Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

I. Nya MP:s två mest framträdande representanter klarar inte av att debattera, diskutera eller samtala om de frågor som – självklart – ställer sig själva på dagordningen här i Umeå. Detta då landets myndigheter har agerat resolut:

a) Myndigheterna har gripit sex personer från det nätverk som har samma wahhabitiska-salafistiska tolkning av islam som bland annat terrororganisationerna Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram,

b) Migrationsverket att beslutat utvisa minst fem av dessa sex – de ansågs utgöra en fara för rikets säkerhet,

c) Två av de som gripits och vars utvisning nu fastställts har varit aktiva i Umeå och på olika sätt stötts via umebornas skattepengar. En av dessa är imam i ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” och har varit drivande i Bilaalförskolorna, dels i egenskap av kassör, dels som den som hållit i den religiösa undervisning som inte få förekomma enligt skollagen. Imamen är alltså både knuten till de frågetecken som finns kring två miljoner kronor som utgör en del av de skattepengar som förskolorna har fått av samhällets skattepengar och som skolorna och deras ekonomiska förening inte kan redovisa och till den Koranskola som inte får läggas in i undervisningen.

d) En annan av de gripna vars utvisning nu fastställts är den, för mina läsare bekante, Raad Al-Duhan. Han var en gång socialdemokraternas ”golden boy”, som gavs möjlighet att bygga upp ett kontaktnät mot ungdomar här i Umeå. Detta använde han bland annat till att tala väl om al-Qaidas dåvarande ledare Usama bin Laden samt visa filmer med jihadistkrigare. Dessa aktiviteter riktade han enbart till invandrarungdomar som han inte trodde skulle reagera negativt. Men han hade fel. Efter det han flyttade från Umeå hann denne Raad Al-Duhan dödshota dåvarande chefredaktören på Gefle Dagblad för tidningens kritiska granskning av den verksamhet som pågick i Gävlemosken – centrum för det wahhabitiska-salafistiska nätverket i Sverige. Raad Al-Duhan har dömts för detta dödshot både av Tingsrätt och Hovrätt.

e) Migrationsöverdomstolen har, hittills, fastställt utvisningarna för fyra av de fem – som alla hade överklagat sitt utvisningsbeslut,

f) Både imamen i ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” och Raad Al-Duhan (som gavs möjlighet att bygga upp ett kontaktnät mot ungdomar i Umeå under åren 2006-2014) finns bland de fyra som nu har blivit dömda till utvisning i två instanser. De frågor som ställde sig själva på dagordningen var, som jag tidigare skrivit om, dels frågan om att försäkra sig (så långt som det är möjligt) att Umeå kommuns skattepengar inte går till kriminella eller extremister. Dels att det inte förekommer religiös undervisning på Bilaalförskolorna då detta bryter mot skollagen. Religiös påverkan i samband med undervisning strider mot skollagen. Den första frågan togs upp av Peder Westerberg, Liberalerna. Den andra av oss i Arbetarpartiet.

II. Jag och en annan representant för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige ansåg inte att det svar som gavs när det gällde bidragen till föreningarna var tillfredsställande.
Skälet till detta är den passivitet som vi anser att Socialdemokraterna har visat mot just den umebaserade ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”. Trots att Islamiska Föreningen exempelvis har bjudit in predikanter som Hussein Halawa och Abu Muadh – som bland annat anser att homosexuella kan dödas under vissa omständigheter respektive hyllat jihadistkrigare som dör martyrdöden – har Umeå kommun inte agerat mot denna förening/församling. Motivet har uppgetts vara att Umeå kommun saknar lagliga ”verktyg”. Men enligt de uppgifter vi har fått har ett kommunalt bolag som AB Bostaden, vilka tillhandahåller ”Islamiska Föreningens” lokal, större möjligheter att agera då en förening gång på gång bjuder in denna typ av predikanter.

Vi i Arbetarpartiet anser att detta tveklöst pekar ut ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” som varande en förening ledd av extrema krafter. Detta understryks naturligtvis av att imamen i denna förening nu har dömts till utvisning i två instanser!

Dessa åsikter blev för mycket för de två ledande representanterna för Nya MP i Umeå: Nils Seye Larsen och Mariam Salem.

III. I måndags kunde ni själva se och höra Nils Seye Larsens angrepp på mig då han kopplade ihop mig med orden ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt…”. Idag vill jag låta alla följare av denna blogg se och höra Mariam Salems angrepp på Arbetarpartiet i allmänhet och på mig i synnerhet. Hennes filmade inlägg är på cirka två minuter. Så även mitt svar.

Jag förutspår att mitt namn, som hämnd, kommer att smutskastas på ett allt grövre sätt – men jag kommer inte att retirera från yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament

Så har bland annat representanter för Nya Miljöpartiet i Umeå tidigare försökt tysta mig. Skälet är att de starkt ogillar det jag skriver på denna blogg. De har använt sig av polisanmälningar som aldrig ens lett till förundersökningar. Nu har de gått in i en fast då de, i desperation, försöker utmåla mig som ”sjuk” genom att använda lögner.

Nils Seye Larsen kopplar bland annat samman mig med orden ”islamo-fobi” (fobi är en sjukdom) samt ”sjukt konspiratoriskt”.

Det dessa personer, och deras allierade, håller på med kallas för LAWFARE (krigföring med hjälp av lagen). Detta genom polisanmälningar – som de vet kommer att misslyckas men som, med medias hjälp – kopplar samman mitt namn med påstådda brott. Syftet är naturligtvis att minska min trovärdighet.

Och detta kan fungera. Skälet är att media (läs Västerbottens-Kuriren) skriver om polisanmälningarna mot mig med stora bokstäver. Men tidningen använder mycket små, eller inga bokstäver alls, om det faktum att polisanmälningarna lagts ned. Snabbt. VK skriver inte heller om själva metoden LAWFARE som är mycket vanlig exempelvis i USA och innebär ett missbruk av rättssystemets knappa resurser – något som borde slå tillbaka på de som, i okynne, använder polisanmälningar som en politisk metod. LAWFARE är ofta effektivt och innebär att kritiker av exempelvis Muslimska brödraskapet eller wahhabiterna-salafiterna skräms till tystnad.

Skillnaden är att jag inte står ensam. Jag är en del av Arbetarpartiet. Jag samarbetar med andra, mer erfarna, på riksplanet. Och de senare har förberett mig på att det var oundvikligt att jag skulle utsättas LAWFARE. Antingen från islamister, deras medlöpare eller medlöparnas medlöpare. Det jag nu tror återstår för exempelvis representanterna i Nya MP i Umeå är att gå ut till media och påstå att de känner sig rent fysiskt hotade av mig.

Det ni som följer denna strid bevittnar är något helt nytt: det ni ser är hur gränslösa metoder som islamisterna – eller deras medlöpare, eller medlöparnas medlöpare – är beredda att använda. De är vana vid att ”etniska svenskar” viker ned sig, vid att landets partier viker ned sig och med att myndigheter samt kulturinrättningar som bibliotek viker ned sig. Nu ställs de inför några som inte viker ned sig. Jag / vi står fast vid grundlagarna om yttrande och tryckfrihet – även om våra motståndare kommer att mobilisera tusen ”gråterskor” – av båda könen. Kära läsare, förbered er på hårda tag från mina motståndare – och på allt värre anklagelser mot min person.

IV. Några korta ord om vad Mariam Salem kommer att säga innan ni trycker på Play-knappen:

* Lägg noga märke till hur Salem börjar sitt inlägg i fullmäktige. Det som får henne att gå upp i talarstolen är att vi pekar ut den förening som måste pekas ut nämligen ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”.
* Lägg även märke till hur Salem avslutar sitt inlägg: hon ifrågasätter Arbetarpartiets rätt till det partistöd som väljarna gett oss,
* Salems logik är denna: bestraffa dem som utnyttjar grundlagarna till att tala och skriva om vad myndigheterna redan har verkställt, nämligen gripit och beslutat utvisa ett antal personer, varav en är den imam som haft just ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” som bas,
* Det offentliga möte som Salem hänvisar till, för att i alla hast kunna hitta något att slå med mot oss med, var en föreläsning som vi anordnade för fyra månader sedan – på 1 maj. Inte ”i somras”,
* Föreläsningen hade rubriken ”Hijab – religionsfrihet – sekularism – jämställdhet”,
* Den inbjudne föreläsaren var en forskare och författare som bland annat varit anlitad av Länsstyrelsen i Östergötland. Den har fått ett särskilt ansvar av Sveriges regering för att arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck,
* Både före och efter föreläsningen betonade jag att Arbetarpartiet, som arrangörer, inte ville ha en diskussion för eller emot ett slöjförbud. Tanken med föreläsningen och mötet var att diskutera bland annat slöjans inverkan på de barn som bär slöjan i en ålder då de i praktiken inte själva har möjlighet att välja,
* Mariam Salem var varken närvarande på föreläsningen eller den efterföljande diskussionen. Hade hon haft någon som helst koll hade hon inte påstått att föreläsningen hölls i somras. Och hon skulle heller aldrig ha ljugit på ett så klumpigt sätt som hon gjorde då hon påstod att ”…det uttryckligen sas att de [slöjbärande kvinnor] skulle marginaliseras i samhället…”. Detta är ett fullständigt makabert påstående – speciellt mot bakgrund av att hela föreläsningen finns inspelad…,
* Avslutningsvis vill jag understryka att jag, som konferencier, såg till att de kvinnor och män som frivilligt sökt sig till föreläsningen för att försvara slöjan, fick en oproportionerligt stor talartid under diskussionen i förhållande till deras antal i publiken. Skälet till detta var att vi, som arrangörer, såg deras närvaro och deltagande i diskussionen som något mycket positivt.

V. Nu kommer ni först att få se och höra Mariam Salem ljuga på mötet med Umeå kommunfullmäktige i måndags – om den föreläsning som Arbetarpartiet organiserade på 1 maj. Bara det att hon talar om att föreläsningen som ”i somras” visar hur lite hon vet och hur mycket hon hittar på.

Sedan kommer ni att få höra mitt svar på dessa lögner – även det på fullmäktige i måndags. Först ut är alltså Mariam Salem. Sedan kommer mitt svar. Tillsammans handlar det om cirka fyra minuter. Dessa minuter är värda att se och höra.

Mariam Salem

Mitt svar

PS. Nedan kan ni se den serie blogginlägg i dessa frågor som jag har skrivit under sommaren. DS.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 A, 21/8B och 23/8C.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Ingress
Den utlovade ”sista delen” av avslutningen på sommarens bloggserie får stå tillbaka.

Det som hände under dagens möte med Umeå kommunfullmäktige bekräftar allt jag bloggat om. Låt oss beskriva hur Nya MP i Umeå agerar. Partiets främsta företrädare klarar inte av att kritik riktas mot islamister och deras medlöpare. Så dessa spårade ur, helt, i samband med en interpellation skriven av Peder Westerberg, Liberalerna. Men Nya MP:s huvudmåltavla var Arbetarpartiet i allmänhet och undertecknad i synnerhet.

Men denna gång lyckades våra motståndare inte uppamma samma hets som blev riksbekant då Arbetarpartiet, i slutet av mars, tog upp frågan om behovet att kartlägga hedersförtrycket i Umeå. I mars steg nämligen islamister, eller deras medlöpare, fram till talarstolen från hela tre partier: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Nya Miljöpartiet i Umeå.
Denna gång fick dock Nya MP i Umeå försöka hetsa själva. Och detta gick inte bra. Inte bra alls. För Nya MP. I mars fick Arbetarpartiet stöd av andra partier. Bland annat av M och KD. Även denna gång fick vi i Arbetarpartiet stöd av andra partier.
Men idag stod Nya MP i Umeå ensamma.
I detta läge hemföll deras två ledande representanter till direkta lögner (Mariam Salem) och trump-twitter-liknande utfall (Nils Seye Larsen). Larsen kopplade ihop mig med ord som ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt…”.

Ingen av dessa två klarade av att resonera, diskutera eller debattera. Och detta bidrog till att de förblev ensamma – med undantag för någon vilsen vänsterpartist som inte verkade representera någon annan än sig själv i debatten.

