Otroligt så lugnt man kan ha det… Efter höstens skrivande, och revyande, karate tränande mm, så är det bara som bara stopp, börjar bli en aning rastlös och undrar i mitt stilla sinne om man inte törs börja små träna lite karate före läkarbesöket, blindtarmen spökar igen så jag hoppas på operation snarast, men att bara gå och vänta tills allt lagt sig känns lite segt. Men tröttheten är enorm efter revyandet och har lite förkylning i kroppen så det är väl bättre att vänta lite till = tråkigt. Fördelen är att jag hinner umgås med dottern Johanna lite extra i och med att jag är hemma varje kväll, har nog inte hänt sen hon var väldigt liten 🙂 Ska passa på och hinna ikapp med sånt som jag lagt åt sidan under december, gu va duktig jag låter , men känner jag mig själv drar jag väl igång med nåt helt nytt projekt istället. Men nu först sömn.