Kära pappa…

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag är det exakt 100 år sedan min far föddes. Jag undrar ibland var han är, om han sitter på molnet som sakta brukar sväva förbi uppe i skyn eller om han ligger på en kökssoffa någonstans och ritar en skiss av en häst med röd, trubbig snickarpenna.

Holger som föddes under första världskriget var en man med stora känslor, humor, värme och en hel del bestämda åsikter. Det allra bästa var om saker och ting inte nämnvärt förändrades utan allt var precis som det alltid brukade vara. Gröt på kvällen, plättar på morgonen och däremellan en och annan palt, fläskkotletter, stekt älgkött, potatis och pannkaka.

Holger var modemedveten och ville se snygg ut, även om ingen människa passerade förbi byn – men det var viktigt att se bra ut och ha putsade finskor och en snyggt knuten slips även om vi bara var några få personer. Fast jag inte alltid höll med honom, så älskade jag min far och idag tänker jag extra mycket på Holger som föddes på Holgerdagen, den 30 mars 1916.

Kära pappa – ibland är ord överflödiga…

IMAG0459

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Sverige är mitt land…

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag läste artikeln i DN om ”Vreden på Östermalm” och den växande vågen av SD-anhängare i de fina kvarteren. Jag förstod aldrig eller hängde kanske inte med eller så hade jag semesterstiltje i hjärnan när Fredrik Reinfeldt höll ”Öppna era hjärtan”-talet. För mig hade FR aldrig framstått som någon som ville öppna sitt hjärta annat än för höginkomsttagare och den länge närda politiska drömmen om att den enskilda människan äntligen måste axla sitt ansvar. Oavsett om denna människa var sjuk och i behov av extra omsorg och omtanke – eller inte. Den lågmälda rösten som aldrig ändrade höjd utan oavbrutet malde ut sitt budskap i en kontrollerad ton gav mig en känsla av ljumhet, men sedan kom ”öppna era hjärtan”. Jag fick det inte att gå ihop och jag får det än idag inte att gå ihop. Man inför regler över sjukskrivningar och utförsäkringar, beslutar om jobbskatteavdrag som urholkar det gemensamma ansvaret (vilket får oss att bli aningen mera egoistiska) och sedan kommer ett tal som ber oss att öppna våra hjärtan.

I alla fall så intervjuas Lena och Ulf från Östermalm och de talar om journalistik som döljer, en rädsla och att det inte är som förut. I Sverige. Jag minns en gång då jag blev riktigt rädd – det var när jag i ett inslag i Kulturnyheterna såg kulturministern ta en tårtbit från en tårta avbildad som en afrikansk kvinna. Det kändes ont i mig när Lena skar i kvinnokroppen och tårtans skapare, som var huvudet i tårtan, skrek när man skar i kroppen. Performance.

Är Sverige lika med Östermalm eller kan det vara så att varenda person som bor i det här landet är lika med Sverige? Korpilombolo, Umeå, Haparanda, Grums, Bergsjö, Sveg och Sollefteå? För vilka människor kan Sverige vara mer än för vi som bor i det här landet – oavsett guldmynten i plånboken? Är Sverige en liten klick av människor som dagligen promenerar på Strandvägen eller inkluderas även exv bönderna, så livsnödvändiga och viktiga? Vi måste vara rädda om vad vi har. Att krafter som inte gillar demokrati, jämlikhet och jämställdhet inte tillåts få fäste i vårt land. Jag har aldrig förstått att en kvinna inte har samma rättigheter som en man vad gäller lön, frihet etc. Det enda kvinnor saknar är samma fysiska styrka som en man har. Det enda en man saknar är förmågan att bära och föda ett barn. Vi möts där skillnaden är…

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

I påskens tid…

Av , , Bli först att kommentera 3

Förkylningen har kommit och vägrar att ge med sig, men det är inget större problem. Det är som det är. Det har blivit mycket TV-tittande och mycket från rapporteringen om terrorattentaten i Bryssel. Jag läser i dagens DN att splittret från bomberna innehöll glas, metall, bultar, skruvar och spikar. Detta splitter finns i offrens kroppar. Jag läser återigen om påven, i samma tidning och ett foto där påven gör följande, citat: ”Påve Franciskus inledde påskfirandet med att besöka ett asylläger utanför Rom. Tolv personer fick sina fötter tvättade och kyssta av påven… Denna religiösa ceremoni gick i  ekumenikens tecken. Tre av flyktingarna var muslimer från Syrien, Pakistan och Mali. Bland de övriga fanns en hindu, tre kvinnor från Eritrea tillhörde den koptiska kyrkan, medan de återstående fem var katoliker.” All respekt och heder till denna påve som inger hopp i en värld full av konflikter. Påven tvättar fötter.