”Livehändelserna” får gå före analyserna i den tänkta avslutande delen av bloggserien. Istället kan du, i slutet av detta blogginlägg, både se och höra Nils Seye Larsens utfall.

På ONSDAG kommer du att, i ett nytt blogginlägg, både kunna se och höra Mariam Salem. Du kommer även att kunna se och höra mitt svar. Det är utmärkt att kommunen spelar in våra ”uppträdanden”.

”Direktrapport från ett just nu (12.32) pågående möte med de 65 ledamöterna i Umeå kommunfullmäktige

1. Då Peder Westerberg, L, tog upp en interpellation som gick ut på att de pengar som Umeå kommuns skattebetalare står för, inte ska gå till kriminella eller extremistiska föreningar och verksamheter fick han att lugnande svar från den socialdemokratiske ordföranden i Fritidsnämnden. Med sikte på framtiden.

Men vår (Arbetarpartiets) tilltro till den översyn som kommunen kommer att göra undermineras av vad kommunen inte har gjort under ett antal år. Den ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” har haft en imam som myndigheterna gripit och beslutat utvisa. Beslutet är överklagat och kommer troligen att avgöras av regeringen – men detta visar på frågans allvar. Samma islamiska förening har, gång på gång, inbjudit minst sagt extrema föreläsare.
Två exempel:
* en av ”föreläsarna” anser att det under vissa omständigheter är rätt att döda homosexuella,
* en annan av ”föreläsarna” förhärligar jihadistkrigare som dör martyrdöden – vilket exempelvis kan betyda att dö för terrororganisationer som Islamiska Staten, al-Qaida eller Boko Haram.

Trots att Islamiska Föreningen i Västerbotten har detta på sitt samvete, och trots att de styrande Socialdemokraterna uppmärksammats på detta, händer ingenting. Detta trots att det, enligt SKL, kan vara möjligt att agera mot exempelvis Islamiska Föreningen via Bostaden AB (som de hyr sin lokal av). Ett kommunalt bolag har nämligen större frihet att agera mot hyresgäster än vad en kommun har.

Men inga åtgärder har vidtagits mot Islamiska Föreningen på lokal nivå här i Umeå. Hans Lindberg skrev, för ett-två år sedan, till regeringen för att få en bättre lagstiftning. Vi har inget emot detta. Tvärtom. Men vi vill att Umeås Socialdemokraterna ska göra något nu – genom att pröva den befintliga lagstiftningen. Speciellt som detta inte handlar om vad Umeå kommuns styre kan göra som kommun. Det handlar om vad styret kan göra via Bostaden AB.

Vi anser att Islamiska Föreningen i Västerbotten, via dessa imam och dennes roll och agerande även i samband med Bilaal-förskolorna både i Umeå och annorstädes. Vi anser självklart inte att Islamiska Föreningen ska få hyra lokal av Umeå kommun eller av något av kommunens helägda bolag. Och det handlar konkret om att det ska prövas om Bostaden AB kan låta bli att hålla denna förening med lokaler.

Detta borde vara självklart.

2. Krigföring via polisanmälningar och media kallad för LAWFARE  –
enligt en sammansättning av orden krigföring och lag

Jag tog alltså upp att Umeå kommun, via Bostaden AB, inte borde hålla ”Islamiska Föreningen i Västerbotten” med lokaler. Utifrån deras upprepade agerande. Det var vad jag sade. Och då försökte åter Nya MP i Umeå att få helvetet att bryta lös. De ville försöka locka fram samma typ av stämning som jag / vi blev utsatta för då vi försökte diskuterade hedersförtryck i mars. Dessa påhopp blev rikskända.En rad kända personer gick. Bland annat terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Vi ska redovisa två av påhoppen från idag. De kom från Mariam Salem – som ljög rakt ut. Henne ska jag återkomma till. Hennes påhopp ska vi också lägga ut på nätet. Men inte idag, måndag.

Mariam Salem påstod att saker sagts på ett offentligt möte som Arbetarpartiet hade arrangerat. Vi hade bjudit in en forskare knuten till Östergötlands län, som har regeringens uppdrag att arbeta med frågor som har med hedersrelaterat förtryck att göra. Mariam Salem ljög rakt ut om vad som sagts om de som bär slöjor. Som den demokrat Salem är (obs ironi) avslutade hon med att ifrågasätta att Arbetarpartiet fick partistöd.

Och allt detta gick ut på att försvara ”Islamiska Föreningen i Västerbotten”.

Mariam Salems påståenden var kanske det grövsta påhopp jag varit utsatt för sedan jag tog plats i fullmäktige 1991. Detta om vi kombinerar det lögnaktiga innehållet i det hon påstod sagts på vårt möte (som hon inte närvarade på) och den absurda idén att ett parti som inte delar Mariam Salems åsikter ska bestraffas genom att bli av med sitt partistöd (jag tror, oss emellan, inte att Mariam Salem vet hur det går till att beröva ett parti dess partistöd).

Allt detta visar på den rädsla – eller desperation – som finns hos Mariam Salem och Nils Seye Larsen på grund av vår kritik mot detta parti som inte valts underifrån, av medlemmarna, utan tillsatts ovanifrån. Av partitoppen.

Lawfare – lögner – idén att beröva Arbetarpartiet sitt, på väljarstödet baserade, partistöd uttrycker alltså Nya MP:s växande desperation. Kanske var Mariam Salems tanke att jämföra Arbetarpartiet ORD med Islamisk Staten HANDLINGAR. Det är svårt att veta. Desperation leder ibland till uttalanden som brister vad gäller logik.

Just nu pågår fullmäktige för fullt.

Jag redovisar därför endast det ena påhoppet. Just nu. Denna ”drapa” kommer från Nils Seye Larsen, gruppledare, och utvald av Miljöpartiets centrala Partistyrelse – sedan denna Partistyrelse avsatt den av medlemmarna valda ledningen. I Umeå.

3. Innan ni läser vad gruppledaren i Nya MP i Umeå säger ska ni veta följande:

* Det Nya MP i Umeå har försökt tysta mig, och Arbetarpartiet, har genom två polisanmälningar riktade mot mig för förtal – som givetvis lades ned,
* Det Nya MP i Umeå har försökt tysta mig genom att hota med ytterligare en polisanmälning (som jag känner till) och fick VK att skriva om denna ”tanke”. Denna metod att koppla ihop mitt namn med ”polisanmälningar” kallas för Lawfare – krigföring via lagar – som blir omnämnda i media (även om de som anmäler VET att deras anmälningar kommer att läggas ned,
* Direkta lögner från Nya MP:s Mariam Salem om vad som sades på vårt möte, där en forskare knuten Östergötlands län, som har regeringens uppdrag att upplysa om hedersrelaterat våld och förtryck.

Här nere kommer inlägget från gruppledaren för Nya MP i Umeå. Lägg märke till hans förkärlek för två saker:
a) att INTE bemöta vad jag sagt om Islamiska Föreningen, vars imam tillhör det wahhabitiska salafistiska nätverket, som myndigheterna gripit och beslutat utvisa,
b) att iställe kalla mig och mina åsikter för sjuka. Som gruppledare för Nya MP i Umeå debatterar han aldrig lokala kopplingar till islamism, jihadism, terrorism. Han deltar i metoden att polisanmäla, ljuga och tala om andras sjuka åsikter.

Här kommer Nils Seye Larsen (mina undersökningar):

”Det är som sagt en debatt som kräver att vi håller oss på en seriös nivå.

Och det är en debatt som kräver också att partier går in med intentionen att värna vår demokrati och att jobba mot extremism, och inte missbruka det. Och just var går gränsdragningen för vad man kan anse vara extremistisk, det tycker jag ändå är en relevant sak. Det Mariam lyfter upp är ju ändå relevant.

Nu har jag ju suttit och matat igenom de närmare 70 bloggartiklar som en partiledare här har publicerat på sin blogg. Närmare 400 sidor.

Och i detta framstår det väldigt mycket material som jag skulle säga är både extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt.

När man har den ingångsvinkeln så blir det inte seriöst.

Då underminerar man möjligheterna för att ha en seriös debatt om hur vi kan göra för att försvara vårt samhälle, vårt föreningsliv, hur vi försvarar detta mot våldsbejakande extrema rörelser.

Så att jag vill bara återkoppla till att vi tar gärna en seriös debatt om detta. Miljöpartiet deltar väldigt gärna, precis som många andra partier.

Men då är det så viktigt att vi gör detta genuint, seriöst och utan att ha sjukliga baktankar som vissa faktiskt har. Tyvärr.

Kommentar:

Mina argument bygger på de två rapporterna från MSB, Försvarshögskolan samt på arbeten från de forskare som medverkat i dessa rapporter. Om detta gör mig och mina åsikter ”extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt” – som Nils Sey Larsen påstår så befinner jag mig i gott sällskap.

Frågan är: i vilket sällskap befinner sig Nils Seye Larsen och Nya MP i Umeå?”

Här kan du själv se Seye Larsens inlägg på Youtube:

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress

Jag kommer att lägga ut den andra delen av detta avslutande blogginlägg 20.30 ikväll. Strävan efter att det hela ska bli en bra avslutning vilar tung.
Det nya är att vi har insett att Socialdemokraternas val att stödja islamisterna, och inte de muslimer som är beredda att skilja på religion och politik, utgör ett av de avgörande skälen bakom den katastrofalt misslyckade integrationen av invandrare från olika länder.

Stycke ett
S hade chansen att skapa ett tryggt sekulärt alternativ för muslimerna – men de böjde sig för islamisterna
Socialdemokraterna i Sverige kunde ha tagit fasta på de förhoppningar som hundratusentals av de människor hade, då de kom till Sverige från länder som domineras av islam, om att bli kvitt det religiösa förtrycket i hemlandet.
– Socialdemokraterna hade kunnat ta fasta både på den längtan som fanns efter frihet, och den önskan som fanns att kunna leva sida vid sida med svenskar och andra icke-muslimer, hos alla de som såg religionen som en privatsak.

För uppfattningen att religionen ska vara en privatsak fanns (och finns) både hos icke troende, såväl som hos troende, människor som kommer från muslimska länder. Dessa båda riktningar utgör, tillsammans, den största gruppen av de 100 000-tals som har kommit till Sverige från muslimska länder. Och alla dessa hade inte haft några större problem med att leva efter svenska lagar, samt efter de sedvänjor som bygger på svenska lagar, om dessa hundratusentals människor hade uppfattat att de kommit till ett tryggt sekulärt samhälle.

Socialdemokraterna hade kunnat stå för väldigt positiv handling. En handling som påverkat både väldigt många människor och som hade haft en långtgående betydelse för deras liv.

S var stort nog för att skapa ett tryggt sekulärt alternativ för de 100 000-tals människor som kommit hit från muslimskt dominerade länder. För alla dessa människor behövde verkligen veta, och bokstavligen känna, att Sverige var ett tryggt sekulärt samhälle. Ett samhälle vars organisationer och institutioner ställde upp på alla de som ville separera religion från politik.

För att göra detta, skilja på religion och politik, är en jättefråga i den muslimska världen.
Förmågan att skapa ett tolerant, och därför tryggt, sekulärt samhälle är också en av tre förutsättningar för varje regering som vill lägga grunden till en framgångsrik integration av invandrare från olika länder.

Men främst för de som kommer från muslimskt dominerade länder.

Stycke två
Den sekulära staten är förutsättningen för att religioner ska kunna samexistera
Det hade inte krävt några nya religiösa, juridiska eller sociala förändringar av Socialdemokraterna. Det enda partiet hade behövt göra var att slå vakt om vad de svenska grundlagarna har att säga i de frågor som berör religionen!

Jag tröttnar aldrig på att betona att det endast är en sekulär stat, i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, som kan vara tolerant. Bland annat i trosfrågor.

