I Sverige är det fritt fram att vanvårda grisar

Min gris har en ny madrass som han inte gillar, jag tror han tycker den är för tjock så han brukar böka omkring den så att han nästan ligger på golvet när han ska sova. Jag borde gräla mer på honom, han måste värdesätta hur bra han har det och tänka på alla grisar som föds och får ligga på ett smutsigt golv av betong, knappt en kvadratmeter stort. Han borde tänka på sin hälsa, min fina gris. Så att han inte får bölder, bråck, blir förlamad eller får lunginflammation. Därför är det viktigt att han ligger på madrassen och att jag bäddar ner honom med sin filt.

Däremot borde jag sluta gräla på han när han bökar upp hela gräsmattan. Det är egentligen inte så farligt att han leker i trädgården,  när man tänker på alla stackars slaktgrisar som aldrig får gå ut bortsett från den gången de förs upp på slaktbilen. Ja då känns det som en struntsak att min Putte äter upp nyponrosbuskarna eller bökar med mina skor så att dom blir alldeles full med dregel. Jag borde rentav uppmuntra honom nu när han börjar bli till åren, vem vet hur länge han kommer att leva. Han blir trots allt fjorton år till hösten.

Så när jag fick se matrialet som filmades inifrån Blackstaby grisfarm vart jag illamående och fick kräksmak i munnen. Äcklad av hur människor kan behandla djur på det sättet. Äcklad över att människor serverar dessa djur på sitt matbord när de plågats genom hela sitt korta liv. Även fast jag inte ätit griskött sen jag gick i lågstadiet mådde jag riktigt illa efter att ha sett filmen om hur livet för grisarna är.  Det hjälpte inte ens gå och leka med Putte, att trösta mig med att min egen gris är frisk och har ett bra liv. Det kändes inte det minsta bra fast jag kliade han bakom  frambenet (hans favoritplats). Bilderna förföljde mig, förföljer mig.

Nu på torsdag inleds rättegången mot de fantastiska personerna som dokumenterat dessa missförhållanden och vittnat om vad de sett. Hundratals bilder och fyra timmar med filmmatrial styrker att grisfarmen brytit mot tolv punker i djurskyddslagen men förundersökningen lades tyvärr ner.
Jag kan inte vara på plats i Nyköping men jag och Putte ska heja för att rättvisa ska segras och för att Sverige inte ska vara ett land där det är fritt fram att plåga och vanvårda  grisar. För det är inte ett Sverige som jag vill bo i.

Bilden är visserligen några år på nacken men den här julbilden när han öppnar sina julklappar är en av mina favoriter.

_________

Här hittar du hur grisens liv på farmen ser ut.
Se filmen Ett liv som gris