Hur skulle du göra om du blev stoppad av någon på gatan som sa; not money, food. my children have not any food. och sedan tittar på två matkassar som du håller i? Detta hände mig igår när jag promenerat till affären för att köpa mig lite mat inför helgen. Lite godis, lite påskmat, lite vanlig mat, bröd och grönsaker. Hon kommer emot mig på torget och när hon säger orden och jag svarar så frågar jag: Har inte dina barn någon mat? Hon tittar på mig och mina tankar går kors och tvärs; jag vänder bort blicken och går min väg. Händelsen gjorde mig ledsen. Över flera olika saker. Kanske mest över att jag inte var medmänsklig, inte gav henne en av kassarna, men det skulle inte heller ha känts rätt. Snälla Umeå, ge tiggarna på gatorna en arbetsuppgift, Viva resurs, städa gator och torg, ge dem en lön så att de kan gå till affären och handla mat till sina barn – med stolthet och inte behöva tigga om pengar och mat.

Idag är det långfredag. När jag var liten var det en lång, lång dag som liksom aldrig tog slut, en dag inte som alla andra dagar. Jag ser att molnen börjar skingra sig, att solen vill titta fram. Det känns skönt!

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Blott en dag…

Av , , Bli först att kommentera 5

Alla dessa dagar som går oss förbi. Jag ville stanna upp och allt skulle förbli nytt, men tiden går sin egen väg och om och om igen drar den bort mellan fingrars knogar. Och allt som är kvar är ögonblicken i min famn…

Bli först att kommentera

Om man vill så läser man…

Av , , Bli först att kommentera 4

Klev innanför hemmets väggar elva timmar sedan jag lämnade det i morse och släppte ned en kasse med mat och en kasse med de resterande fem delarna av Knausgårds ”Min kamp” och ett paket kaffe av den sort jag övergått till efter femton års köptrohet genom utlovade mysstunder vid oväntade besök, på golvet. Knausgårds del 1 som jag köpte i fredags och som jag när jag väl börjat läsa inte kunde lägga ifrån mig fyllde mig med en känsla som jag trodde för alltid var borta, ren och skär lycka över att läsa en riktigt bra bok och veta att det finns flera av samma sort som väntar. En slags förväntansfull glädje som alltmer sällan verkar infinna sig och den följde mig in i måndagens gryningstimmar.

Nu ligger böckerna på min köksbänk och sänder bra vibrationer. Jag kanske inte kommer att gilla eller hålla med om att jag kommer att läsa, men språket är bra och den som översatt norskan till svenska måste ha gjort ett mycket bra arbete.

Idag är det internationella kvinnodagen. Tuffa till er kvinnor säger Dagny Carlsson. Det är svårt att läsa om kvinnor som utsätts för våld och förtryck. Jag tänker på Gertud Åström, hon som ledde den jämställdhetspolitiska utredningen som lämnade betänkandet SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv.

Övergripande mål:

Kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Det är väl något som alla skulle kunna ställa sig bakom. På internationella kvinnodagen har rosor ingen som helst betydelse – det handlar om makt, om att leva utan tak och staket – i frihet och utan rädsla…

 

 

 