Skapandet av detta trygga sekulärt alternativ hade kunnat ske tillsammans med alla andra partier inom riksdagen. Och faktiskt även tillsammans med, nästan, alla mindre politiska riktningar utanför riksdagen. Bakgrunden till detta är att Sverige sedan länge ÄR ett sekulärt samhälle. Detta framgår bland annat av grundlagarna. Sverige har sedan länge haft en sekulär stat och en tolerant befolkning. Just därför hade det inte varit svårt alls att skapa en enighet för att slå vakt om det sekulära – grunden för det toleranta och trygga – och grunden för en framgångsrik integrationspolitik.

Stycke tre
Återigen – vad innebär en sekulär stat
I ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, med en sekulär stat, får du vara troende eller icke troende (ateist). Du som är troende har rätt att bekänna dig till islam, kristendom, judendom, hinduism, buddism. För att nämna några världsreligioner. Den sekulära staten ska vara neutral i trosfrågor. Staten ska inte ha rätt att förtrycka – eller gynna – någon religion. Detta lägger grunden för ett  pluralistiskt samhälle i trosfrågor.

Detsamma gäller för religionerna själva. Ingen av religionerna har rätt att förtrycka någon annan religion eller de som inte är troende (ateisterna). Det som alltså gäller för det politiska livets olika ideologier gäller alltså även för det religiösa livet. Människor kan rösta på, och gå med i, olika politiska partier. Och sedan byta parti. Eller stå utanför partipolitiken. I en sekulär stat kan människor också fritt välja mellan religionerna, byta religion, eller vara ateist.

Detta ska staten garantera. Och det är den enda metoden som har någon chans att lyckas få utövare av olika religiösa riktningar att vara toleranta mot varandra. Tyvärr upprätthöll inte Socialdemokraterna Sveriges sekulära tradition. Partiet gjorde det till formen men inte till innehållet.

Ett av skälen var att Socialdemokraterna inte fattade (och fortfarande inte fattar) vilka problem som islam brottas med. Ett annat skäl är att S ville köpslå om röster – något som nu hela Sverige får betala priset för, inklusive Socialdemokraterna själva.

Stycke fyra
Muslimer som lever ett fromt liv, men anpassar sig till Sverige, tvingas till en extremt svår balansgång. Dessa hedervärda människor förtjänar allt stöd.

Väldigt många människor från muslimska länder, främst för de troende men även för många icke troende, vill leva ett fromt liv. Detta i bemärkelsen att de önskar be mot Mekka fem gånger om dagen, avstå ifrån alkohol och griskött och fira Ramadan. Väldigt många av dessa vill också anpassa sig till det svenska samhället. Detta innebär att skilja politiken från religionen, och religionen från politiken.

Det är detta som krävs för att kunna anpassa sig till det svenska samhällssystemet.

Men de muslimer som vill leva på detta sätt, vilket innebär att skilja på religion och politik, måste genomföra en extremt svår balansgång. De måste nämligen, på ett individuellt plan, ”anpassa” den mest avgörande delen av islam till svenska förhållanden.
De måste anpassa sharia till svenska förhållanden.
Och det går inte.
I alla fall inte utan hjälp av samhället – som måste stötta reformvänliga imamer och deras församlingar – genom att understryka vad som gäller, och vad som inte gäller, i Sverige.

Den grundläggande motsättningen kan formuleras på följande sätt:
kan människan forma sitt eget öde genom att besluta sina egna lagar – eller ska människan underställas guds rätt, tolkad av människan, i form av präster? Detta är ett antingen eller!

 I Sverige beslutas lagarna av en folkvald riksdag – lagar som sedan tillämpas av myndigheter, rättssystemet och av regeringen – en regering som även ska se till så att lagarna upprätthålls.
Det viktigaste är att upprätthålla att de lagar som garanterar allmänna och fria val, för män och kvinnor, hålls regelbundet. Detta innebär att regeringen måste slå vakt om organisationsfriheten. Och om yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament. I denna demokratiska process, hur den lagstiftande församlingen (riksdagen) utses, och hur lagarna utformas och antas, saknar tron på gud betydelse.

I de kristna länder har tron på gud och lagstiftningen, kyrkan och staten, skilts åt. Detta strider mot sharia. I islam har inte kyrkan skilts från staten, och lagstiftningen har inte skilts från islam.

Inom islam lever nämligen föreställningen om en gudomlig rätt. Denna rätt baserar sig på delar av Koranen, profeten Muhammeds sunna (uttalanden och gärningar) samt på tolkningar av dessa (fiqh).
Denna gudomliga rätt står över de lagar som stiftats av människan i allmänna och fria val. Det handlar nämligen om en gudomlig rätt! Enligt islam. Och denna gudomliga rätt upprätthålls av ett självutnämnt prästerskap. Detta är sharia.

Därför går sharia går inte att förena med den rätt som följer av att människan skapar sig egna lagar, via en folkvalda lagstiftande församlingar som riksdagen, förbundsdagen eller parlamentet. Dessa lagstiftande församlingar må sedan vara hur demokratiskt utsedda som helst. Det är nämligen inte det som det handlar om. För islam handlar det om att den gudomliga rätten står över den mänskliga.

Och detta fattade inte Socialdemokraterna när de gjorde sin överenskommelse med islamisterna i Muslimska brödraskapet. Och därmed gav islamisterna makt att förtrycka de muslimer som ville leva ett fromt liv – men samtidigt anpassa sitt fromma liv till det svenska samhället. Socialdemokraterna svek, på ett fruktansvärt sätt de muslimer som var beredda att skilja på religion och politik, på det sätt som bland annat skett inom kristendomen.

Därmed slog Socialdemokraterna sönder en av grundvalarna till en framgångsrik integration. Istället lade (S) en av grundstenarna till utanförskap och de parallella samhällen som idag existerar runt Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro och som kan anas även i Umeå.

forts i morgon – det blir för långt annars!

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 A, 21/8B och 23/8C.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress
Avslutningen av bloggserien publiceras ikväll 18.00

* Ursäkta! Tanken var att avsluta fredagens blogginlägg, senare, under under fredagen eller tidigt igår lördag.

Men Arbetarpartiets ”politiska turné” längst Norrlandskusten gjorde tyvärr detta omöjligt. Jag ber om ursäkt. Efter allt arbete – inbjudningar till politiska BBQ´s via utdelning av flygblad, en rad torgmöten, genomförandet av våra politiska BBQ´s (folk kom verkligen för att ”grilla korv och en politiker” nämligen mig) var jag för utmattad för att kunna avsluta det sista inlägget i bloggserien.

Då vi återkom till Umeå, i går kväll, var det enda som gällde sömn, sömn och åter sömn.

Men idag avslutar jag alltså bloggserien. Jag lägger ut denna förklaring till förseningen nu, och publicerar själva blogginlägget kl 18.00 i kväll, och jobbar med inlägget under mellantiden. Det krävs finslipning. Det är ju det sista inlägget i en serie av .bloggar. Det känns som om detta måste bli extra bra.

* I morgon, måndag 26 augusti, är det möte med Umeå kommunfullmäktige.

Vi har sänt in två interpellationer (= frågor som alla i fullmäktige får vara med och debattera) till socialdemokrater som innehar ordförandeposter i kommunens styrelse och en av dess nämnder).
a) den första interpellationen utgår ifrån de uppgifter som VK publicerade, tidigare under sommaren, om att Bilaalförskolorna i Umeå bröt mot skollagen genom att ha undervisning om islam. Detta brott mot skollagen har skett tidigare. Vi vill veta hur För- och grundskolenämnden gjorde för att det tidigare brottet mot skollagen skulle upphöra på Bilaalförskolorna. Vi vill även veta vad samma nämnd tänker göra denna gång. Detta är nämligen en mycket viktig principfråga. Uppgifterna säger att den som höll i ”koranskolan” var den imam, här i Umeå, som myndigheterna har gripit och beslutat utvisa?
b) den andra interpellationen handlar om ifall det är vanligt, i Umeå kommun, att chefer (i samband med lönesamtal !) meddelar anställda att deras fackliga medlemskap utgör ett problem. Ett sådant både häpnadsväckande och skrämmande, odemokratiskt och troligen även olagligt, uttalande från en chef måste spegla en djupare röta. Jag tror att detta uttalande speglar en fackföreningsfientlig jargong som har utvecklats, vissa chefer emellan, och som råkade bubbla upp till ytan i detta samtal mellan chef – anställd. Jag vill verkligen tacka den anställde som gjorde att detta kom till allmän kännedom.

Den första interpellationen har vi ställt till Moa Brydsten, S, ordförande i För- och grundskolenämnden. Den andra till Hans Lindberg, ordförande i Umeås Kommunstyrelsen, efter som frågan om den kommunala chefens uttalande har ett mycket stort allmänintresse.

Vi får se om de båda interpellationerna hinner komma upp under morgondagen. Kommunfullmäktige startar 09.00. Våra interpellationer kan antingen komma upp mellan 09.15 och 10.15. Eller sent på eftermiddagen.

Vi ses 18.00 ikväll.
Hoppas jag.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress
Den STORA positiva insats som Socialdemokraterna i Sverige kunde ha gjort för alla de människor som har kommit till Sverige, från muslimskt dominerade länder, hade varit att skapa ett sekulärt alternativ för dem.

Stycke ett
Ett tryggt sekulärt alternativ
Detta hade inte krävt några nya religiösa, juridiska eller sociala förändringar. Det enda Socialdemokraterna hade behövt göra var att slå vakt om vad de svenska grundlagarna, och andra väsentliga lagar, har att säga i de frågor som berör religionen!

Skapandet av ett tryggt sekulärt alternativ hade kunnat ske tillsammans med alla andra partier i riksdagen. Och faktiskt även tillsammans med, nästan, politiska riktningar utanför riksdagen. Skälet är att Sverige ÄR ett sekulärt samhälle. Detta framgår just av bland annat grundlagarna.

Stycke två
Det sekulära är det toleranta
Jag tröttnar aldrig på att betona att det endast är en sekulär stat, i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, som kan vara tolerant i trosfrågor.

I ett sekulärt samhälle får du vara troende eller icke troende (ateist). De som är troende har rätt att bekänna sig till islam, kristendom, judendom, hinduism, buddism. Staten ska vara neutral i trosfrågor. Den ska inte gynna eller missgynna. Detsamma gäller de troende och de icke troende. Ingen av dessa livsåskådningar har rätt att förtrycka de andra genom att sträva efter att dessa ska förbjudas.

Det sekulära samhället är alltså ett pluralistiskt samhälle – när det gäller trosfrågor. Det är detsamma som det politiskt, pluralistiska, samhället när det gäller politiska ideologier. Människor kan rösta på, och gå med i, olika politiska partier som bygger på skilda politiska ideologier.

Stycke tre
Grundlagarna i Sverige tillåter en debatt mellan politiska partier
Denna debatt går ut på att vinna över själarna, från ett parti, till ett annat. Och de människor som lyssnar har rätt att byta parti. Byter tillräckligt många människor parti, eller partiblock, sker ett regeringsskifte. Det är detta de demokratiska fri- och rättigheterna går ut på. Det finns yttrande- och tryckfrihet, det finns organisationsfrihet så att nya partier kan bildas och det hålls regelbundet allmänna och fria val, för kvinnor och män. Syftet är bland annat att en riksdag ska kunna väljas samt att denna riksdag ska kunna bilda en regering. Som beroende på sina prestationer, eller brist på prestationer, och på den debatt som garanteras genom yttrande- och tryckfriheten, både kan leda till omval av den sittande regeringen eller till bildandet av en ny regering.

Stycke fyra
Denna frihet och öppenhet har dock sina begränsningar
Självklart. Partier, eller andra politiska organisationer, som försöker stoppa sina motståndare genom våld eller olika former av hot, kommer staten att stoppa. Detta genom rättsväsendet i form av polis, åklagare och domstolar.

Jag blev dödshotad förra våren av en person i Umeå i samband med ett offentligt möte på torget. Hotet gick ut på att om jag fortsatte tala i mikrofonen skulle han döda mig. För första gången sedan 1975 ringde jag polisen på grund av en akut situation som denna. Personen greps, en rättegång hölls med åklagare, försvar och vittnen. Personen som dödshotat mig fälldes. Demokratin fungerade. Min rätt att bedriva valrörelse, och därmed försöka påverka andra umebor att byta uppfattning, bekräftades. Och alla fick veta att den som försökte förhindra denna demokratiska process genom (mycket allvarliga) hot stoppades av staten. Alla har alltså inte rätt att göra vad de vill.

