Veckoandakt – Ljus

Ljus

Nyligen var jag på en föreläsning som Paolo Roberto höll om attityder. En väldigt bra och givande föreläsningen. Något jag bar med mig när jag gick därifrån var en gamla judisk berättelse han berättade. Den går ungefär så här:

En rabbin frågar sina lärjungar hur de visste när natten var över och en ny dag börjar gry.
En av lärjungarna frågade: ”Kan det vara när jag ser ett djur på avstånd och kan se om det är ett får eller en hund?”
Rabbinen svarade nej.
En annan frågade: ”Kan det vara när jag på avstånd ser ett träd och kan säga om det är ett fikonträd eller ett olivträd?”
Rabbinen svarade åter igen nej.
Då frågade lärjungarna: ”Vad är det då?”
Rabbinen: ”Det är när du ser och möter en människas blick, och du ser att han eller hon är din bror eller syster. För om ni inte kan göra det, oberoende av vilken tid det är på dygnet – så är det fortfarande natt!”

Paolo får ofta frågan ”varför?” när man talar om hans mörka förflutna, om tiden som en av Sveriges mest våldsamma ungdomsbrottslingar. ”Jag ville bli sedd” är hans svar.
När någon frågar mig om hur jag hamnade i kyrkan och varför blev medlem, är mitt svar ”för där blev jag sedd och kände mig önskad”.

Jesus säger ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” Matt.5:14-16
Jag vill att alla som kommer till kyrkan ska känna sig sedda, att det ska kännas som att komma in i ljuset. Ett varmt och välkommande ljus. Jag vill att mitt ljus ska lysa för dem jag möter och att just de ska känna sig sedda. Att jag ska se dem som mina bröder och systrar, så det blir gryning i deras liv. I mitt liv. Det är vad julen handlar om för mig, att påminnas om att se människor omkring mig. Inte bara mina närmaste, som jag kanske tagit för givet, utan även andra. Hemlösa, fattig, utsatta eller bara den där kassörskan man passerar på Konsum. I Sverige, i mörk midvintertid, måste vi vara varandras ljus. I en värld som blir allt mer hatisk och kall, måste vi komma med värme.
Vi är världens ljus.

När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Matt 9:36-38

Ina Klingstedt