Nytt År!

Av , , 2 kommentarer 14

Tiden går fort. Inget nytt för någon och helt plötsligt är det nytt igen…Med löften som nästan aldrig infrias, eller andra hoppaspå som ska bli under året..Eller som det nya året har att ge..! Ja Herregud, det r likadant varje år. Lika fränt kanske också, man förväntar sig eller önskar, eller hoppas, eller bestämmer sig för det som ska bli så bra! Det är väl det bästa! NU, nu ska det ske, det där som jag vill och det jag vet ska förändras..Ja, så ska det vara. Så ska det bli. Det nya året som när det är slut har gått lika fort som de andra…eller fortare kanske.

Man blir ju äldre också. Som om det nu vore något nytt, för det är ju detsamma varje år; ett år läggs till det förra och en ny siffra gäller…Ha ha…Gud vilket kalas jag ska ha när jag fyller storjämt nästa gång!

Julen, som den här gången sabbades  av regnet och skapade ett stort svart besvikelsehål i traditionen, ja huvva. Det för många fler dessutom. En fin julafton dock, men sen kom tagelskjortan på…

Det nya året som nu eller aldrig gäller. Nu ska man få till det. De flesta känner igen.

Jag önskar er alla ett Gott Nytt Nådens År 2014 och må era drömmar gå i uppfyllelse….

 

 

 

 

2 kommentarer

Till minne av……Jesu födelse, Keltiskta traditioner, Vikingar,..?

Av , , 1 kommentar 7

 

Vi firar JUL. En högtid mitt i mörkret och vintern. En högtid med mina barn, mina mågar, mitt barnbarn, kärleken, hans barn, allt av, för mig en enda anledning: Jesu födelse.

Det finns många både spekulativa inlägg i denna orsak, både fakta och hittäpå, men för mig är det solklart. ”Det hände sig vid den tiden…” läser prästen för oss stående i julottemorgonen, lamporna är släckta och det är bara ljusen som brinner inne i vår lilla kyrka. Vi är inte många nuförtiden som stiger upp på Juldagen för denna gudstjänst. Alltför få, vill jag påstå. Ingen trängsel i bänkarna, som det var förr när jag var liten och vi gick till kyrkan, mamma och jag och min syster Britt. Pappa Ejnar tog årets enda sovmorgon. Då, i vår vackra kyrka från 1849, satts stolar ut efter mittgången och vissa fick stå trångt under hela gudstjänsten. Inte är det så nu inte. Man kan räkna kyrkobesökarna lätt.

Både traditionen och tron är avgörande. Ingen jul utan Julotta. Ingen jul utan de kära gamla psalmerna, sjungs av hjärtans lust och högtidlighet. För det är just det, högtidligt! Utanför Kyrkan brinner marschallerna i ett välkomnande sken och de båda gravplatserna, den gamla och den nya, är fyllda av ljus. Otaliga är de tillfällen där anhöriga stått vid de sina och i andakt  tänt detta lilla ljus som brinner.

Julen, inte minst med maten som jag nog begränsat till det jag vet alla äter av, julklapparna som varje år sägs ska vara färre, men tja, det vill bli en del:-) och sist men inte minst; BJÄLLRAN!

Jag minns det år jag hade Asiaten, usch, huvva, så sjuk jag var. Mamma vakade vid min säng och baddade min brinnande panna, gav mig vatten och höll min hand……jag var så sjuk, så sjuk. Senare, när jag kunde stå på benen, hör jag ljudet av en hästklocka. Framme vid fönstret ser jag en häst med timmersläde och sittandes på kuskbocken den gamla tidens timmermän. Ljudet, ljudet av klockan, helt underbart, det är knappt så det finns ord…..den lilla bjällran som ofta kommer fram i juletid, hör dess dingelidång…. Oj oj oj, det får min själ att jubla….Travandes förbi mitt hem, Rehnmans Mekaniska…han stannade inte upp hos oss, ekipaget passerade och ljudet fortsatte genom byn och vidare..

Bjällran, jag hör den när som helst.

Idag är det fjärde ljuset tänt och morgonen börjar ljusna. Snön ligger vit på taken och jag vet då en som är naken…..Ha ha..

 

Till alla er, GOD JUL från oss här på Abbey Road 74

 

 

1 kommentar
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se