Stycke fem
Det är skillnad på rätt och rätt
Det är skillnad på rätten att försöka påverka andra att byta politisk åsikt genom att tala sig varm för hur bra samhället kommer att bli med ”mitt” alternativ, i förhållande till andra partiers, med hjälp av de talade och skrivna orden. Å ena sida. Och att, genom att dödshot, försöka hindra mig från att försöka få folk att byta åsikt.

Yttrande- och tryckfriheten har sina gränser. Självklart är gränsen ännu skarpare om personen verkligen hade försökt döda mig. Rätten att agera fysiskt har, naturligtvis, också sina gränser.

Detsamma gäller i förhållandet mellan ateism och troende, och mellan olika religioner.

Fortsättning följer – i kväll.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 och 21/8.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress

Jag ber mina läsare om ursäkt.
Jag hade lovat att bloggseriens del 10B skulle komma sent på söndag kväll. Skälet till att det inte blev så är att jag hastigt blev tvungen att förbereda mig gör för en hastig resa, trots sommarförkylningen, och idag befinner jag mig i Sundsvall tillsammans med andra medlemmar i Arbetarpartiet. Så avslutningen på bloggserien fortsätter inte förrän i morgon.

När det gäller resan. Vi i Arbetarpartiet genomför just nu en politisk turné efter Norrlandskusten. Vi började i Ö-vik och idag har vi anländ till Sundsvall. Det är mycket kul. Men krävande. Själv får jag se upp så att ansträngningarna inte leder att den sommarförkylning som jag drabbades av återkommer. Under vår politiska sommarturné använder vi en metod som går ut på dela ut inbjudningar till alla som bor i en stadsdel. På inbjudningen står det ”Kom och grilla korv och en politiker” samt tid och plats plus ett par-tre politiska punkter som visar vad vi står för. Denna typ av inbjudan är mycket mindre högtidligt för folk som saknar mötesvana. Och innehåller lite humor. Men grundbudskapet är detta: här ser vi vad Vi anser – kom nu till oss och berätta vad Du tycker.

Jag återkommer med ett antal berättelser från Arbetarpartiets Norrlandsturné.

Men åter till de avslutande inläggen på den bloggserier som inleddes strax efter midsommarhelgen. Nästan blogginlägg kommer att innehålla nya slutsatser som rör Umeås islamister och deras medlöpare. Dels om deras fäste i partier som S, MP och V. Dels om deras fäste i andra institutioner. Den verksamhet som bedrivs av Umeås bibliotek utgör en av dessa institutioner. Men det finns fler.

Stycke ett
Utvisningsbeslutet fastställs av Migrationsöverdomstolen
Men innan jag återkommer till de avslutningen av bloggserien vill jag helt kort säga ett par saker rörande det wahhabitiska nätverk vars centralfigur finns i Gävle och som har haft olika förgreningar till Umeå. En förgrening heter Raad Al-Duhan – som är son till ledaren för det Wahhabitiska nätverket (alltså imamen Abo Raad  som har / hade sin bas i moskén i Gävle).

Som alla minns så grep myndigheterna sex personer och beslutade att utvisa fem av dessa.

Dessa beslut överklagades till Migrationsöverdomstolen. Överdomstolen utslag kom igår. Som jag förstår utslaget innebär detta att utvisningarna, hittills, står fast i tre fall. Läget är, om jag förstått det hela rätt, oklart vad gäller de två övriga. Det är också oklart vem den tredje personen är som Migrationsöverdomstolen fastställt utvisningsbeslutet på. Men vi känner identiteten på två av de tre som först Migrationsverket, och nu även Migrationsöverdomstolen, beslutat utvisa. Dessa två är nätverkets centralfigur Abo Raad och hans son Raad Al-Duhan.

stycke två
Socialdemokraternas ”golden boy”
Som alla mina läsare minns bedrev Raad Al-Duhan sin verksamhet i Umeå under de åtta åren 2006-2014. Under sex av dessa år innehade Raad Al-Duhan olika anställningar inom ramen för Umeå kommun – finansierade med skattepengar.

Raad Al-Duhan var en socialdemokratins golden boy.

Misstag kan alla göra. Och desto större misstag desto sörre anledning att lägga korten på bordet och erkänna sitt misstag. Men detta är svårt för (S) i Umeå. Deras metod är tystnad. De tror, utifrån deras gång-på-gång-på-gång återkommande agerande, att bara de inte kommenterar sina misstag så kommer ingen annan att komma ihåg dem.

Men så är det inte. Allt fler umebor inser både vilka misstag som har begåtts och genomskådar även metoden att försöka begrava misstagen i tystnad.

När allt fler förstod att Raad Al-Duhan inte var någon golden boy – utan snarare motsatsen – har både politiker, rektorer och andra – börjat dra åt sig öronen. Och det borde inte ha varit lika populärt att ha Raad Al-Duhan som vän, exempelvis på Facebook, efter att det följande framkommit:
a) Raad Al-Duhan är dömd av både tings- och hovrätt för att ha dödshotat Gefle Dagblads tidigare chefredaktör,
b) han tillhör en av de sex som greps och en av de fem av dessa som Migrationsverket beslutade att utvisa,
c) Al-Duhan talade väl om Usama bin Laden samt visade filmer med jihadistkrigare för invandrarungdomar i Umeå – i vad som verkar ha varit syfte att ”radikalisera” dessa,

Och nu har alltså Migrationsöverdomstolen fastställt utvisningsbeslutet för bland annat Raad Al-Duhan – son till nätverkets huvudperson och fälld i två instanser för dödshot mot en tidigare chefredaktör som ansvarat för kritiskt granskade artiklar mot Al-Duhans far.

stycke tre
Den tappre soldaten Svejk
Mariam Salem (Nya MP i Umeå) behöll länge Raad Al-Duhan som vän på Facebook. Men efter att jag (och andra) uppmärksammat umeborna på detta i en rad blogginlägg tog Salem slutligen bort Al-Duhan som vän på Facebook.

Antagligen i ren självbevarelsedrift.

Men detta gällde inte socialdemokraten Mahmoud Chninou – ordförande för Ersboda S-förening och styrelseordförande i det av Umeå kommun ägda bolaget UPAB.

Likt den tappre soldaten Svejk fortsätter Mahmoud Chninou att ignorera allt:
* de två fällande domarna för dödshot mot en chefredaktör;
* hans försök att påverka invandrarungdomar i Umeå genom att tala gott om Usama bin Laden och visa film med jihadistkrigare,
* myndigheternas gripande av honom och de (nu två) olika utvisningsbesluten.

Trots allt detta så behåller Mahmoud Chninou (S) alltså Raad Al-Duhan som vän på Facebook.

Det borde vara naturligt att säga upp sin vänskap på Facebook, och distansera sig ifrån en person som tillhör ett wahhabitiskt nätverk; att distansera sig ifrån ett nätverk av människor som har samma tolkning av islam som bland annat Islamiska Staten, Al-Qaida och Boko Haram; att distansera sig från en person som ska utvisas (efter beslut i två instanser) då han anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Men detta betyder uppenbarligen ingenting för Mahmoud Chninou (S).

Stycke fyra
Det borde räcka för Mahmoud Chninou (S) att Raad Al-Duhan har fällts för dödshot mot en chefredaktören, både i tingsrätt och hovrätt, för att en ledande socialdemokrat som Chninou ska bryta sin vänskap med denne person på Facebook.

Mahmoud Chninou är en annorlunda socialdemokrat.

Han bryr sig inte om några myndigheter. Det spelar ingen roll om det handlar om säkerhetspolisen, Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen. Det spelar ingen roll om det handlar om Tingsrätt eller Hovrätt. Det spelar ingen roll att han skadar ”sitt” parti Socialdemokraterna.

Det enda som spelar någon roll för Mahmoud Chninou är hans lojalitet med Raad Al-Duhan. Al-Duhan som ska utvisas ur Sverige, efter beslut i två instanser, på grund av att han – som en del av det wahhabitiska nätverket – utgör ett hot mot säkerheten.

Stycke fem
Drygt 2½ år har Chninou satt en person ur det wahhabitiska nätverket för ”sitt” parti (S)

Mahmoud Chninou har nu haft drygt 2,5 år på sig att stryka Raad Al-Duhan som vän på facebook. Det var den 7 februari 2017 som en juridisk instans (tingsrätträtten) fastställde att Al-Duhan hade dödshotat Gefle Dagblads chefredaktör.

Det har gått lika lång tid, drygt 2½ år, utan att Socialdemokraterna i Umeå har satt hårt mot hårt mot Mahmoud Chninou. Det har gått drygt 2½ år utan att Socialdemokraterna har sagt att Chninou får välja: antingen måste han vara lojal mot ”sitt” parti.

Eller får han fortsätta att vara lojal mot representanter för det wahhabitiska nätverket – utanför det socialdemokratiska partiet.

Uppenbart tror Socialdemokraterna att de kan fortsätta att tiga ihjäl denna situation. Men, som jag skrivit tidigare i detta blogginlägg, allt fler ser igenom denna metod.Det som Socialdemokraterna i Umeå kommun nu sysslar med, att låta en av de ”sina” demonstrativt fortsätta och visa sin lojalitet med en representant för wahhabiterna är helt enkelt inte acceptabelt.

Antingen måste de traditionella socialdemokraterna ställa ultimatum. Eller så kommer (S) i Umeå att förlora den lokala ”regeringsmakten”.

Jag vänder mig direkt till (S) i Umeå med dessa ord:

”Ni håller på att förlora den lojalitet som ni byggt upp under lång tid. Ni legitimerar sedan 2½ år (indirekt – men tydligt) wahhabiternas tolkning av islam. Detta genom att tillåta Mahmoud Chninou att visa sig lojal med en representant för detta wahhabitiska nätverk.

Därmed förlorar ni, socialdemokrater i Umeå, er egen legitimitet!”

I förra riksdagsvalet erhöll Socialdemokraterna de lägsta siffrorna sedan 1911. Med sådana som Mahmoud Chninou i partiet kommer ni inte att gå framåt i valet 2022. Ni kommer sannolikt att fortsätta er tillbakagång.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8 och 16/8.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress
Det tionde och avslutande blogginlägget kommer att handla om de slutsatser som jag, partiet jag tillhör och många av de vi samarbetar med har dragit. Det kommer inte att vara möjligt att redovisa dessa slutsatser i ett enda blogginlägg. Jag kommer att redovisa Arbetarpartiets slutsatser steg för steg i ett par-tre blogginlägg. Detta blir alltså det första av det sista.

I.  En avgörande slutsats
Det finns ett enormt uppdämt behov att visa de människor som kommer från muslimska länder till Sverige – varav en majoritet vill skilja på politik och religion – på ett ”sekulärt alternativ”. Det finns likaså ett enormt uppdämt behov för de som vill frigöra sig från islamisternas förtryck i ursprungslandet – det kan handla om bristen på yttrande- och tryckfrihet, månggifte och barnäktenskap – att de har lagen på sin sida här i Sverige. Men detta har de svenska makthavarna misslyckats med. Flera av dem har till och med ställt sig på fel sida!

För att visa att de som har förtryckts av islamister, i sina hemländer, har lagen på sin sida, här i Sverige, krävs nämligen två saker. Dels en verbal konfrontation med islamister, som också de, har kommit till Sverige. Dels att alla som kommer hit får lära sig vad som gäller. Dels att de får höra vad som inte gäller. Folk som kommer ska få höra vad som gäller – och inte gäller. Det handlar om de svenska grundlagarna, och de övriga lagar som bygger på dessa, vilket jag fortsättningsvis kommer att kalla för den svenska konstitutionen.

Och det är konstitutionen som talar om vad som gäller – och vad som inte gäller. För alla.

