Därför säger jag er . . .

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt 6:25-34

Ett av mitt starkaste minne från min barndom är min mammas mantra “det löser sig” och mitt ständiga ifrågasättande “hur då?”. När man växer upp är livet fullt med frågetecken; vad ska jag bli, vem är jag, kommer jag komma in på någon utbildning, kommer jag någonsin få ett jobb, kommer jag träffa någon att dela livet med och så vidare. Sen blir man äldre och inser att frågetecknen inte tar slut. En del kvarstår och andra ändras till nya frågor. Som barn trodde jag att vuxna hade alla svar, men som någon så klokt sa ”vuxna är bara barn som blivit äldre”.

Jag hörde det här bibelordet för längesedan och det stannade verkligen hos mig. Det svarade på den fråga jag ställt så många gånger. Det ordnar sig, för Gud löser det. Gud tar hand om himlens fåglar och ängens liljor, så han kommer ta hand om oss också.

Förra året var det värsta i mitt liv på många olika sätt. Främst för att cancern gjorde brutalt intrampa i min familjs liv. Efter detta oroar jag mig mer än innan. Många gånger för praktiska saker. Pengar, jobb och mat på bordet. Saker som följer med en sjukdom. Jag har legat sömnlösa flera nätter och oron har ätit mig inombords. Då kom det här bibelordet tillbaka till mig, ännu viktigare än förut. En påminnelse om att livet är mer än att oroa sig.  Om vi bara oroar oss, så missar vi ju det fina som finns.

Så varje gång jag fastnar i en virvelvind av frågor och orosmoln, försöker jag påminna mig själv. Gör dig inga bekymmer. Gud fixar. Det är inte enkelt, men jag lär mig. Sakta men säkert.

Ina Klingstedt