandra om förlåt på det sättet? När de fortfarande är arga på varandra kommer det inte riktigt från hjärtat. Men för att mamma vill och förhoppningsvis av en känsla av att det är det rätta, så säger de, motvilligt, förlåt. Jag vet att de både behöver säga och höra ordet, men på grund av min iver att ordna till relationerna, menar ingen av dem det helt och hållet för jag har inte väntat tills de känner behovet och vill själva. Jag har, i all välmening förstås och utifrån en önskan att de ska vara goda mot varandra, flera gånger tvingat dem till att säga förlåt. Ofta leder det till att de istället blir arga på mig också. Jag tränar på att vänta, att lyssna mera på hur den som gjort fel känner sig och på hur den som blivit sårad känner sig så att det får komma inifrån dem själva.

Gud, som är allas vår Far, har mera tålamod. Gud tvingar ingen att säga förlåt. När vi känner efter, när vi lyssnar, när vi anar att det finns en maning; då är vi redo att själva ta steget att be om förlåtelse. Då är Han beredd sedan länge att ta emot oss med kärlek och värme. Att ge oss nåd, befria oss från skuld och ge oss frid. Och att hjälpa oss att ge varandra nåd, att hela våra relationer med varandra. För när jag själv blivit förlåten kan jag själv förlåta. När jag själv fått förståelse för hur jag mår på insidan, nåd för att jag gjort fel och kärlek som hjälper mig att växa i min egen takt, då kan jag lyssna mellan raderna i det andra säger och gör, och ge nåden vidare.

Nåd är större än förlåtelse. Nåd är något som vi inte kan förtjäna, eftersom det ges när vi är skyldiga till något. Den som gjort ett brott kan inte kräva nåd. Så kan inte heller jag kräva att någon ska förlåta mig när jag varit vresig, arg, sur, högljudd – oavsett vad jag hade för ursäkt. Jag hade lågt blodsocker, jag hade ont någonstans, jag var sårad… Men fakta kvarstår: jag bär ansvaret för det jag gjort och sagt. Tack och lov finns det alltid En som vet hur jag känner mig och som älskar mig oavsett, och som kan hjälpa mig vidare. Nåden tar inte bort det som är fel, nåden bortförklarar inget. Men den som ber om nåd blir förlåten, inifrån och ut. Ett nytt blad vänds i livet, ett som inte är färgat av det som varit fel utan som är helt oskrivet och redo att bli fyllt av det goda som Gud vill vara med och visa oss i livet.

Min bön är att Guds kärlek får fylla på mig så att jag kan visa kärlek vidare till alla jag möter, med stor nåd och mycket värme både när jag behöver be om och när jag behöver ge förlåtelse. Det finns en sång av Laura Story om den Kärlek som är Guds. Lyssna gärna på den via Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=51LGsPMKeAE&list=RD42hjLZyGBW6b0

Mitt hjärta är så stolt
Mina tankar så ofokuserade
Jag ser de saker du gör genom mig
Som stora saker som jag har gjort
Och nu krossar du mig försiktigt
Och tar mig kärleksfullt, och håller mig som min Fader, och formar mig som min skapare

Jag frågar Dig: hur många gånger kommer Du att plocka upp mig,
När jag fortsätter att svika Dig?
Och varje gång jag kommer till korta inför Din härlighet,
Hur länge kommer förlåtelsen att överflöda?

Och Du svarar, mitt barn, jag älskar dig.
Och så länge som du söker mitt ansikte
Kommer du att vandra i kraften av min dagligt tillräckliga nåd.

Ibland kan jag vara svagare
Och känna mig lite modfälld
Jag vet att någon, någonstans, kan göra ett bättre jobb
För vem är jag att tjäna dig?
Jag vet att jag inte förtjänar dig
Men det är delen som brinner i mitt hjärta och får mig att hålla ut

Jag frågar Dig: hur många gånger kommer Du att plocka upp mig,
När jag fortsätter att svika Dig?
Och varje gång jag kommer till korta inför Din härlighet,
Hur länge kommer förlåtelsen att överflöda?

Och Du svarar, mitt barn, jag älskar dig.
Och så länge som du söker mitt ansikte
Kommer du att vandra i kraften av min dagligt tillräckliga nåd.

Du är så tålmodig med mig, Herre
När jag vandrar med Dig, lär jag mig
Vad Din nåd verkligen betyder.
Priset som jag aldrig skulle kunna betala,
Betalades på Golgata
Så istället för att försöka betala tillbaka till Dig
Försöker jag att enbart lyda Dig
Genom att ge mitt liv till Dig
För allt som Du har gett till mig

Jag frågar Dig: hur många gånger kommer Du att plocka upp mig,
När jag fortsätter att svika Dig?
Och varje gång jag kommer till korta inför Din härlighet,
Hur länge kommer förlåtelsen att överflöda?

Och Du svarar, mitt barn, jag älskar dig.
Och så länge som du söker mitt ansikte
Kommer du att vandra i kraften av min dagligt tillräckliga nåd.

Gunilla Landin