Men. Varken de styrande politiska partikoalitionerna eller lokalpolitikerna, myndigheterna eller rättsväsendet, har hittills klarat av det som exempelvis Finlands styrande har klarar av. Och det är att, med eftertryck, säga till de som kommer till Finland att där gäller endast finska lagar och myndigheter – och inga andra lagar eller myndigheter!

Översatt till svenska skulle detta låta så här:

”Vi vill berätta något självklart för er som kommer hit och det är att i Sverige gäller endast svenska lagar och myndigheter – och inga andra lagar eller myndigheter. Av detta följer att exempelvis sharia, med sina lagar och prästerskap, inte gäller i Sverige. I Sverige är bland annat månggifte och barnäktenskap lagbrott; i Sverige har homosexuella rättigheter som att gifta sig; här råder yttrande- och tryckfrihet. Detta även om en person anser sig bli ”kränkt” när den konfronteras med motsatta åsikter. Den som vill etablera sig i Sverige måste acceptera att detta, och inget annat, är vad som gäller!

Och vi kompromissar inte!

Vidare: I Sverige bestäms de lagar som gäller av en lagstiftande, folkvald, församling kallad riksdag. Därefter åligger det regeringen och lokalpolitikerna, myndigheterna samt rättsväsendet, att upprätthålla dessa lagar. Och återigen – med detta kompromissar vi inte”.

Men detta har inte de svenska regeringarna och lokalpolitikerna, myndigheterna och rättsväsendet, förmått att, med nödvändigt eftertryck, framföra. Varken till de som kommer till Sverige eller de som är födda här.

II. Försvaret av demokratin och välfärden handlar inte endast om det militära försvaret vid landets gränser.
Försvaret av demokratin och välfärden handlar ibland även om att be falska människor som klagar – då de påstår sig bli ”kränkta” av tvingas lyssna på, eller läsa, andra åsikter än sina egna – att dra åt helvete. Ja, du läste rätt. Försvaret av demokratin kan, i vardagssituationer, betyda att be någon falsk individ fara åt helvete. Vissa fattar omedelbart andemeningen i vad jag skriver – och er andra bryr jag mig helt enkelt inte om.

Om någon klagar över att Thilo Sarrazins bok står i stadsbibliotekets hylla och, exempelvis, någon påstår sig vara kränkt av detta så ska svaret vara att Thilo Sarrazins bok skyddas både av grundlagarna och av bibliotekslagen. Och den som klagar får försöka genomleva det ”trauma” som det innebär att ta del av motsatta åsikter. Detta trauma är priset personen får betala för de demokratiska fri- och rättigheterna.

Denna typ av konfrontationer är priset för att få behålla yttrande- och tryckfrihet. Som utgör demokratins grundval. Den som plockar bort boken, på grund av någon ”kränkt” islamist bryter sig mot lagarna. Och jag är absolut inte främmande att testa om det går att ställa sådana personer inför rätta.

De personer som inte klarar av denna typ av vardagskonfrontationer, som inte klarar av denna typ av bagateller, i förhållande till vad som står på spel (demokratin), har samma ryggradslösa karaktär som springpojkarna- eller springflickorna åt nazisterna. De har medlöparnas karaktär. Men idag springer dessa ryggradslösa medlöpare ärenden åt exempelvis de islamisterna som stöder de wahhabitiska salafisternas tolkning av islam. Och det är på just denna tolkning av islam som terrororganisationer som Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram baserar sig på.

Det fanns nazistiska medlöpare i Umeå under andra världskriget. Det finns wahhabitiska medlöpare i Umeå idag. Det finns de som orkar ta in detta intellektuellt. Och som bekämpa deras inflytande. På en rad olika sätt. Och det finns de som blundar för både islamister och medlöpare.

Det finns de som blundar och vägrar välja sida, mellan de som försvarar demokratins grundvalar som yttrande- och tryckfrihet, å ena sidan, och de som kämpar för en barbarisk teokratisk diktatur å den andra. Det är för dessa, för de som blundar och vägrar välja sida, som de varmaste platserna i helvetet är reserverade för.    

III. Vi kompromissar inte med demokratin
Det finns ett enorm uppdämt behov av att säga följande: Vi kompromissar inte med demokratin. Och av att detta även hörs. Men framförallt – att det efterlevs.

För idag är det tyvärr inte så.

Hur kan exempelvis biblioteket i kommunen Falköping bryta både mot grundlagarna om yttrande- och tryckfriheten och mot bibliotekslagen genom att hänvisa till en – egenhändigt ihopsnickrad – s.k. medieplan? Medieplanen är denna kommuns namn för begreppet ”värdegrund”. Är det någon i Sverige som är så dum att han eller hon tror att både grundlagar och andra lagar kan sättas ur spel genom metoden att själv skriva ihop några rader (som dessutom i sig är bland det dummaste jag läst). Skulle hårdföra shariaanhängare bry sig om svensk lagstiftning när exempelvis Sveriges största kulturinrättning (biblioteken) inte gör det.

Naturligtvis inte.

De politiska partierna kompromissar med de lagar de själva röstat igenom i riksdagen. Sedan kompromissar vissa myndigheter vidare. Detsamma gäller för delar av rättssystemet. Ett, av flera, skäl är att partierna, myndigheterna och rättssystemet har blivit tillhåll för sharia-anhängare. Och för deras ryggradslösa medlöpare. Men det övergripande problemet är den politiska feghet som är institutionaliserad i Sverige. Efter slutet på andra världskriget var ”samlingsregeringens” partier (S, M, L och C) för fega för att göra upp med de cirka 50 000 hemmanazisterna. Det är samma institutionaliserade feghet som idag – nästan 80 år senare – gör det möjligt för IS-krigare, och deras hantlangare, att återvända till Sverige. Ostraffade. Det är samma institutionaliserade feghet som gör det möjligt med moralpoliser på Ersboda och religiös undervisning i Bilaalförskolorna.

Dessa feghetens förbannade kompromisser.

IV. En annan avgörande slutsats
Det mest centrala i islam är sharia. Sharia är ”lagen av gud”. Islam bygger på föreställningen om en gudomlig rätt. Det gudomliga är baserat på delar av Koranen. Men till detta kommer sunna (berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden) samt tidigare tolkningar (fiqh) av Koranen och Sunna – som blivit till lagar och normer. Dessa källor utgör basen för ett självutnämnt prästerskap (imamer) som är de som beslutar om ifall, och hur, gamla lagar ska tillämpas i en ny tid. Och när, och hur, en ny tid kräver utformandet av nya lagar och regler.

Föreställning om en gudomlig rätt innebär att det inte går att skilja kyrkan från staten. Det går inte att låta religionen vara en privatsak – och acceptera att lagarna beslutas av människan. Detta omöjliggörs av föreställningen om en gudomlig rätt. Det gudomliga i rätten gör det oacceptabelt att överlåta lagstiftningen till en – genom regelbundna, allmänna och fria val – utsett parlament. Detta vore att sätta människan, i form av en folkvald församling, över gud.

Denna uppfattning är definitivt den rådande bland islamisterna, både inom det Muslimska brödraskapet och bland de salafistiska Wahhabiter, för att nämna de två idag troligen mest betydelsefulla islamistiska rörelserna i Sverige och Europa.

Föreställningen om en gudomlig rätt i kombination med fördröjningen vad gäller att skilja kyrka från stat – eller prästerskapet från lagstiftningen – skiljer islam från bland annat kristendom, judendom, hinduism och buddism. Inte bara från ateismen.

V. Frågor med talande svar
Fråga A:
Vad innebär då detta ”sekulära alternativ” som vi i Arbetarpartiet – och andra med oss – uppfattar som en avgörande slutsats, baserad på ett enormt uppdämt behov, för de muslimer som vill skilja politiken från religionen.

Svar:
Det är väldigt enkelt. Det sekulära alternativet innebär helt enkelt ett försvar av att de grundlagsfästa rättigheter som är självklara för den absoluta merparten i Sverige  – ett försvar av rättigheter som har varit självklara under drygt hundra år – ska fortsätta att vara självklara. Detta både för ateister, kristna, judar, buddister, hinduer – och även för muslimer som accepterar att lagarna stiftas av en folkvald riksdag och tillämpas av regeringen och rättsväsendet! Inte av ett självutnämnt prästerskap som baserar sig på Koranen, Muhammeds sunna och tidigare tolkningar.

Fråga B:
Men hur har det som borde vara en absolut självklarhet i Sverige – att försvara grundlagarna, andra lagar och de sedvänjor som bygger på dessa lagar – blivit till ”ett enormt uppdämt behov”?

Svar:
Jag ska göra mitt yttersta för att förklara detta, förhoppningsvis både utförligare och mer pedagogiskt, än tidigare. Och jag ska börja med den första delen av det dubbla hotet mot det demokratiska och sekulära samhället – nämligen sveket. Sveket från det politiska systemet riktat mot de muslimer som vill hålla politiken borta från religionen, och religionen borta från politiken. Detta katastrofala svek.

VI. Vad är ett sekulärt samhälle – kort version
Men innan vi går in på sveket måste vi kort-kort klargöra vad ett sekulärt samhälle är. De som läst min blogg kontinuerligt vet vad som menas med ett sekulärt samhälle – eller stat. Men för dig som läser min blogg, kanske för första gången, kommer en kort-kort version.

Ett sekulärt samhälle accepterar både ateister och troende. Det sekulära samhället accepterar att de troende kan vara kristna eller judar eller muslimer eller hinduer eller buddister. Detta är möjligt då lagar och/eller sedvänjor innebär att en persons religion och livsåskådning – eller brist på religion – är individens privatsak. Staten har inte med detta att göra – dessa frågor är alltså individens privatsak.

Staten blir endast inblandad om någon trosinriktning skulle börja förtrycka andra trosinriktningar eller ateister. Då går staten in och sätter stopp för den trosinriktning som strävar efter ett ”trosmonopol”. Därigenom de övrigas rättigheter. Det sekulära samhället accepterar alltså både ateism och olika religioner. Och denna, toleranta, ordning försvaras och upprätthålls oftast av en stat. Åtminstone i dagens samhällen.

VII. Det politiska systemet sviker sina egna strukturer
Men de som ska försvara det sekulära – och toleranta – samhället kan svika. Ett lands politiska system kan exempelvis börja svika sin egen lagstiftning och de på lagstiftningen grundade sedvänjorna. Det är just detta som har pågått under mer än 20 år i Sverige.

Som alla förstår anser vi inte att så är fallet.
* När det gäller Miljöpartiet anser jag, och det parti jag tillhör, att MP domineras av personer som mer eller mindre aktivt stöttar islamisterna, inklusive deras försök att förtrycka andra muslimer. Det är vår uppfattning att MP alltså inte försvarar det sekulära samhället och därmed bidrar till islamisterna har kunnat hindra andra muslimer från att ta del av de rättigheter som varit självklara för andra i hundra år eller mer. Vårt mål är att isolera  regeringspartiet MP och beröva det all makt och så många väljare som möjligt.
* Inom Socialdemokraterna pågår en strid mellan islamister och deras medlöpare, å ena sidan, och de som inte vill ge efter för islamisternas strävan att beröva övriga muslimer deras rättigheter – enligt lagar och sedvänjor. (Detsamma gäller för Vänsterpartiet).
* Om de traditionella socialdemokraterna inte tar strid och försvarar det sekulära samhället, eller tar strid men misslyckas med att återta kontrollen över partiet i denna fråga, så kommer detta att bidra till att (S) tappar sin dominerande roll i svensk politik. Men även mer än så. Om (S) inte tar strid för det sekulära samhället kommer partiet, trots sin historia från 1889 och fram till idag, även att tappa den förmåga att göra ”come back” som (S) fortfarande har. Inte minst genom kontroll av de flesta, eller alla, fackförbund inom LO och starka ställning inom många TCO-förbunden.
* Det är svårt att säga vad Centerpartiet står. Vi anser att C är det minst tydliga, av de tidigare allianspartierna, då det gäller att ta avstånd från, och aktivt motarbeta, islamisterna – som förtrycker övriga muslimer.
* De övriga tre partierna i den tidigare av Moderaterna ledda, Alliansen har tidigare blundat ”aktivt” för islamisternas förtryck av andra muslimer. Det har visserligen länge funnits modiga Liberaler som tagit strid, såväl mot hedersförtryck som mot islamism, men det har handlat om beundransvärda individer – precis som det funnits beundransvärda individer inom både (S) och (V). Däremot har Liberalerna, som parti, tillhört de som ”aktivt” slutit   ögonen. * Men nu finns det tecken på att inte endast Liberalerna utan även Moderaterna och har öppnat ögonen och stegvis tar strid mot islamisterna – som förtrycker övriga muslimer.
* Och den utveckling som pågår inom L och M pågår även inom Kristdemokraterna

Här stannar vi för denna gång.

I nästa del av detta tionde och sista blogginlägg kommer vi att presentera fler slutsatser. Dessa kommer att kretsa kring följande frågor:

a) hur vi, i Arbetarpartiet, kommer att försöka bidra till att skapa ”ett sekulärt alternativ” för den majoritet som kommit till Sverige från de muslimska länderna;
b) visa på den sekulära statens starka och svaga sidor – i Sverige,
c) förklara hur den sekulära staten hänger samman med det demokratiska, folkstyrda, samhället – och varför de som sviker det sekulära även sviker demokratin,
d) hur stoppa den redan pågående framväxten av parallella samhällen – eller tillväxten av de enklaver av parallella samhällen som redan existerar.
e) hur skapa ett brett folkligt motstånd mot islamisterna – det Muslimska brödraskapet och de salafistiska Wahhabiterna (wahhabia salafia) – för deras förtryck av övriga muslimer.

Det folkliga engagemanget avgörande
Det går inte att överlåta allt åt myndigheternas gripanden, och utvisningsbeslut, av det wahhabitiska nätverket. Detta är, trots allt, inte är lika starkt som det Muslimska brödraskapet. Och inte heller inte lika farligt. Det är det folkliga engagemanget som kommer att vara avgörande. Både för att skapa ett ”sekulärt alternativ” och för att stoppa den redan pågående framväxten av parallella samhällen. Eller tillväxten av de enklaver av parallella samhällen som redan existerar.

Denna del kommer nu på söndag – sent på söndag kväll.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8 och 13/8.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

INGRESS # 1.

Skälet till det UPPSKJUTNA avslutande inlägget i bloggserien ”Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte” beror inte på min vanliga tidsoptimism.
Ni som följt mina blogginlägg vet att jag är en störande tidsoptimist. Jag klarar inte ens de deadlines som jag har satt själv. För detta har jag blivit utskälld. Av tidigare flickvänner, partikamrater och tryckare (av vår tidning). Men det har runnit av mig.

Utom när det gäller de utskällningar som jag har fått av min dotter!
Hon har liksom alltid haft vetorätt i olika sammanhang. Och har vetat om det. Hon gav min fru (med beröm) godkänt. Det handlar som alla förstår inte om hennes mamma. tidigare hade hon varnat mig för att ens fundera på vissa andra.
Det är makt när man är 14-15 år.

Dottern ”pensionerade” även mina t-shirts som jag ansåg var i sin ”bästa ålder”. Detta genom att spraya dom med vad som hade kunnat bli en graffiti-målning. Hon klippte även sönder skjortor som jag, också, ansåg var i sin ”bästa ålder”. Men både mina partikamrater och dottern ansåg att de hade tjänat ut. Fem år tidigare. Skillnaden var att ingen i partiet vågade vare sig spraya mina t-shirts eller klippa sönder mina skjortor. Jag minns när min dotter räckte över den, en gång svarta, nu mjuka och sköna fast grå, FÖRE DETTA jeans-skjortan med följande ord (och en sax i handen): ”Den är död nu, pappa”.

Det är också makt. Över sin stackars lilla pappa.

* Så smugglar du in din 13-åring på förbjudna zombiefilmer
Min dottern uppskattade inte att vi (nästan) alltid missade all rolig reklam när vi gick på bio. Och istället trampade folk på tårna då vi, sist av alla, trängde oss fram på jakt efter våra platser i biosalongen. I mörkret.

Platser, ja. Min dotter ville se skräck serverat med blod till. Kort sagt zombiefilmer. Bland annat. Och det fick hon. Givetvis. Med en pappa som själv älskar skräckfilm. Snabbt avverkade vi George A. Romeros klassiska zombie-triologi. Ni som kan denna genre vet att triologin består av:

* Night of the living dead, 1968,
* Dawn of the Dead, 1978
* Day of the Dead, 1985.

Det kom även en fjärde film. Men den tror vi experter inte att Romero har gjort själv utan bara har lånat ut sitt namn till. Hur som helst: den hör inte till de tre klassikerna. Men självklart såg vi även denna film som kom 2005. På biograf. Något som vi strax ska återkomma till.

Min dotter fick den klassiska zombie-triologin som födelsedagspresent. Då hon fyllde tolv.

Hon förstod nämligen skillnad på dikt och verklighet. Och zombiefilmer var dikt. Men det fanns ett problem. Och det var STORT problem. Hur skulle vi göra för att komma in på barnförbjudna skräckfilmer, på biografer som på Royal och på Filmstaden, för att exempelvis se den fjärde Romero-filmen ”Land of the Dead”?

Här kunde jag återbetala lite av min skuld till dottern, på grund av alla mina sena ankomster, för vilka jag hade dåligt samvete.

Jag räknade nämligen ut hur dottern – som fyllt tretton och som såg ut som tretton, men inte som femton, en ålder som krävdes för att få gå på exempelvis zombiefilmer – skulle ta sig förbi biljett-och-ålderskontrollanterna?

Det är sådant som en pappa är till för!

Det är egentligen mycket enkelt. Och har inte med smink och högklackade skor att göra. Nej, nej. Så här gör man:
Köp tre biobiljetter – inte två. Två av biobiljetterna ska vara till den skräckfilm ni ska gå på. Den tredje biljetten är själva tricket. Den ska köpas till en snäll Disney-film – som ni naturligtvis inte ska gå på. Passera sedan, glatt, biljett- och ålderskontrollanterna med en skräckfilmsbiljett i din hand. Och låt dottern, ännu gladare, vifta sig igenom kontrollen med hjälp av biljetten till Disney-filmen.
Släng sedan denna biljett i närmaste papperskorg.
Gå sedan, med triumferande och spänstiga, steg till de bokade och snällt väntande platserna i den biosalong som visar skräckfilm. Sedan är det bara att bänka sig med popcorn och Coca-Cola i väntan på den roligt ruskiga, eller ruskigt roliga, skräckfilmen. Inte svårt alls. Det bästa var att den oanvända biljetten alltid kostade mindre än de ”riktiga”.

När dottern blev lite äldre började hon återgälda min kreativitet, när det gällde att komma in på barnförbjudna och blodiga filmer, genom att rekommenderade bra ”skräckisar” till sin pappa. Som nu köpt nya, och godkända, skjortor. Det var filmer som hon sett tillsammans med sina kompisar. Eller med någon mesigt lagd pojkvän som höll för ögonen under halva filmen. Dottern kunde gå på samma film två gånger för att  få se, och höra, sin pappa skratta, hysteriskt, åt vissa scener.

En alldeles speciell scen fanns i filmen ”Frostbiten” med Petra Nielsen i en av huvudrollerna. Dottern visste att jag skulle skratta mig fördärvad åt en ”dubbel-scen” där vampyren bet, och sög ut blodet, ur den lilla söta kaninen (tror jag det var) för att sedan kasta iväg den som en tom vante – på ett riktigt ruskigt sätt.
Som filmvampyrer gör! Hemskt. Men bättre en kanin än en ett antal människor. Det var för att inte bita sin flickvän, och hela hennes familj, som vampyren/pojkvännen gav sig på den lilla söta kaninen då blodtörsten satte in.

Scenen följdes av en chockad tystnad i filmsalongen. Den var ju alldeles förbannat rolig – men fick man skratta åt en sådan brutal och hemskt vampyr. Den lilla kaninen var inte liten och söt längre utan lite ”förändrad”. Men publiken var ju ändå där för att se skräck – och visste om att det var en (svensk) vampyrfilm.

Försiktiga skratt hördes i mörkret. Utom mitt. Jag brölade av skratt. Och just DÅ, när jag hade skrattat så jag var helt utmattad åt denna scen, kommer en mycket ful liten hund framrusande på filmduken och ropar uppmuntrande till vampyren: ”Bra gjort, jag har alltid hatat den där kaninen”! (Vampyrer kan nämligen höra vad djur säger och tvärtom). Och då fick jag ett nytt skrattanfall som gav mig kramper i magmusklerna. Jag liksom ”råmade” fram mitt skratt. Medan tårarna rann. Halva biosalongen (som var halvtom ) vände sig om och tittade, förmanande och avståndstagande, på vem det nu än var som hade en sååå avskyvärd uppfattning om vad som var vansinnigt roligt (själv hade de endast småfnissat). ”Tyst pappa” viskade dottern. Med ett nöjt leende. Hon visste att jag nästan skulle skratta ihjäl mig åt just denna ”dubbel-scen”.

Tyvärr fick filmen inte alls den uppskattning den förtjänade!

Sorgligt nog förstår inte alla föräldrar att barn måste få lite svängrum när det gäller bra och/eller roliga, samt härdande,  skräckfilmer. Det är inte heller alla föräldrar som aktivt bidrar till att hjälpa sina barn att få se uppbyggliga filmer – genom att hjälpa dem förbi ålderskontrollanterna.

Men jag säger ”Ned med åldersgränserna för skräckfilm”.
Åtminstone för tjejer.

INGRESS # 2.

Skälet till att jag inte har kunnat skriva det avslutande blogginlägget beror, eventuellt, på att jag har blivit tuggad på av en zombie. Eller biten av en vampyr.

Men det troligaste alternativet är att jag tränat alltför hårt i helgen och blivit rejält sjuk.

Därför har jag tyvärr inte orkat formulera slutet på serien av blogginlägg om islamisternas ökande makt i Sverige och Umeå – och om sveket mot alla de muslimer som kan skilja på politik och religion.

För jag vill verkligen presentera några viktiga slutsatser. Och detta gör man inte med feber, frossa och en hals som gör ont varje gång som jag sväljer.

* Träning – inte alltid nyttigt.
Det är bevisat att motion är nyttigt. Det är exempelvis nyttigt att gå en rask promenad på 25-30 minuter om dagen med svängande armar. Sätt gärna 0,25 kilos viktmanschetter runt handlederna. Men det finns inga bevis för att mer avancerad idrott skulle vara nyttigt i bemärkelsen att du lever bättre och längre.

Trots att jag känt till detta i cirka 40 år har jag tränat hela mitt liv. Jag har tränat sedan jag var 6 år och fick följa med pappa ut och springa i skogen. Då jag var sju började jag åka el-ljusspåret i Gammliaskogen. I nian prövade jag på boxning under bland annat duktiga pugilister som Lars Dahlkar och Kenneth Israelsson (den senare 5 svenska mästerskap och ett nordiskt). Det gick inget vidare. Jag var varken någon Sonny Liston, Muhammed Ali eller Kenneth Israelsson.

Vid 18-års ålder stegade jag så in på Sporthallens gym – och sedan dess har jag lyft skrot. OCH sprungit. Så länge knäna höll.

De tre moment som ingår då du tävlar i styrkelyft är:
a) benböj eller knäböj,
b) bänkpress,
c) marklyft.
Jag har aldrig någonsin tävlat – annat än med mig själv – men de tre momenten utgör basen i mitt träningsprogram. Dessa tre övningar aktiverar väldigt stora och många muskler i  kroppen. Därför vill jag avråda ifrån är att köra två, av dessa tre, övningar i samma träningspass. Speciellt om du både kör hårt och även lägger in rodd- och latsövningar, plus övningar för mage och ländrygg, i träningspasset. Det kan bli för mycket för kroppens immunförsvar.

Men hög lyftfuktighet, en rejäl middag plus en kort ”powernap” gav mig en ovanlig energi i helgen. Och jag kunde inte låta bli att köra följande idiotpass:

* Benböj (knäböj) 3 set a 20 reps – varierande vikt och mellan-högt tempo,
Effekt: Första sitta-ned pausen (av utmattning) för att inta dryck med kolhydrater och proteiner.
Det kändes tungt.

