Skolnedläggning igen!

Av , , 1 kommentar 7

Det gör riktigt ont ända in i själen, när jag tagit del av föräldrars och ortsbors berättelse om konsekvenser och allt vad det innebär med att lägga ned en skola i en by.

I detta fall i Åmsele  ( och Granö och Hällnäs )  Nog minns jag hur det kändes när argumenten haglade och vissa tycktes fabricerade för att passa in.

Orimligt långa dagar för vissa av de allra yngsta, som annars på hemorten kan tillbringa fritidstid hos redan kända och invanda miljöer. Ny buss måste sättas in, miljön oaktat.

I en insändare skriver utredaren som svar på, att en utredning inte har gjorts i det stora kommunperspektivet, skulle vara spekulativ och ej faktabaserad! Att man enbart kan spekulera om den framtid som kommunen ska hantera och i det här fallet när skolorna faller för bilan. Fakta kvarstår dock, till skillnad från uttalandet, vilket drabbar den kommun som i slutändan tappar skattekraft. Företag och folk flyttar och lämnar kommunen för en annan. Pengar som skulle stanna i bygden och göra nytta. Vem vill flytta in med små barn om det blir alltför långt till skolan? Det finns visst fakta att ta i beräkning. Fakta som borde handla om barnen och dess välbefinnande. I dessa svåra tider med kommunakuter och virustillstånd, vem kan tro på framtiden om man inte lägger krutet på barnen? Fakta om hyressättningar och kostnader som ingen vet vad det handlar om, det måste väl finnas fakta bakom?

Det fanns också frågor om hur man skulle göra om barnen sedan upp i årskurserna visar på större behov av stöd i olika former. Svaret från kommunen förvånar alla, det fanns inga som helt problem med det, enligt vad som sas, ”vi kommer att anställa fler kuratorer och soclaisekreterare/assistenter” !!  Då sitter det alltså inte i pengarna?

I vissa fall används kunskapsinhämtningen som det viktigaste argumentet. Barn i små skolor har inte samma möjlighet att förkovra sig, säger de som inte vet bättre. Vilket kvalificerat struntprat! Barn som bor i byar behöver mer social träning, sa man bl a i min kommun på den tiden!!! Jag var inbjuden ett flertal ggr i BoUsammanhang och detta upprepades så många gånger att jag till slut påpekade att våra barn minsann hade varit i stan betydligt fler gånger än de i Lycksele!! Sen sa ingen nåt mer om det. I mitt fall är stan Umeå av gammal hävd och det kan ingen ändra på.

Mitt hjärta är i uppror.

 

Framtidens Lycksele?

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag MÅSTE bara skriva om detta märkliga sätt att uttrycka. Framtidens Lycksele? Javisst kan man undra över det om man bor där, men jag bor i Örträsk, det är inte ens samma ort! Jo, nu är det många som tänker….Men de MENAR ju hela kommunen!! Men varför i himmelens namn inte skriva det då?

Framtidens kommun? Lappar med frågor om hur vi vill ha det i Örträsk? Jaha, jag hoppas det finns lappar med frågan om hur de vill ha det i Västra Örträsk också, eller i Byssträsk, Gäddträsk, Ruskträsk…typ.

Jag blir lika ledsen varje gång jag ser detta. Det händer alltför ofta och nog hade jag hoppats på bättring i denna delikata språkfråga med ny ledning i kommuntoppen.

Jag minns de gånger i KF när man pratade om HUR folk skulle kunna flytta till Lycksele. Någon påpekade då också att det vore väl toppen om det ändå gällde HELA kommunen, varvid svaret var det vanlig (som en gammal skiva som hakat upp sig) jamen jag MENAR ju hela kommunen!

Det kan tyckas rent ut löjligt med detta påpekande, men jag är inte ensam om känslan av exkluderande. Utanför helt enkelt.

Ny logga ,en vacker sådan men texten lyder enbart LYCKSELE!  Med en tuschpenna sätter jag dit…Kommun och allt är förlåtet.

Partibytet!

Av , , 2 kommentarer 14

Det börjar vara några år sedan. Men dagens inlägg om partibyte väcker många starka känslor och minnen. Det är inte konstigt att man går igenom olika faser i livet. Allt från mognad till vett, förhoppningsvis, men vad gör man i politiken när nån klappar dig på huvudet och säger ” Jag hör vad du säger..” ..det är bara det lilla ordet MEN som fattas. För min del var det så. Jag hade till slut ingen tro på mig själv och den vida framtidsvisionen jag skulle stå för. Jag hade tillräckligt länge spytt galla över de som inte fattade vad vi i vår del av landet inte fick av allt vi producerade. Alltför länge spätt på föraktet för duktiga politiker i ledande ställningar som i demokratisk anda var valda av folket. Jag var delaktig i allt det där. Gnäll och åter gnäll, inte något som skulle leda framåt ens, tvärtom, spä på mer missnöje, till viket nytta?
I min politiska roll trodde jag stenhårt på lagarbetet. Teamet som tillsammans verkar för det goda livet. Teamet som stöttar och rådgör, teamet som i alla lägen står upp för varann. Men där stod jag så småningom med lång näsa, ut på svagis´n, egentligen. Det var ingen som frågade hur det var, hur jag mådde, vad hände, mer än att jag efter ett år av sömnlösa nätter och tveksamhet, tog ett steg rakt ut i tomma intet. Jo en massa väsen för all del, men det värsta var, alla telefonsamtal och möten med folk som höll med mig! Inte vågade stå upp för mig eller sina egna uppfattningar! Jag grät och våndades. Ingen vill vara utanför. Men det var jag. Bakom ryggen hördes tisslandet och tasslandet av vissa, först i dagarna har jag fått en ursäkt ifrån en stortsint karl som begriper.

I Umeå läser vi att Moderaterna är jätteglada över nya tillskott i partiet, men från håll ljuder annat. Jag kan förstå besvikelsen, men också den känsla som man som partimedlem brottats med, kanske innan steget tas. Eller det stora hoppet, egentligen. Att för alla beskriva varför detta sker, har jag full respekt för och ställer mig helt och hållet till fullo bakom. Sanningen är ändå den, att ingen är en idiot för att man ändrar sig. Man MÅSTE ha hjärtat med i politiken och dela det med de övriga i teamet. Heder till alla som i dessa dagar över huvud taget vill engagera sig. Det är minsann ingen lek och kräver sin man/kvinna. ..och ingen ska klappa någon på huvudet med nedsättande kommentarer… . med ”Jag hör vad du säger” .

Jag är fortfarande medlem i mitt gamla parti. I ett team som håller ihop och verkar framåt tillsammans i Bjurholm. Jag kan inte ha några uppdrag då jag inte är skriven i kommunen, men jag gillar laget. För mig räcker det gott.
Jag hoppas att fler vågar sig in i samhällsengagemanget. Visa respekt för varann och låt vissa ord och kommentarer vara osagda. Hälsar Gun Elisabeth Rehnman i Örträsk.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se