Har just kommit hem från en jättetrevlig fest. Min kompis Eva fyller 50-år idag så jag åkte iväg till Ramsele i all hast ,klockan halv 4 bestämde jag mig för att åka,(festen började 5) bra planering, eftersom det var knytkalas blev det lite halvstressigt, kastade mig in i duschen medan jag gräddade pajskal, sedan tvärt till ica för att köpa räkor mm. Normalt har jag ju lite bättre framförhållning men till saken hör att jag på fredagen lyckades slå min lilltå så det inte gick att stå på den eller få in den i någon slags sko så jag hade inte tänkt åka alls men det kändes så trist att inte vara med på min kompis stora dag.
En ovanlig fest där alla var nyktra och sig själva, tänk så mycket vettigare man får sagt när inte huvudet är luddigt av sprit.
Jag är så glad att jag åkte, hade riktigt trevligt och hann diskutera livets allvar, tänk vad man kan ändra uppfattning om en människa om man bara ger sig tid att lyssna, vi är verkligen dåliga på det, om man frågar hur någon mår är man beredd på att lyssna på svaret eller förväntar man sig bara att få ett’ jo allt är bra’