Har just kommit hem ifrån karate träningen i Vännäs, lite långt att köra men det är det värt.
Det finns ingenting som gör en så otroligt uppåt som när man är på väg hemåt ifrån träningen, vet inte om det är endorfinerna eller glädjen över att man överlevt ännu ett pass……Vi tränar i en och en halv timme allt ifrån styrka,kondition till grundtekniker i karate,kata och kumite, för den oinvigde kan man säga att kata är ett rörelsemönster bestående av blockeringar och slag i en viss ordning lite svårt att förklara men det tar lite tid att lära, kumite är blockeringar o slag som man gör mot en motståndare också i en viss ordning. Det är mest ungdommar som är med, det finns nån som är några år yngre än mig men annars är det bara jag som är uråldrig. Jag har hunnit få grönt bälte och hoppas kunna ta blått till sommaren om inte sjukdom eller skador ställer till det ,som vanligt.
Tänkte berätta om när jag efter juluppehållet med andra aktiviteter såsom revyträning och träning i att kunna äta mest julmat skulle börja om efter en tids sjukdom, glad i hågen åkte jag iväg det här var en tisdag, tränade stenhårt man kan ju inte vara sämre än ungdommarna,speciellt som sonen redan har blått bälte och tycker det är fränt att spöa morsan, det svartnade för ögonen ett par gånger men skam den som ger sig ,man vill ju inte verka mesig så jag tränade på och sen på natten hade jag en sån otrolig träningsvärk så jag inte kunde sova jag har aldrig varit med om något liknande , jag var tvungen att stiga upp och äta värktabletter,jag brukar dessutom sällan käka sånna ska tillläggas,vi får väl se hur det känns imorrn, det har väl med åldern att göra 🙂