* Bänkpress: 9 set med allt från 12 reps till 1, från 40 kilo till 90 kilo med ett antal set med latsdrag och rotator-kuff mellan de olika set:en med bänkpress. Mellan-till- högt tempo,
Effekt: Andra sitta-ned pausen (av utmattning) för inta flytande kolhydrater och proteiner.
Det kändes utmärkt – kroppens egna anabola ämnen lösgjorda liksom kroppens endorfiner. En mycket falsk känsla av o-övervinnerlighet infann sig. Falsk, alltså!!

Därför avslutade jag i stor stil med följande:
* Framfälld rodd i olika vinklar – tung belastning, högt tempo, 6 set a 15 reps,
* Drag mot hakan med skivstång, axelpress och en gammaldags övning med en spiralfjäder – alla övningar för att motverka framåt-roterade axlar på grund av all bänkpress,
* Avslutande övningar för mage och ländrygg – kämpade mot egen vikt (tungt). Många reps och mycket högt tempo.
Effekt: Tredje sitta-ned pausen (extra utmattad). Flytande igen, i form av måltidsdricka med druvsocker och salt.
Det kändes mycket, mycket tungt. Verkligheten hade hunnit ifatt mig. Troligen var det då, eller en stund senare, som jag blev sjuk.

Det som alltid förundrar mig är det som förändras, och det som inte förändras, när åren går.

Skillnaden idag och för 30 år sedan är förvånande liten när det gäller styrkan. Skillnaden är däremot stor när det gäller behovet av återhämtning. Det var, faktiskt, lättare att återhämta sig från ett verkligt hårt träningspass – för hela kroppen – år 1989 än idag! Men rent styrkemässigt är skillnaden förvånande liten. Även om den finns.

Jag började inte att träna för att det var nyttigt.

Jag började träna för att bli stark. Ju starkare desto bättre klarade man sig i slagsmål. Och ju bättre man klarade sig i slagsmål desto värre rykte fick man. Ju värre rykte man hade desto mindre behövde man slåss. Detta var en viktig insikt och efter den levde jag, så gott som jag kunde, under hela mellan- och högstadiet. Speciellt under högstadiet. Min tid där påminde om filmen ”Ondskan”. Byggd på boken. Jag har aldrig riktigt lämnat grusgården på Mimerskolan. Det var där som jag gick högstadiet.

Jag började blogga för att berätta om min denna tid. En tid som satt spår som aldrig går ur. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag började träna mer styrketräning. Och prövade på boxning. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag aldrig slutat träna styrketräning. Och jag har aldrig tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har alltid tränat för att vara stark och vara redo att slåss. Även om jag inte vill slåss. Men det är så livet är. Du måste slåss. Fast kanske inte fysiskt.

Men vill du träna för att få ett bättre och längre liv så behöver du inga stora vikter. Eller kunskaper i boxning eller i någon annan kampsport. Det är bara att promenera raskt i 25-30 minuter och, som sagt, gärna med ”viktmanchetter” runt handlederna. Och tränar du för att bli stark så ska du inte träna så att du blir sjuk, svag och missar nästa träningstillfälle. Och det är inte nyttigt.

För då kan du nämligen åka på stryk.

 Jag återkommer

____________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen).
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”har publicerats
9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli, 3 aug, 6 aug och 11augusti.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte
Del tio av tio- Del I

Hej igen,

Ingress

Under den tid som jag har tagit denna strid mot islamister och deras medlöpare – uppbackad dels mina partikamrater, dels av sympatiskt inställda läsare med olika ideologier samt av personer från andra partier som anser att denna strid bör tas – har jag fått många tips.

Ett par exempel:

Partibyte som metod för islamister eller deras medlöpare
Skälet till att jag våren 2018 började skriva om att det finns ett antal personer som – islamister eller deras medlöpare – berodde på ett tips från en Socialdemokrat. Denne/denna berättade flera exempel på just detta. Till de socialdemokrater i Umeå som nu börjar fundera på vem det var som vände sig till mig vill jag säga att ni inte behöver titta på varandra med misstänksamma ögon. Den personen finns inte kvar i Umeå.
Men tillbaka till själva sakfrågan: Då jag och mina partikamrater började kolla visade sig dessa uppgifter stämma. Vi fann också flera exempel på att dessa partibytare hade börjat sin politiska bana genom att besöka våra möten – i nästan alla fall innan vi bröt oss ur det parti vi tillhörde tidigare och bildade Arbetarpartiet 2010. De stannade inte hos oss. Vi hade bara arbete att erbjuda och inga positioner.

När det gäller dessa partibytare minns vi flera – men speciellt en. Personen började med att besöka våra möten. Insåg att det inte fanns något att hämta hos oss, varken ”ideologiskt/teologiskt” eller när det gällde en politisk karriär. Sedan fortsatte personen vidare, till Socialdemokraterna, därifrån till dåvarande Folkpartiet för att sluta i dagen Vänsterparti.

Jag har medvetet sparat ett särskilt blogginlägg för denne. Medlöpare eller islamist. Och, som sagt, det finns fler än en.

Censur av böcker och annat medlöperi
Partibytarna skrev jag om under våren 2018. Under våren 2019 skrev jag om den cencur som förekom på Umeå stadsbibliotek. Jag syftar på den bortplockade boken av Thilo Sarrazin. Detta tips fick jag, ursprungligen, från en låntagare. I takt med att jag trappade upp trycket på stadsbiblioteket inkom ny information. Från flera håll.

Det handlade bland annat om hur bibliotekstjänsten i Sverige skaffade sig de recensioner ville ha för att kunna ”dödskallemärka” vissa böcker. Uppnådde de inte detta genom den första recensionen så beställde bibliotekstjänsten en ny recension. Vissa böcker skulle bara brännmärkas. Och ännu värre agerade vissa enskilda kommuner runt om i Sverige.

Allt detta kunde jag skriva om tack vare att läsare hörde av mig. Men tillbaka till Umeå.

Jag vill återigen säga att jag har den största respekt för kunnandet och integriteten för en majoritet av de anställda vid Umeås bibliotek. Jag vill inte att det ska råda något som helst tvivel om detta.Men det finns en minoritet som jag har haft en fejd med. Den fejden är inte över – trots att mina blogginlägg spelade en viktig roll till att Sarrazins bok åter står i bokhyllan på Umeå stadsbibliotek. Och låt mig understryka. Det handlade inte om den boken i sig. För mig var det en strid mot metoden av hemlig censur. Yttrande- och tryckfriheten utgör demokratins fundament.

Men tillbaka till biblioteksverksamheten i Umeå. Jag har långtifrån använt mig av all information kring hur en minoritet av de biblioteksanställda kryper för islamisternas strävan efter att skapa parallella samhällen. Eller ”enklaver” av parallellsamhällen. Här i Umeå.

Jag kommer att skriva mer om detta. Senare. Det handlar om saker som, i mina ögon, är lika oacceptabla som hemlig censur.

Tills vidare
Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp många fler tips från er läsare som lett till de allra bland de viktigaste blogginlägg, och till och med ”serier” av blogginlägg som jag skrivit.

Jag tackar för dessa tips. Och jag har nu väldigt mycket att skriva om. Dels på grund av att jag inte har hunnit skriva alla de blogginlägg som de många tips som jag fått förtjänar. Dels då jag har ett antal egna uppslag.

Detta blogginlägg vill jag tillägna alla de som hjälpt mig hittills. Jag hoppas att ni fortsätter att hjälpa mig även fortsättningsvis.

Sent ikväll kommer jag att avsluta denna serie blogginlägg som sakta gick från ett namn till dagens namn:  Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte.

Men just detta blogginlägg vill jag tillägna alla ni som hjälp mig att försvara yttrande- och tryckfriheten, principerna om allmänna och fria val till en riksdag som metoden för lagstiftning på vilken demokratin grundas. Detta i kampen mot de islamister och deras medlöpare som antingen aktivt arbetar för, eller möjliggör, islamisternas strävan efter parallellsamhällen styrda av sharialagar via ett självutnämnt prästerskap.

Jag vill rikta ett särskilt tack till den stora hjälp som jag har fått från de i muslimer i Umeå och på andra orter som skiljer på politik och religion.

Tack!
 

___________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen). ”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”
har publicerats 9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli, 3 aug och 6 aug.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte
Del nio av tio

Jag skulle inte ha skrivit detta blogginlägg om (S) endast hade svikit oss EN gång.
Men TVÅ gånger är en gång FÖR MYCKET.

______________

Ingress
Socialdemokraterna i Umeå har vinglat fram och tillbaka efter valet ifjol

Det måste bli vingligt eftersom Socialdemokraterna i Umeå har manövrerat in sig i en beroendeställning av Nya Miljöpartiet i Umeå (f. 2018). Detta Nya Miljöparti som, i sin tur, har gjort sig beroende av de röster som Islamiska Föreningen i Västerbotten förmår mobilisera – till Nya Miljöpartiet i Umeå.

Socialdemokraterna i Umeå verkar vara oförmögna att förstå att Nya Miljöpartiet är beroende av Islamiska Föreningen – vars imam myndigheterna gripit och beslutat utvisa på grund av att imamen ingår i det wahhabitiska nätverk som har samma tolkning av islam som IS och medverkat till att skapa en miljö som underlättat att värva jihadistkrigare i Sverige – till terrororganisationer som IslamiskaStaten, al-Qaida och Boko Haram. Socialdemokraterna i Umeå verkar oförmögna att förstå att detta kommer att smitta av sig på dem. Senast i nästa val till kommunen, landstinget/regionen och riksdagen.

Alla kan, klart och tydligt, se hur oförmögna de traditionella socialdemokraterna är när det gäller att påverka Mahmoud Chninou. Denne ordförande för Ersboda S-förening och styrelseordförande för det kommunala bolaget UPAB har fortfarande inte tagit bort Raad Al-Duhan som vän på facebook. Detta trots att denne Raad Al-Duhan:
* har samma tolkning av islam, även han, som Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram,
* har dömts i både Tings- och Hovrätt för att ha dödshotat förre chefredaktören på Gefle Dagblad,
* har försökt ”radikalisera invandrarungdomar i Umeå genom att tala väl om Usama bin Ladin och visat filmer med jihadistkrigare.

Det kan inte finnas en enda socialdemokrat som inte förstår att Mahmoud Chninou (S) har kvar Raad Al-Duham som vän på facebook som en uppvisning av solidaritet med Al-Duhan,
Det kan inte finnas en invånare i Umeå och Västerbotten, i Norrland och i riket, som inte förstår att Mahmoud Chninou kan göra detta eftersom Socialdemokraterna är så rädda att förlora röster om det gjorde det enda rätta och gav Chninou följande ultimatum:
Du måste välja mellan Socialdemokraterna och att vara vän på facebook med wahhabiten (eller wahhabit-medlöparen) Raad Al-Duhan.
Nu handlar det om ”antingen eller”. Antingen (S) – eller Raad Al-Duhan. Nu är det slut på både och.

Stycke ett
Sveken – ett resultat av maktkamp inom S

Vi krävde alltså en enda sak av Socialdemokraterna i Umeå efter valet 2018. Det var att Nya MP i Umeå inte skulle ges statusen av ”lokalt regeringsparti”. Och det har Socialdemokraterna lovat oss. Och svikit. Två gånger. Det har varit en förbannad karusell.

Jag skulle alltså inte ha skrivit detta blogginlägg om (S) endast hade svikit oss EN gång.

Men nu blev det TVÅ gånger. Det är en gång för mycket. Det tyder även på något annat än på missförstånd. Det är min fulla övertygelse att detta dubbla svek – efter de dubbla löften som S-förhandlarna gett – är resultatet av en maktkamp.

Stycke två
Det första sveket: den 26 september 2018 – ett mycket händelserikt dygn.

Socialdemokraterna svek sitt löfte till oss redan dagen efter de lovat oss att de skulle regera ensamma och i minoritet – och att Nya MP därför inte skulle kunna få rollen av ett ”lokalt regeringsparti”. Detta första svek, dagen efter att vi fått löftet av (S), gjorde oss fullständigt ursinniga.

Detta ursinne märks i mitt blogginlägg från den 26 september, kl 05:25
”Arbetarpartiet accepterar inte att MP utgör en del av Umeås regering…”.

Överenskommelsen var accepterad av båda sidor: muntliga löften var givna av S-förhandlaren (i singularis) och vi hade tagit i hand – och ändå så sker detta. Redan dagen efter …  Varför gjorde sig (S) besväret att tala med oss över huvud taget?

Vi sände därför ett sms, samma kväll, som speglade vårt ursinne, till S-förhandlarna (i pluralis) och förklarade att då (S) bröt sitt löfte fanns det inte längre någon uppgörelse. Vi hade, endast, krävt en enda sak. Det var att Nya MP – som bland annat var (och är) beroende av Islamiska Föreningen och dess förmåga att mobilisera röster  – skulle hållas utanför styret av Umeå. Men dagen efter vår överenskommelse med (S) stod det att läsa, överallt, att Umeå skulle styras av S och Nya MP.
Tillsammans.

Stycke tre.
Vår reaktion ledde till en märkbar panik bland de S-förhandlarna.

Kom ihåg vår vågmästarroll som beskrivits i ett tidigare blogginlägg i denna serie.

Vår reaktion på detta svek gjorde att S-förhandlarna ville träffa oss, direkt, nästa morgon, för att förklara ”missförståndet” mellan (S) och media. Och S-förhandlarna förnyade sitt löfte till oss. (S) och Nya MP i Umeå skulle inte regera Umeå tillsammans. Det tog exakt 6 timmar 13 minuter sedan vi förklarat att överenskommelsen var överspelad innan S-förhandlarnas förnyade löfte blev officiellt.
För att blidka oss.

Se Hans Lindbergs blogginlägg från den 26 september, kl 11:38
”Felaktigt påstående om politiskt samarbete”.
Jämför sedan med mitt blogginlägg från 05:25 samma dag:
”Arbetarpartiet accepterar inte att MP utgör en del av Umeås regering…”.
Det handlar om exakt 6 timmar och 13 minuter.

Vid träffen på morgonen den 26 september fick vi alltså, återigen, ett löfte av (S) om att de skulle styra ensamma – utan Nya MP. Dessutom, som plåster på såren, lovade Hans Lindberg att (S) även skulle föra budgetsamtal med oss på samma sätt som med Nya MP i Umeå.
Se åter Lindbergs blogg, 26 sept, kl 11:38.

Stycke fyra.
Det andra sveket: den 28 maj 2019 – efter 8 månader och 2 dagar

Under perioden fram till det att budgeten för året 2020 skulle antas, nu i juni, framstod det som att Socialdemokraterna hade tänkt hålla överenskommelse med oss – och inte låta det Nya Miljöpartiet i Umeå (f. 2018) – och sedan födseln i beroendeställning av Islamiska Föreningen i Västerbotten – få status av ”lokalt regeringsparti” – på liknande sätt som Mehmet Kaplan fick status av att vara minister.

Men det var uppenbarligen endast på ytan. I samband med att budgetalternativen skulle presenteras visade det sig att (S) hade svikit sitt löfte – för andra gången. Vi kan idag inte dra någon annan slutsats än att (S) i Umeå ALDRIG haft för avsikt att hålla detta löfte. Jag skriver att (S) i Umeå ”ALDRIG haft för avsikt att hålla detta löfte”.

Frågan är om (S) sätt att förnedra oss beror på att de lider av någon politisk diagnos och ljuger för att de kan. Eller beror det på en intern maktkamp. En maktkamp där Nya MP hotar att lämna samarbetet med (S) om de inte upphöjs till ett ”lokalt regeringsparti”. Beror det på en intern maktkamp inom (S) där Schwänster-falangen (de socialdemokrater som vill vara mer V än vänsterpartisterna själva) samarbetar med Nya MP. För självklart kan en sådan ”socialdemokrat” som Mahmoud Chninou samarbeta med Nya MP:s Mariam Salem – under överinseende av någon från Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Jag tror nämligen att den S-förhandlare som vi gjorde upp med – vid två tillfällen – menade vad HAN sade. Men S-förhandlaren kan ha blivit överkörd av andra i sitt parti – som eventuellt skrämts av att Nya MP hotat lämna samarbetet med (S).
Om de inte upphöjdes till ”lokalt regeringsparti”.

Stycke fem.
Det andra sveket riktades främst mot invånarna i Umeå och Västerbotten – inte bara mot oss

Sveket innebar att:
a) De utlovade budgetsamtalen uteblev. Alla kan själva kan se att Hans Lindberg lovade, offentligt, i sitt blogginlägg den 26 september ifjol, att (S) både skulle föra budgetsamtal med Nya MP och med oss.
Tyvärr fick vi därför ingen möjlighet att tala för en inriktning på budgeten som skulle ses på lång sikt (tio år) och gynna de kommunanställda, barnen, eleverna, de äldre – samt för underhållet av byggnader och gator.
Det är ju uppenbart att det behövs att någon talar för kommunens anställda – då facklig aktivitet har blivit ett problem vid lönesamtal – i vissa kommunala chefers ögon här i Umeå.
b) genom att ge Nya MP i Umeå (f. 2018) status av ”lokalt regeringsparti” – då gruppledarna Hans Lindberg och Nils Seye Larsen presenterade sin gemensamma budget för 2020 vid en presskonferens den 28 maj 2019.

Alla kunde då själva se att Umeå styrs av en minoritetskoalition bestående av S och Nya MP – – precis som sades den 25 september ifjol.
Men de som kommer att förlora på detta svek, det andra, kommer att bli (S) i Umeå.

Stycke sex.
Jag skulle aldrig förespråka en koalitionsregering mellan (S) och (C) på riksplanet.

Vi i Arbetarpartiet motsatte oss uppgörelsen mellan S + MP + C + L på riksplanet. Socialdemokraterna försämrade turordningsreglerna, försvagade ställningen för kollektivavtalen samt öppnade för marknadshyror. Speciellt i framtiden.

Men den lokala politiken är något annat än rikspolitiken.

Jag skrev därför två blogginlägg, efter valet 2018, där jag förespråkade ett lokalt samregerande mellan i första hand S och C. Detta delvis för att vi i Arbetarpartiet trodde att detta skulle leda till en mindre ostadig ekonomisk politik i Umeå.
Men HUVUDORSAKEN var att vi inte ville släppa fram Nya MP i Umeå – ett parti som redan från födseln 2018 har befunnit sig i en beroendeställning till Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Beroende av just den Islamiska Förening vars imam är en wahhabitisk salafist och tolkar islam på samma sätt som terrororganisationerna Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram.

Idag utgör Nya MP en del av den ”lokala regeringen” i Umeå. Detta beror på att (S) i Umeå svek invånarna i Umeå och Västerbotten när de – för andra gången – svek sitt löfte till oss.

Stycke sju.
Kommer vi att glömma detta – svaret är Nej!

Vi krävde EN ENDA sak av (S). Och vi fick detta partis löfte TVÅ gånger. Men löftet sveks BÅDA gångerna. Sådant glöms inte.

Löftet gavs både muntligt och skriftligt (skriftligt via Hans Lindbergs blogg samt via ett pressmeddelande).

Vi ingick inte någon uppgörelse med (S) för att få platser i Kommunstyrelsen eller ett antal platser i olika nämnder. Som ersättare. Vi fick dock platser som ersättare, både i Kommunstyrelsen och i vissa nämnder, fast det vi ville var att Nya MP skulle hållas utanför styret av Umeå. Jag ska dock vara ärlig – vi ville ha en insynsplats i KS för att få en förvarning om vilka frågor som kommer att bli heta då fullmäktige sammanträder 13 dagar senare.
Detsamma gällde budgetsamtalen – som vi givetvis väldigt gärna hade sett genomföras. Även om vi aldrig hade krävt sådana. Men vi hade kunnat påtala behovet av att prioritera bort onödiga utgifter samt förespråka mer inflytande för kommunens anställda. Återigen: Tänk på lönesamtalet där en chef sa att facklig aktivitet var negativt. Denna attityd är toppen av ett isberg. Ingen chef vågar säga så om det inte existerar en sådan jargong vissa cheferna (och politiker?) emellan.

Arbetarpartiet har nu avsagt sig alla platser – inklusive den som ersättare i Kommunstyrelsen. Vi måste visa (S) att poster inte fungerar som medel att ”släta över”. Arbetarpartiet måste dra sig ur.

Vi har lärt oss läxan.

Vi trodde att skrivna löften, i offentliga blogginlägg och i lika offentliga pressmeddelanden, kompletterade med muntliga överenskommelser och handskakningar, självklart skulle hållas. Men så är det uppenbarligen inte då man har med (S) i Umeå att göra. Vi kommer därför inte att lita på Socialdemokraterna som parti – som en helhet – framöver. Oavsett vilka förslag till överenskommelser som skulle läggas framför oss.

Stycke åtta
Vi anser fortfarande att det finns bra individer inom (S) – med som helhet kan vi inte längre tro på detta parti

* Detta betyder inte att vi avvisar samarbete med (S) – om det skulle gynna kommunens anställda, elever, äldre samt underhållet av byggnader och gator.
* Detta betyder inte att vi kommer att agera aggressivt mot S-gräsrötterna – vi ser skillnad på person och person.
* Men det som hänt betyder är att vi inte kan lita på uppgörelser med (S) – som parti !

Men vad som är värre:
Vi har tappat förtroendet för Socialdemokraternas vilja att bekämpa wahhabiternas inflytande i umepolitiken.

De två sveken har visat att (S) – som helhet, som parti – hellre stärker prestigen hos en medlöparorganisati till en imam som stöder en wahhabitisk tolkning av islam. Och detta gör (S) för att stärka sin maktposition.
Socialdemokraternas maktposition står över behovet att delta i kampen mot en tolkning av islam som delas av slamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram.
Socialdemokraternas maktposition är viktigare än att delta i försvaret av systemet med allmänna och fria val till en riksdag som stiftar lagarna – mot de som vill ersätta detta system med sharia där självutnämnda präster/imamer tolkar lagarna med hjälp av Koranen och profetens sunna i sin strävan efter att skapa parallellsamhällen.

Socialdemokraterna försvarar sin maktställning här i Umeå – andra får försvara systemet med en folkvald riksdag.

Och denna prioritering gör (S) i Umeå, trots att myndigheterna har gripit och beslutat utvisa den imam som hade Islamiska Föreningen i Västerbotten som bas,
Trots att samme imam är (som tidigare kassör) inblandad i att två miljoner kronor av umebornas skattepengar inte kan spåras,
Trots fortsatta brott mot skollagen genom konfessionella inslag på Bilaalförskolorna – enligt VK,
Trots moralpoliser på Ersboda – enligt Folkbladet.

Allt fler ser att för Socialdemokraterna är deras maktinnehav viktigare än:
* försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna,
* bland annat för barn som riskerar att giftas bort,
* för kvinnor vars värde divideras med (minst) två,
* att stoppa imamer – som bl a anser det vara rätt att döda homosexuella i vissa fall – från att tala i kommunens lokaler,
* att stoppa imamer – som bl a hyllar martyrdöden för jihadistkrigare – från att tala i kommunens lokaler,
* att inte förlänga hyreskontraktet med Islamiska Föreningen i Västerbotten – som bjuder in dessa imamer och som därmed bidrar till att skapa en miljö som underlättar värvningen av jihadistkrigare – även i Umeå! 

Socialdemokraterna i Umeå kommer att få betala ett högt pris för sitt lokala samregerande med Nya MP –
som inte är som Gamla MP. I Gamla MP fanns det muslimer som hade viktiga poster i kommunen –
och dessa muslimer hade inga svårigheter med att skilja på religion och politik.
Vi saknar dessa muslimer – som vi vill samarbeta med.
Vi ser gärna att ni återvänder till fullmäktige.

___________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen)
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”
har publicerats 9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli och 3 augusti