Skolnedläggning igen!

Det gör riktigt ont ända in i själen, när jag tagit del av föräldrars och ortsbors berättelse om konsekvenser och allt vad det innebär med att lägga ned en skola i en by.

I detta fall i Åmsele  ( och Granö och Hällnäs )  Nog minns jag hur det kändes när argumenten haglade och vissa tycktes fabricerade för att passa in.

Orimligt långa dagar för vissa av de allra yngsta, som annars på hemorten kan tillbringa fritidstid hos redan kända och invanda miljöer. Ny buss måste sättas in, miljön oaktat.

I en insändare skriver utredaren som svar på, att en utredning inte har gjorts i det stora kommunperspektivet, skulle vara spekulativ och ej faktabaserad! Att man enbart kan spekulera om den framtid som kommunen ska hantera och i det här fallet när skolorna faller för bilan. Fakta kvarstår dock, till skillnad från uttalandet, vilket drabbar den kommun som i slutändan tappar skattekraft. Företag och folk flyttar och lämnar kommunen för en annan. Pengar som skulle stanna i bygden och göra nytta. Vem vill flytta in med små barn om det blir alltför långt till skolan? Det finns visst fakta att ta i beräkning. Fakta som borde handla om barnen och dess välbefinnande. I dessa svåra tider med kommunakuter och virustillstånd, vem kan tro på framtiden om man inte lägger krutet på barnen? Fakta om hyressättningar och kostnader som ingen vet vad det handlar om, det måste väl finnas fakta bakom?

Det fanns också frågor om hur man skulle göra om barnen sedan upp i årskurserna visar på större behov av stöd i olika former. Svaret från kommunen förvånar alla, det fanns inga som helt problem med det, enligt vad som sas, ”vi kommer att anställa fler kuratorer och soclaisekreterare/assistenter” !!  Då sitter det alltså inte i pengarna?

I vissa fall används kunskapsinhämtningen som det viktigaste argumentet. Barn i små skolor har inte samma möjlighet att förkovra sig, säger de som inte vet bättre. Vilket kvalificerat struntprat! Barn som bor i byar behöver mer social träning, sa man bl a i min kommun på den tiden!!! Jag var inbjuden ett flertal ggr i BoUsammanhang och detta upprepades så många gånger att jag till slut påpekade att våra barn minsann hade varit i stan betydligt fler gånger än de i Lycksele!! Sen sa ingen nåt mer om det. I mitt fall är stan Umeå av gammal hävd och det kan ingen ändra på.

Mitt hjärta är i uppror.