Jag läste artikeln i DN om ”Vreden på Östermalm” och den växande vågen av SD-anhängare i de fina kvarteren. Jag förstod aldrig eller hängde kanske inte med eller så hade jag semesterstiltje i hjärnan när Fredrik Reinfeldt höll ”Öppna era hjärtan”-talet. För mig hade FR aldrig framstått som någon som ville öppna sitt hjärta annat än för höginkomsttagare och den länge närda politiska drömmen om att den enskilda människan äntligen måste axla sitt ansvar. Oavsett om denna människa var sjuk och i behov av extra omsorg och omtanke – eller inte. Den lågmälda rösten som aldrig ändrade höjd utan oavbrutet malde ut sitt budskap i en kontrollerad ton gav mig en känsla av ljumhet, men sedan kom ”öppna era hjärtan”. Jag fick det inte att gå ihop och jag får det än idag inte att gå ihop. Man inför regler över sjukskrivningar och utförsäkringar, beslutar om jobbskatteavdrag som urholkar det gemensamma ansvaret (vilket får oss att bli aningen mera egoistiska) och sedan kommer ett tal som ber oss att öppna våra hjärtan.

I alla fall så intervjuas Lena och Ulf från Östermalm och de talar om journalistik som döljer, en rädsla och att det inte är som förut. I Sverige. Jag minns en gång då jag blev riktigt rädd – det var när jag i ett inslag i Kulturnyheterna såg kulturministern ta en tårtbit från en tårta avbildad som en afrikansk kvinna. Det kändes ont i mig när Lena skar i kvinnokroppen och tårtans skapare, som var huvudet i tårtan, skrek när man skar i kroppen. Performance.

Är Sverige lika med Östermalm eller kan det vara så att varenda person som bor i det här landet är lika med Sverige? Korpilombolo, Umeå, Haparanda, Grums, Bergsjö, Sveg och Sollefteå? För vilka människor kan Sverige vara mer än för vi som bor i det här landet – oavsett guldmynten i plånboken? Är Sverige en liten klick av människor som dagligen promenerar på Strandvägen eller inkluderas även exv bönderna, så livsnödvändiga och viktiga? Vi måste vara rädda om vad vi har. Att krafter som inte gillar demokrati, jämlikhet och jämställdhet inte tillåts få fäste i vårt land. Jag har aldrig förstått att en kvinna inte har samma rättigheter som en man vad gäller lön, frihet etc. Det enda kvinnor saknar är samma fysiska styrka som en man har. Det enda en man saknar är förmågan att bära och föda ett barn. Vi möts där skillnaden är…