Dagen började med krossat glas…

Av , , Bli först att kommentera 2

Kanske var jag trött när jag kom hem från jobbet igår släpandes på tre kassar fylld med diverse matvaror och kanske var jag så glad att jag var hemma att jag helt enkelt bara tog trappstegen upp på farstubron, öppnade dörren till farstun och låste upp min dörr utan att se vare sig åt vänster eller höger. Jag vet att jag sedan gick ut på bron igen och kollade om jag fått någon post, men märkte ingenting ovanligt. I alla fall när jag på förmiddagen tänkte ge mig ut på en promenad och kommer ut på bron så ligger resterna av brolampans tjocka glaskupa som tidigare befunnit sig i taket, ihopsopad i en rund hög om cirka tvåhundra glasbitar. Det var bara att hämta en skyffel och sopa bron väldigt noga och få in allt i en påse. Tur ändå att ingen granne verkat fått glaskupan i huvudet. Nu får man ju inte lägga sådant glas i vanliga återvinningsigloos utan det får bli Gimonäs någon gång framöver. I alla fall blev jag lite inspirerad av retur och jag gick tre vändor till min närmaste återvinningsstation med tidningar, batterier, plast, metall, pappersförpackningar och glas. Blev ungefär samma sträcka som den tänkta promenaden. Det fanns inget skräp på marken på återvinningsplatsen, utan det såg ut som om någon gått med en jättedammsugare och städat just innan jag kom dit. Det gjorde mig på något sätt upprymd och jag var väldigt noga med att sortera ut kuverten från tidningarna och ta dem hem igen.

Har påbörjat del 1 av Karl Ove Knausgårds bokserie ”Min kamp”. Jag köpte den på bokrean igår eftersom jag funderar lite på vem han är – Karl Ove Knausgård. I programmet ”Sverige” ikväll intervjuades Thorsten Flinck. Man må säga vad man vill om dessa begåvade människor som ibland bränner sina ljus i båda ändar, men att försöka få in dem i en passande liten fyrkant, ett fack, är inte möjligt. Nej, vi står frågande om varför pusselbitarna inte passar ihop för de borde alla pusselbitar göra. I den bästa av världar när allt är förutsägbart och olidligt tryggt. De människorna måste finnas…

 

När tröttheten kommer…

Av , , Bli först att kommentera 9

Ibland blir jag så otroligt trött. Sammanfaller ofta med ont i ryggen, stelhet, småruskigt väder och andra små umbäranden. Precis så har det varit i veckan,men jag intalar mig att efter regn kommer solsken, det är alltid mörkast innan det ljusnar och/eller vad spelar det för roll på hundra år. Den sista klämkäcka ramsan har jag i och för sig aldrig förstått mig på; ska man bli uppiggad av att veta att om hundra år är allt passé för mig – så idag kan jag liksom göra lite hur man vill. Lite wild and crazy då så drog jag fram matberedaren och mandolinen och fick ihop en hyfsat god middag med potatisgaletter, fänkåls- och gurksallad, spenat- och citronröra, vit sås på fänkål och timjan och smörstekta rödingfiléer. Som variation till fredagstacosen var det helt ok. Nu väntar jag bara på att Skavlan ska börja och jag åter får se Dagny Bojan Carlsson, den 104-åriga bloggerskan som man bara måste älska. Hon är helt enkelt underbar!

Så, sköt om er – ta vara på dagen och varenda minut. Stek fisk istället för tacos och lyssna varje dag på underbar musik. Minns Josefin Nilsson med kärlek…

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Trump är en skrämmande figur…

Av , , Bli först att kommentera 5

Efter att ha sett programmet ”Donald Trumps galna värld” ikväll på TV4 blir den mannen än mer skrämmande. Han eldar på massorna med galna löften och skyller på diverse grupper av människor för att det går dåligt för USA. Ja, han påminner om en annan galen figur som fanns en gång.

I programmet talar man om hans labila humör och en före detta försteminister i Skottland som ”köpt ett par biljetter till Antarktis” i det fall Trump skulle bli vald till USAs nästa president – för det tar längst tid för radioaktivitet att nå dit…(han hade egna erfarenheter av Trump från golfbanebygge i Skottland). Programmet blev inte mindre bisarrt efter att Sarah Palin dök upp på ett valmöte och höll ett eldigt tal för Mr Trump. Han lovar krig och kamp. En kvinnlig journalist som gjorde en dokumentär om DT för ett antal år sedan fick en mängd brev med varierande innehåll skickade till sig efter att dokumentären var klar och herr Trump inte var nöjd med resultatet. Hon kunde för sitt liv inte förstå att någon kvinna ens funderade på att rösta på Trump.

Han hånar handikappade, kvinnor, reportrar, religiösa, folkgrupper och säger att Hillary bara vill ta ifrån USAs folk deras vapen. Donald Trump spelar på farliga strängar och människor verkar lyssna - till dem och på en riktigt farlig pajas…

Bli först att kommentera
Etiketter: