S+MP+V tackade för rösterna och gav islamisterna makt att förtrycka just de som förtjänar allt stöd – muslimer som vill hålla isär politik och religion

Av , , Bli först att kommentera 105

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  -  hör av dig

________________________

Ingress
Det tionde och avslutande blogginlägget kommer att handla om de slutsatser som jag, partiet jag tillhör och många av de vi samarbetar med har dragit. Det kommer inte att vara möjligt att redovisa dessa slutsatser i ett enda blogginlägg. Jag kommer att redovisa Arbetarpartiets slutsatser steg för steg i ett par-tre blogginlägg. Detta blir alltså det första av det sista.

 

I.  En avgörande slutsats
Det finns ett enormt uppdämt behov att visa de människor som kommer från muslimska länder till Sverige – varav en majoritet vill skilja på politik och religion – på ett ”sekulärt alternativ”. Det finns likaså ett enormt uppdämt behov för de som vill frigöra sig från islamisternas förtryck i ursprungslandet – det kan handla om bristen på yttrande- och tryckfrihet, månggifte och barnäktenskap – att de har lagen på sin sida här i Sverige. Men detta har de svenska makthavarna misslyckats med. Flera av dem har till och med ställt sig på fel sida!

För att visa att de som har förtryckts av islamister, i sina hemländer, har lagen på sin sida, här i Sverige, krävs nämligen två saker. Dels en verbal konfrontation med islamister, som också de, har kommit till Sverige. Dels att alla som kommer hit får lära sig vad som gäller. Dels att de får höra vad som inte gäller. Folk som kommer ska få höra vad som gäller – och inte gäller. Det handlar om de svenska grundlagarna, och de övriga lagar som bygger på dessa, vilket jag fortsättningsvis kommer att kalla för den svenska konstitutionen.

Och det är konstitutionen som talar om vad som gäller – och vad som inte gäller. För alla.

Men. Varken de styrande politiska partikoalitionerna eller lokalpolitikerna, myndigheterna eller rättsväsendet, har hittills klarat av det som exempelvis Finlands styrande har klarar av. Och det är att, med eftertryck, säga till de som kommer till Finland att där gäller endast finska lagar och myndigheter – och inga andra lagar eller myndigheter!

Översatt till svenska skulle detta låta så här:

”Vi vill berätta något självklart för er som kommer hit och det är att i Sverige gäller endast svenska lagar och myndigheter – och inga andra lagar eller myndigheter. Av detta följer att exempelvis sharia, med sina lagar och prästerskap, inte gäller i Sverige. I Sverige är bland annat månggifte och barnäktenskap lagbrott; i Sverige har homosexuella rättigheter som att gifta sig; här råder yttrande- och tryckfrihet. Detta även om en person anser sig bli ”kränkt” när den konfronteras med motsatta åsikter. Den som vill etablera sig i Sverige måste acceptera att detta, och inget annat, är vad som gäller!

Och vi kompromissar inte!

Vidare: I Sverige bestäms de lagar som gäller av en lagstiftande, folkvald, församling kallad riksdag. Därefter åligger det regeringen och lokalpolitikerna, myndigheterna samt rättsväsendet, att upprätthålla dessa lagar. Och återigen – med detta kompromissar vi inte”.

Men detta har inte de svenska regeringarna och lokalpolitikerna, myndigheterna och rättsväsendet, förmått att, med nödvändigt eftertryck, framföra. Varken till de som kommer till Sverige eller de som är födda här.

 

II. Försvaret av demokratin och välfärden handlar inte endast om det militära försvaret vid landets gränser.
Försvaret av demokratin och välfärden handlar ibland även om att be falska människor som klagar – då de påstår sig bli ”kränkta” av tvingas lyssna på, eller läsa, andra åsikter än sina egna – att dra åt helvete. Ja, du läste rätt. Försvaret av demokratin kan, i vardagssituationer, betyda att be någon falsk individ fara åt helvete. Vissa fattar omedelbart andemeningen i vad jag skriver – och er andra bryr jag mig helt enkelt inte om.

Om någon klagar över att Thilo Sarrazins bok står i stadsbibliotekets hylla och, exempelvis, någon påstår sig vara kränkt av detta så ska svaret vara att Thilo Sarrazins bok skyddas både av grundlagarna och av bibliotekslagen. Och den som klagar får försöka genomleva det ”trauma” som det innebär att ta del av motsatta åsikter. Detta trauma är priset personen får betala för de demokratiska fri- och rättigheterna.

Denna typ av konfrontationer är priset för att få behålla yttrande- och tryckfrihet. Som utgör demokratins grundval. Den som plockar bort boken, på grund av någon ”kränkt” islamist bryter sig mot lagarna. Och jag är absolut inte främmande att testa om det går att ställa sådana personer inför rätta.

De personer som inte klarar av denna typ av vardagskonfrontationer, som inte klarar av denna typ av bagateller, i förhållande till vad som står på spel (demokratin), har samma ryggradslösa karaktär som springpojkarna- eller springflickorna åt nazisterna. De har medlöparnas karaktär. Men idag springer dessa ryggradslösa medlöpare ärenden åt exempelvis de islamisterna som stöder de wahhabitiska salafisternas tolkning av islam. Och det är på just denna tolkning av islam som terrororganisationer som Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram baserar sig på.

Det fanns nazistiska medlöpare i Umeå under andra världskriget. Det finns wahhabitiska medlöpare i Umeå idag. Det finns de som orkar ta in detta intellektuellt. Och som bekämpa deras inflytande. På en rad olika sätt. Och det finns de som blundar för både islamister och medlöpare.

Det finns de som blundar och vägrar välja sida, mellan de som försvarar demokratins grundvalar som yttrande- och tryckfrihet, å ena sidan, och de som kämpar för en barbarisk teokratisk diktatur å den andra. Det är för dessa, för de som blundar och vägrar välja sida, som de varmaste platserna i helvetet är reserverade för.    

 

III. Vi kompromissar inte med demokratin
Det finns ett enorm uppdämt behov av att säga följande: Vi kompromissar inte med demokratin. Och av att detta även hörs. Men framförallt – att det efterlevs.

För idag är det tyvärr inte så.

Hur kan exempelvis biblioteket i kommunen Falköping bryta både mot grundlagarna om yttrande- och tryckfriheten och mot bibliotekslagen genom att hänvisa till en – egenhändigt ihopsnickrad – s.k. medieplan? Medieplanen är denna kommuns namn för begreppet ”värdegrund”. Är det någon i Sverige som är så dum att han eller hon tror att både grundlagar och andra lagar kan sättas ur spel genom metoden att själv skriva ihop några rader (som dessutom i sig är bland det dummaste jag läst). Skulle hårdföra shariaanhängare bry sig om svensk lagstiftning när exempelvis Sveriges största kulturinrättning (biblioteken) inte gör det.

Naturligtvis inte.

De politiska partierna kompromissar med de lagar de själva röstat igenom i riksdagen. Sedan kompromissar vissa myndigheter vidare. Detsamma gäller för delar av rättssystemet. Ett, av flera, skäl är att partierna, myndigheterna och rättssystemet har blivit tillhåll för sharia-anhängare. Och för deras ryggradslösa medlöpare. Men det övergripande problemet är den politiska feghet som är institutionaliserad i Sverige. Efter slutet på andra världskriget var ”samlingsregeringens” partier (S, M, L och C) för fega för att göra upp med de cirka 50 000 hemmanazisterna. Det är samma institutionaliserade feghet som idag – nästan 80 år senare – gör det möjligt för IS-krigare, och deras hantlangare, att återvända till Sverige. Ostraffade. Det är samma institutionaliserade feghet som gör det möjligt med moralpoliser på Ersboda och religiös undervisning i Bilaalförskolorna.

Dessa feghetens förbannade kompromisser.

 

IV. En annan avgörande slutsats
Det mest centrala i islam är sharia. Sharia är ”lagen av gud”. Islam bygger på föreställningen om en gudomlig rätt. Det gudomliga är baserat på delar av Koranen. Men till detta kommer sunna (berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden) samt tidigare tolkningar (fiqh) av Koranen och Sunna – som blivit till lagar och normer. Dessa källor utgör basen för ett självutnämnt prästerskap (imamer) som är de som beslutar om ifall, och hur, gamla lagar ska tillämpas i en ny tid. Och när, och hur, en ny tid kräver utformandet av nya lagar och regler.

Föreställning om en gudomlig rätt innebär att det inte går att skilja kyrkan från staten. Det går inte att låta religionen vara en privatsak – och acceptera att lagarna beslutas av människan. Detta omöjliggörs av föreställningen om en gudomlig rätt. Det gudomliga i rätten gör det oacceptabelt att överlåta lagstiftningen till en – genom regelbundna, allmänna och fria val – utsett parlament. Detta vore att sätta människan, i form av en folkvald församling, över gud.

Denna uppfattning är definitivt den rådande bland islamisterna, både inom det Muslimska brödraskapet och bland de salafistiska Wahhabiter, för att nämna de två idag troligen mest betydelsefulla islamistiska rörelserna i Sverige och Europa.

Föreställningen om en gudomlig rätt i kombination med fördröjningen vad gäller att skilja kyrka från stat – eller prästerskapet från lagstiftningen – skiljer islam från bland annat kristendom, judendom, hinduism och buddism. Inte bara från ateismen.

 

V. Frågor med talande svar
Fråga A:
Vad innebär då detta ”sekulära alternativ” som vi i Arbetarpartiet – och andra med oss – uppfattar som en avgörande slutsats, baserad på ett enormt uppdämt behov, för de muslimer som vill skilja politiken från religionen.

Svar:
Det är väldigt enkelt. Det sekulära alternativet innebär helt enkelt ett försvar av att de grundlagsfästa rättigheter som är självklara för den absoluta merparten i Sverige  – ett försvar av rättigheter som har varit självklara under drygt hundra år – ska fortsätta att vara självklara. Detta både för ateister, kristna, judar, buddister, hinduer – och även för muslimer som accepterar att lagarna stiftas av en folkvald riksdag och tillämpas av regeringen och rättsväsendet! Inte av ett självutnämnt prästerskap som baserar sig på Koranen, Muhammeds sunna och tidigare tolkningar.

Fråga B:
Men hur har det som borde vara en absolut självklarhet i Sverige – att försvara grundlagarna, andra lagar och de sedvänjor som bygger på dessa lagar – blivit till ”ett enormt uppdämt behov”?

Svar:
Jag ska göra mitt yttersta för att förklara detta, förhoppningsvis både utförligare och mer pedagogiskt, än tidigare. Och jag ska börja med den första delen av det dubbla hotet mot det demokratiska och sekulära samhället – nämligen sveket. Sveket från det politiska systemet riktat mot de muslimer som vill hålla politiken borta från religionen, och religionen borta från politiken. Detta katastrofala svek.

 

VI. Vad är ett sekulärt samhälle – kort version
Men innan vi går in på sveket måste vi kort-kort klargöra vad ett sekulärt samhälle är. De som läst min blogg kontinuerligt vet vad som menas med ett sekulärt samhälle – eller stat. Men för dig som läser min blogg, kanske för första gången, kommer en kort-kort version.

Ett sekulärt samhälle accepterar både ateister och troende. Det sekulära samhället accepterar att de troende kan vara kristna eller judar eller muslimer eller hinduer eller buddister. Detta är möjligt då lagar och/eller sedvänjor innebär att en persons religion och livsåskådning – eller brist på religion – är individens privatsak. Staten har inte med detta att göra – dessa frågor är alltså individens privatsak.

Staten blir endast inblandad om någon trosinriktning skulle börja förtrycka andra trosinriktningar eller ateister. Då går staten in och sätter stopp för den trosinriktning som strävar efter ett ”trosmonopol”. Därigenom de övrigas rättigheter. Det sekulära samhället accepterar alltså både ateism och olika religioner. Och denna, toleranta, ordning försvaras och upprätthålls oftast av en stat. Åtminstone i dagens samhällen.

 

VII. Det politiska systemet sviker sina egna strukturer
Men de som ska försvara det sekulära – och toleranta – samhället kan svika. Ett lands politiska system kan exempelvis börja svika sin egen lagstiftning och de på lagstiftningen grundade sedvänjorna. Det är just detta som har pågått under mer än 20 år i Sverige.

Som alla förstår anser vi inte att så är fallet.
* När det gäller Miljöpartiet anser jag, och det parti jag tillhör, att MP domineras av personer som mer eller mindre aktivt stöttar islamisterna, inklusive deras försök att förtrycka andra muslimer. Det är vår uppfattning att MP alltså inte försvarar det sekulära samhället och därmed bidrar till islamisterna har kunnat hindra andra muslimer från att ta del av de rättigheter som varit självklara för andra i hundra år eller mer. Vårt mål är att isolera  regeringspartiet MP och beröva det all makt och så många väljare som möjligt.
* Inom Socialdemokraterna pågår en strid mellan islamister och deras medlöpare, å ena sidan, och de som inte vill ge efter för islamisternas strävan att beröva övriga muslimer deras rättigheter – enligt lagar och sedvänjor. (Detsamma gäller för Vänsterpartiet).
* Om de traditionella socialdemokraterna inte tar strid och försvarar det sekulära samhället, eller tar strid men misslyckas med att återta kontrollen över partiet i denna fråga, så kommer detta att bidra till att (S) tappar sin dominerande roll i svensk politik. Men även mer än så. Om (S) inte tar strid för det sekulära samhället kommer partiet, trots sin historia från 1889 och fram till idag, även att tappa den förmåga att göra ”come back” som (S) fortfarande har. Inte minst genom kontroll av de flesta, eller alla, fackförbund inom LO och starka ställning inom många TCO-förbunden.
* Det är svårt att säga vad Centerpartiet står. Vi anser att C är det minst tydliga, av de tidigare allianspartierna, då det gäller att ta avstånd från, och aktivt motarbeta, islamisterna – som förtrycker övriga muslimer.
* De övriga tre partierna i den tidigare av Moderaterna ledda, Alliansen har tidigare blundat ”aktivt” för islamisternas förtryck av andra muslimer. Det har visserligen länge funnits modiga Liberaler som tagit strid, såväl mot hedersförtryck som mot islamism, men det har handlat om beundransvärda individer – precis som det funnits beundransvärda individer inom både (S) och (V). Däremot har Liberalerna, som parti, tillhört de som ”aktivt” slutit   ögonen. * Men nu finns det tecken på att inte endast Liberalerna utan även Moderaterna och har öppnat ögonen och stegvis tar strid mot islamisterna – som förtrycker övriga muslimer.
* Och den utveckling som pågår inom L och M pågår även inom Kristdemokraterna

Här stannar vi för denna gång.

 

I nästa del av detta tionde och sista blogginlägg kommer vi att presentera fler slutsatser. Dessa kommer att kretsa kring följande frågor:

a) hur vi, i Arbetarpartiet, kommer att försöka bidra till att skapa ”ett sekulärt alternativ” för den majoritet som kommit till Sverige från de muslimska länderna;
b) visa på den sekulära statens starka och svaga sidor – i Sverige,
c) förklara hur den sekulära staten hänger samman med det demokratiska, folkstyrda, samhället – och varför de som sviker det sekulära även sviker demokratin,
d) hur stoppa den redan pågående framväxten av parallella samhällen – eller tillväxten av de enklaver av parallella samhällen som redan existerar.
e) hur skapa ett brett folkligt motstånd mot islamisterna – det Muslimska brödraskapet och de salafistiska Wahhabiterna (wahhabia salafia) – för deras förtryck av övriga muslimer.

Det folkliga engagemanget avgörande
Det går inte att överlåta allt åt myndigheternas gripanden, och utvisningsbeslut, av det wahhabitiska nätverket. Detta är, trots allt, inte är lika starkt som det Muslimska brödraskapet. Och inte heller inte lika farligt. Det är det folkliga engagemanget som kommer att vara avgörande. Både för att skapa ett ”sekulärt alternativ” och för att stoppa den redan pågående framväxten av parallella samhällen. Eller tillväxten av de enklaver av parallella samhällen som redan existerar.

Denna del kommer nu på söndag – sent på söndag kväll.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8 och 13/8.

 

Bli först att kommentera

Feber försenar inlägget om sveket mot de muslimer som skiljer på politik och religion – istället: så smugglar du in din 13-åring på zombiefilmer

Av , , Bli först att kommentera 54

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

INGRESS # 1.

Skälet till det UPPSKJUTNA avslutande inlägget i bloggserien ”Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte” beror inte på min vanliga tidsoptimism.
Ni som följt mina blogginlägg vet att jag är en störande tidsoptimist. Jag klarar inte ens de deadlines som jag har satt själv. För detta har jag blivit utskälld. Av tidigare flickvänner, partikamrater och tryckare (av vår tidning). Men det har runnit av mig.

Utom när det gäller de utskällningar som jag har fått av min dotter!
Hon har liksom alltid haft vetorätt i olika sammanhang. Och har vetat om det. Hon gav min fru (med beröm) godkänt. Det handlar som alla förstår inte om hennes mamma. tidigare hade hon varnat mig för att ens fundera på vissa andra.
Det är makt när man är 14-15 år.

Dottern ”pensionerade” även mina t-shirts som jag ansåg var i sin ”bästa ålder”. Detta genom att spraya dom med vad som hade kunnat bli en graffiti-målning. Hon klippte även sönder skjortor som jag, också, ansåg var i sin ”bästa ålder”. Men både mina partikamrater och dottern ansåg att de hade tjänat ut. Fem år tidigare. Skillnaden var att ingen i partiet vågade vare sig spraya mina t-shirts eller klippa sönder mina skjortor. Jag minns när min dotter räckte över den, en gång svarta, nu mjuka och sköna fast grå, FÖRE DETTA jeans-skjortan med följande ord (och en sax i handen): ”Den är död nu, pappa”.

Det är också makt. Över sin stackars lilla pappa.

* Så smugglar du in din 13-åring på förbjudna zombiefilmer
Min dottern uppskattade inte att vi (nästan) alltid missade all rolig reklam när vi gick på bio. Och istället trampade folk på tårna då vi, sist av alla, trängde oss fram på jakt efter våra platser i biosalongen. I mörkret.

Platser, ja. Min dotter ville se skräck serverat med blod till. Kort sagt zombiefilmer. Bland annat. Och det fick hon. Givetvis. Med en pappa som själv älskar skräckfilm. Snabbt avverkade vi George A. Romeros klassiska zombie-triologi. Ni som kan denna genre vet att triologin består av:

* Night of the living dead, 1968,
* Dawn of the Dead, 1978
* Day of the Dead, 1985.

Det kom även en fjärde film. Men den tror vi experter inte att Romero har gjort själv utan bara har lånat ut sitt namn till. Hur som helst: den hör inte till de tre klassikerna. Men självklart såg vi även denna film som kom 2005. På biograf. Något som vi strax ska återkomma till.

Min dotter fick den klassiska zombie-triologin som födelsedagspresent. Då hon fyllde tolv.

Hon förstod nämligen skillnad på dikt och verklighet. Och zombiefilmer var dikt. Men det fanns ett problem. Och det var STORT problem. Hur skulle vi göra för att komma in på barnförbjudna skräckfilmer, på biografer som på Royal och på Filmstaden, för att exempelvis se den fjärde Romero-filmen ”Land of the Dead”?

Här kunde jag återbetala lite av min skuld till dottern, på grund av alla mina sena ankomster, för vilka jag hade dåligt samvete.

Jag räknade nämligen ut hur dottern – som fyllt tretton och som såg ut som tretton, men inte som femton, en ålder som krävdes för att få gå på exempelvis zombiefilmer – skulle ta sig förbi biljett-och-ålderskontrollanterna?

Det är sådant som en pappa är till för!

Det är egentligen mycket enkelt. Och har inte med smink och högklackade skor att göra. Nej, nej. Så här gör man:
Köp tre biobiljetter – inte två. Två av biobiljetterna ska vara till den skräckfilm ni ska gå på. Den tredje biljetten är själva tricket. Den ska köpas till en snäll Disney-film – som ni naturligtvis inte ska gå på. Passera sedan, glatt, biljett- och ålderskontrollanterna med en skräckfilmsbiljett i din hand. Och låt dottern, ännu gladare, vifta sig igenom kontrollen med hjälp av biljetten till Disney-filmen.
Släng sedan denna biljett i närmaste papperskorg.
Gå sedan, med triumferande och spänstiga, steg till de bokade och snällt väntande platserna i den biosalong som visar skräckfilm. Sedan är det bara att bänka sig med popcorn och Coca-Cola i väntan på den roligt ruskiga, eller ruskigt roliga, skräckfilmen. Inte svårt alls. Det bästa var att den oanvända biljetten alltid kostade mindre än de ”riktiga”.

När dottern blev lite äldre började hon återgälda min kreativitet, när det gällde att komma in på barnförbjudna och blodiga filmer, genom att rekommenderade bra ”skräckisar” till sin pappa. Som nu köpt nya, och godkända, skjortor. Det var filmer som hon sett tillsammans med sina kompisar. Eller med någon mesigt lagd pojkvän som höll för ögonen under halva filmen. Dottern kunde gå på samma film två gånger för att  få se, och höra, sin pappa skratta, hysteriskt, åt vissa scener.

En alldeles speciell scen fanns i filmen ”Frostbiten” med Petra Nielsen i en av huvudrollerna. Dottern visste att jag skulle skratta mig fördärvad åt en ”dubbel-scen” där vampyren bet, och sög ut blodet, ur den lilla söta kaninen (tror jag det var) för att sedan kasta iväg den som en tom vante – på ett riktigt ruskigt sätt.
Som filmvampyrer gör! Hemskt. Men bättre en kanin än en ett antal människor. Det var för att inte bita sin flickvän, och hela hennes familj, som vampyren/pojkvännen gav sig på den lilla söta kaninen då blodtörsten satte in.

Scenen följdes av en chockad tystnad i filmsalongen. Den var ju alldeles förbannat rolig – men fick man skratta åt en sådan brutal och hemskt vampyr. Den lilla kaninen var inte liten och söt längre utan lite ”förändrad”. Men publiken var ju ändå där för att se skräck – och visste om att det var en (svensk) vampyrfilm.

Försiktiga skratt hördes i mörkret. Utom mitt. Jag brölade av skratt. Och just DÅ, när jag hade skrattat så jag var helt utmattad åt denna scen, kommer en mycket ful liten hund framrusande på filmduken och ropar uppmuntrande till vampyren: ”Bra gjort, jag har alltid hatat den där kaninen”! (Vampyrer kan nämligen höra vad djur säger och tvärtom). Och då fick jag ett nytt skrattanfall som gav mig kramper i magmusklerna. Jag liksom ”råmade” fram mitt skratt. Medan tårarna rann. Halva biosalongen (som var halvtom ) vände sig om och tittade, förmanande och avståndstagande, på vem det nu än var som hade en sååå avskyvärd uppfattning om vad som var vansinnigt roligt (själv hade de endast småfnissat). ”Tyst pappa” viskade dottern. Med ett nöjt leende. Hon visste att jag nästan skulle skratta ihjäl mig åt just denna ”dubbel-scen”.

Tyvärr fick filmen inte alls den uppskattning den förtjänade!

Sorgligt nog förstår inte alla föräldrar att barn måste få lite svängrum när det gäller bra och/eller roliga, samt härdande,  skräckfilmer. Det är inte heller alla föräldrar som aktivt bidrar till att hjälpa sina barn att få se uppbyggliga filmer – genom att hjälpa dem förbi ålderskontrollanterna.

Men jag säger ”Ned med åldersgränserna för skräckfilm”.
Åtminstone för tjejer.

INGRESS # 2.

Skälet till att jag inte har kunnat skriva det avslutande blogginlägget beror, eventuellt, på att jag har blivit tuggad på av en zombie. Eller biten av en vampyr.

Men det troligaste alternativet är att jag tränat alltför hårt i helgen och blivit rejält sjuk.

Därför har jag tyvärr inte orkat formulera slutet på serien av blogginlägg om islamisternas ökande makt i Sverige och Umeå – och om sveket mot alla de muslimer som kan skilja på politik och religion.

För jag vill verkligen presentera några viktiga slutsatser. Och detta gör man inte med feber, frossa och en hals som gör ont varje gång som jag sväljer.

* Träning – inte alltid nyttigt.
Det är bevisat att motion är nyttigt. Det är exempelvis nyttigt att gå en rask promenad på 25-30 minuter om dagen med svängande armar. Sätt gärna 0,25 kilos viktmanschetter runt handlederna. Men det finns inga bevis för att mer avancerad idrott skulle vara nyttigt i bemärkelsen att du lever bättre och längre.

Trots att jag känt till detta i cirka 40 år har jag tränat hela mitt liv. Jag har tränat sedan jag var 6 år och fick följa med pappa ut och springa i skogen. Då jag var sju började jag åka el-ljusspåret i Gammliaskogen. I nian prövade jag på boxning under bland annat duktiga pugilister som Lars Dahlkar och Kenneth Israelsson (den senare 5 svenska mästerskap och ett nordiskt). Det gick inget vidare. Jag var varken någon Sonny Liston, Muhammed Ali eller Kenneth Israelsson.

Vid 18-års ålder stegade jag så in på Sporthallens gym – och sedan dess har jag lyft skrot. OCH sprungit. Så länge knäna höll.

De tre moment som ingår då du tävlar i styrkelyft är:
a) benböj eller knäböj,
b) bänkpress,
c) marklyft.
Jag har aldrig någonsin tävlat – annat än med mig själv – men de tre momenten utgör basen i mitt träningsprogram. Dessa tre övningar aktiverar väldigt stora och många muskler i  kroppen. Därför vill jag avråda ifrån är att köra två, av dessa tre, övningar i samma träningspass. Speciellt om du både kör hårt och även lägger in rodd- och latsövningar, plus övningar för mage och ländrygg, i träningspasset. Det kan bli för mycket för kroppens immunförsvar.

Men hög lyftfuktighet, en rejäl middag plus en kort ”powernap” gav mig en ovanlig energi i helgen. Och jag kunde inte låta bli att köra följande idiotpass:

* Benböj (knäböj) 3 set a 20 reps - varierande vikt och mellan-högt tempo,
Effekt: Första sitta-ned pausen (av utmattning) för att inta dryck med kolhydrater och proteiner.
Det kändes tungt.

* Bänkpress: 9 set med allt från 12 reps till 1, från 40 kilo till 90 kilo med ett antal set med latsdrag och rotator-kuff mellan de olika set:en med bänkpress. Mellan-till- högt tempo,
Effekt: Andra sitta-ned pausen (av utmattning) för inta flytande kolhydrater och proteiner.
Det kändes utmärkt – kroppens egna anabola ämnen lösgjorda liksom kroppens endorfiner. En mycket falsk känsla av o-övervinnerlighet infann sig. Falsk, alltså!!

Därför avslutade jag i stor stil med följande:
* Framfälld rodd i olika vinklar – tung belastning, högt tempo, 6 set a 15 reps,
* Drag mot hakan med skivstång, axelpress och en gammaldags övning med en spiralfjäder – alla övningar för att motverka framåt-roterade axlar på grund av all bänkpress,
* Avslutande övningar för mage och ländrygg – kämpade mot egen vikt (tungt). Många reps och mycket högt tempo.
Effekt: Tredje sitta-ned pausen (extra utmattad). Flytande igen, i form av måltidsdricka med druvsocker och salt.
Det kändes mycket, mycket tungt. Verkligheten hade hunnit ifatt mig. Troligen var det då, eller en stund senare, som jag blev sjuk.

Det som alltid förundrar mig är det som förändras, och det som inte förändras, när åren går.

Skillnaden idag och för 30 år sedan är förvånande liten när det gäller styrkan. Skillnaden är däremot stor när det gäller behovet av återhämtning. Det var, faktiskt, lättare att återhämta sig från ett verkligt hårt träningspass – för hela kroppen – år 1989 än idag! Men rent styrkemässigt är skillnaden förvånande liten. Även om den finns.

Jag började inte att träna för att det var nyttigt.

Jag började träna för att bli stark. Ju starkare desto bättre klarade man sig i slagsmål. Och ju bättre man klarade sig i slagsmål desto värre rykte fick man. Ju värre rykte man hade desto mindre behövde man slåss. Detta var en viktig insikt och efter den levde jag, så gott som jag kunde, under hela mellan- och högstadiet. Speciellt under högstadiet. Min tid där påminde om filmen ”Ondskan”. Byggd på boken. Jag har aldrig riktigt lämnat grusgården på Mimerskolan. Det var där som jag gick högstadiet.

Jag började blogga för att berätta om min denna tid. En tid som satt spår som aldrig går ur. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag började träna mer styrketräning. Och prövade på boxning. Det var på grund av högstadiet på Mimer som jag aldrig slutat träna styrketräning. Och jag har aldrig tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har alltid tränat för att vara stark och vara redo att slåss. Även om jag inte vill slåss. Men det är så livet är. Du måste slåss. Fast kanske inte fysiskt.

Men vill du träna för att få ett bättre och längre liv så behöver du inga stora vikter. Eller kunskaper i boxning eller i någon annan kampsport. Det är bara att promenera raskt i 25-30 minuter och, som sagt, gärna med ”viktmanchetter” runt handlederna. Och tränar du för att bli stark så ska du inte träna så att du blir sjuk, svag och missar nästa träningstillfälle. Och det är inte nyttigt.

För då kan du nämligen åka på stryk.

 Jag återkommer

____________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen).
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”har publicerats
9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli, 3 aug, 6 aug och 11
augusti.

Bli först att kommentera

Tack för all hjälp jag fått från er läsare. Ett särskilt tack till den stora hjälp som jag har fått från de i muslimer som skiljer på politik och religion.

Av , , 2 kommentarer 79

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte
Del tio av tio- Del I

 

Hej igen,

Ingress

Under den tid som jag har tagit denna strid mot islamister och deras medlöpare – uppbackad dels mina partikamrater, dels av sympatiskt inställda läsare med olika ideologier samt av personer från andra partier som anser att denna strid bör tas – har jag fått många tips.

Ett par exempel:

Partibyte som metod för islamister eller deras medlöpare
Skälet till att jag våren 2018 började skriva om att det finns ett antal personer som – islamister eller deras medlöpare – berodde på ett tips från en Socialdemokrat. Denne/denna berättade flera exempel på just detta. Till de socialdemokrater i Umeå som nu börjar fundera på vem det var som vände sig till mig vill jag säga att ni inte behöver titta på varandra med misstänksamma ögon. Den personen finns inte kvar i Umeå.
Men tillbaka till själva sakfrågan: Då jag och mina partikamrater började kolla visade sig dessa uppgifter stämma. Vi fann också flera exempel på att dessa partibytare hade börjat sin politiska bana genom att besöka våra möten – i nästan alla fall innan vi bröt oss ur det parti vi tillhörde tidigare och bildade Arbetarpartiet 2010. De stannade inte hos oss. Vi hade bara arbete att erbjuda och inga positioner.

När det gäller dessa partibytare minns vi flera – men speciellt en. Personen började med att besöka våra möten. Insåg att det inte fanns något att hämta hos oss, varken ”ideologiskt/teologiskt” eller när det gällde en politisk karriär. Sedan fortsatte personen vidare, till Socialdemokraterna, därifrån till dåvarande Folkpartiet för att sluta i dagen Vänsterparti.

Jag har medvetet sparat ett särskilt blogginlägg för denne. Medlöpare eller islamist. Och, som sagt, det finns fler än en.

 

Censur av böcker och annat medlöperi
Partibytarna skrev jag om under våren 2018. Under våren 2019 skrev jag om den cencur som förekom på Umeå stadsbibliotek. Jag syftar på den bortplockade boken av Thilo Sarrazin. Detta tips fick jag, ursprungligen, från en låntagare. I takt med att jag trappade upp trycket på stadsbiblioteket inkom ny information. Från flera håll.

Det handlade bland annat om hur bibliotekstjänsten i Sverige skaffade sig de recensioner ville ha för att kunna ”dödskallemärka” vissa böcker. Uppnådde de inte detta genom den första recensionen så beställde bibliotekstjänsten en ny recension. Vissa böcker skulle bara brännmärkas. Och ännu värre agerade vissa enskilda kommuner runt om i Sverige.

Allt detta kunde jag skriva om tack vare att läsare hörde av mig. Men tillbaka till Umeå.

Jag vill återigen säga att jag har den största respekt för kunnandet och integriteten för en majoritet av de anställda vid Umeås bibliotek. Jag vill inte att det ska råda något som helst tvivel om detta.Men det finns en minoritet som jag har haft en fejd med. Den fejden är inte över – trots att mina blogginlägg spelade en viktig roll till att Sarrazins bok åter står i bokhyllan på Umeå stadsbibliotek. Och låt mig understryka. Det handlade inte om den boken i sig. För mig var det en strid mot metoden av hemlig censur. Yttrande- och tryckfriheten utgör demokratins fundament.

Men tillbaka till biblioteksverksamheten i Umeå. Jag har långtifrån använt mig av all information kring hur en minoritet av de biblioteksanställda kryper för islamisternas strävan efter att skapa parallella samhällen. Eller ”enklaver” av parallellsamhällen. Här i Umeå.

Jag kommer att skriva mer om detta. Senare. Det handlar om saker som, i mina ögon, är lika oacceptabla som hemlig censur.

 

Tills vidare
Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp många fler tips från er läsare som lett till de allra bland de viktigaste blogginlägg, och till och med ”serier” av blogginlägg som jag skrivit.

Jag tackar för dessa tips. Och jag har nu väldigt mycket att skriva om. Dels på grund av att jag inte har hunnit skriva alla de blogginlägg som de många tips som jag fått förtjänar. Dels då jag har ett antal egna uppslag.

Detta blogginlägg vill jag tillägna alla de som hjälpt mig hittills. Jag hoppas att ni fortsätter att hjälpa mig även fortsättningsvis.

Sent ikväll kommer jag att avsluta denna serie blogginlägg som sakta gick från ett namn till dagens namn:  Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte.

Men just detta blogginlägg vill jag tillägna alla ni som hjälp mig att försvara yttrande- och tryckfriheten, principerna om allmänna och fria val till en riksdag som metoden för lagstiftning på vilken demokratin grundas. Detta i kampen mot de islamister och deras medlöpare som antingen aktivt arbetar för, eller möjliggör, islamisternas strävan efter parallellsamhällen styrda av sharialagar via ett självutnämnt prästerskap.

Jag vill rikta ett särskilt tack till den stora hjälp som jag har fått från de i muslimer i Umeå och på andra orter som skiljer på politik och religion.

Tack!
 

___________________________

 

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen). ”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”
har publicerats 9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli, 3 aug och 6 aug.

2 kommentarer

S stöttar medlöpare som sprider IS islamtolkning – inte de muslimer som bekämpar IS tolkning. Väljarnas dom över S för sveket kommer att bli hård

Av , , 8 kommentarer 101

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

_________________________

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte
Del nio av tio

 

Jag skulle inte ha skrivit detta blogginlägg om (S) endast hade svikit oss EN gång.
Men TVÅ gånger är en gång FÖR MYCKET.

______________

Ingress
Socialdemokraterna i Umeå har vinglat fram och tillbaka efter valet ifjol

Det måste bli vingligt eftersom Socialdemokraterna i Umeå har manövrerat in sig i en beroendeställning av Nya Miljöpartiet i Umeå (f. 2018). Detta Nya Miljöparti som, i sin tur, har gjort sig beroende av de röster som Islamiska Föreningen i Västerbotten förmår mobilisera – till Nya Miljöpartiet i Umeå.

Socialdemokraterna i Umeå verkar vara oförmögna att förstå att Nya Miljöpartiet är beroende av Islamiska Föreningen – vars imam myndigheterna gripit och beslutat utvisa på grund av att imamen ingår i det wahhabitiska nätverk som har samma tolkning av islam som IS och medverkat till att skapa en miljö som underlättat att värva jihadistkrigare i Sverige – till terrororganisationer som IslamiskaStaten, al-Qaida och Boko Haram. Socialdemokraterna i Umeå verkar oförmögna att förstå att detta kommer att smitta av sig på dem. Senast i nästa val till kommunen, landstinget/regionen och riksdagen.

Alla kan, klart och tydligt, se hur oförmögna de traditionella socialdemokraterna är när det gäller att påverka Mahmoud Chninou. Denne ordförande för Ersboda S-förening och styrelseordförande för det kommunala bolaget UPAB har fortfarande inte tagit bort Raad Al-Duhan som vän på facebook. Detta trots att denne Raad Al-Duhan:
* har samma tolkning av islam, även han, som Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram,
* har dömts i både Tings- och Hovrätt för att ha dödshotat förre chefredaktören på Gefle Dagblad,
* har försökt ”radikalisera invandrarungdomar i Umeå genom att tala väl om Usama bin Ladin och visat filmer med jihadistkrigare.

Det kan inte finnas en enda socialdemokrat som inte förstår att Mahmoud Chninou (S) har kvar Raad Al-Duham som vän på facebook som en uppvisning av solidaritet med Al-Duhan,
Det kan inte finnas en invånare i Umeå och Västerbotten, i Norrland och i riket, som inte förstår att Mahmoud Chninou kan göra detta eftersom Socialdemokraterna är så rädda att förlora röster om det gjorde det enda rätta och gav Chninou följande ultimatum:
Du måste välja mellan Socialdemokraterna och att vara vän på facebook med wahhabiten (eller wahhabit-medlöparen) Raad Al-Duhan.
Nu handlar det om ”antingen eller”. Antingen (S) – eller Raad Al-Duhan. Nu är det slut på både och.


Stycke ett
Sveken – ett resultat av maktkamp inom S

Vi krävde alltså en enda sak av Socialdemokraterna i Umeå efter valet 2018. Det var att Nya MP i Umeå inte skulle ges statusen av ”lokalt regeringsparti”. Och det har Socialdemokraterna lovat oss. Och svikit. Två gånger. Det har varit en förbannad karusell.

Jag skulle alltså inte ha skrivit detta blogginlägg om (S) endast hade svikit oss EN gång.

Men nu blev det TVÅ gånger. Det är en gång för mycket. Det tyder även på något annat än på missförstånd. Det är min fulla övertygelse att detta dubbla svek – efter de dubbla löften som S-förhandlarna gett – är resultatet av en maktkamp.

 

Stycke två
Det första sveket: den 26 september 2018 – ett mycket händelserikt dygn.

Socialdemokraterna svek sitt löfte till oss redan dagen efter de lovat oss att de skulle regera ensamma och i minoritet – och att Nya MP därför inte skulle kunna få rollen av ett ”lokalt regeringsparti”. Detta första svek, dagen efter att vi fått löftet av (S), gjorde oss fullständigt ursinniga.

Detta ursinne märks i mitt blogginlägg från den 26 september, kl 05:25
”Arbetarpartiet accepterar inte att MP utgör en del av Umeås regering…”.

Överenskommelsen var accepterad av båda sidor: muntliga löften var givna av S-förhandlaren (i singularis) och vi hade tagit i hand – och ändå så sker detta. Redan dagen efter …  Varför gjorde sig (S) besväret att tala med oss över huvud taget?

Vi sände därför ett sms, samma kväll, som speglade vårt ursinne, till S-förhandlarna (i pluralis) och förklarade att då (S) bröt sitt löfte fanns det inte längre någon uppgörelse. Vi hade, endast, krävt en enda sak. Det var att Nya MP – som bland annat var (och är) beroende av Islamiska Föreningen och dess förmåga att mobilisera röster  - skulle hållas utanför styret av Umeå. Men dagen efter vår överenskommelse med (S) stod det att läsa, överallt, att Umeå skulle styras av S och Nya MP.
Tillsammans.

 

Stycke tre.
Vår reaktion ledde till en märkbar panik bland de S-förhandlarna.

Kom ihåg vår vågmästarroll som beskrivits i ett tidigare blogginlägg i denna serie.

Vår reaktion på detta svek gjorde att S-förhandlarna ville träffa oss, direkt, nästa morgon, för att förklara ”missförståndet” mellan (S) och media. Och S-förhandlarna förnyade sitt löfte till oss. (S) och Nya MP i Umeå skulle inte regera Umeå tillsammans. Det tog exakt 6 timmar 13 minuter sedan vi förklarat att överenskommelsen var överspelad innan S-förhandlarnas förnyade löfte blev officiellt.
För att blidka oss.

Se Hans Lindbergs blogginlägg från den 26 september, kl 11:38
”Felaktigt påstående om politiskt samarbete”.
Jämför sedan med mitt blogginlägg från 05:25 samma dag:
”Arbetarpartiet accepterar inte att MP utgör en del av Umeås regering…”.
Det handlar om exakt 6 timmar och 13 minuter.

Vid träffen på morgonen den 26 september fick vi alltså, återigen, ett löfte av (S) om att de skulle styra ensamma – utan Nya MP. Dessutom, som plåster på såren, lovade Hans Lindberg att (S) även skulle föra budgetsamtal med oss på samma sätt som med Nya MP i Umeå.
Se åter Lindbergs blogg, 26 sept, kl 11:38.

 

Stycke fyra.
Det andra sveket: den 28 maj 2019 – efter 8 månader och 2 dagar

Under perioden fram till det att budgeten för året 2020 skulle antas, nu i juni, framstod det som att Socialdemokraterna hade tänkt hålla överenskommelse med oss – och inte låta det Nya Miljöpartiet i Umeå (f. 2018) – och sedan födseln i beroendeställning av Islamiska Föreningen i Västerbotten – få status av ”lokalt regeringsparti” – på liknande sätt som Mehmet Kaplan fick status av att vara minister.

Men det var uppenbarligen endast på ytan. I samband med att budgetalternativen skulle presenteras visade det sig att (S) hade svikit sitt löfte – för andra gången. Vi kan idag inte dra någon annan slutsats än att (S) i Umeå ALDRIG haft för avsikt att hålla detta löfte. Jag skriver att (S) i Umeå ”ALDRIG haft för avsikt att hålla detta löfte”.

Frågan är om (S) sätt att förnedra oss beror på att de lider av någon politisk diagnos och ljuger för att de kan. Eller beror det på en intern maktkamp. En maktkamp där Nya MP hotar att lämna samarbetet med (S) om de inte upphöjs till ett ”lokalt regeringsparti”. Beror det på en intern maktkamp inom (S) där Schwänster-falangen (de socialdemokrater som vill vara mer V än vänsterpartisterna själva) samarbetar med Nya MP. För självklart kan en sådan ”socialdemokrat” som Mahmoud Chninou samarbeta med Nya MP:s Mariam Salem – under överinseende av någon från Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Jag tror nämligen att den S-förhandlare som vi gjorde upp med – vid två tillfällen – menade vad HAN sade. Men S-förhandlaren kan ha blivit överkörd av andra i sitt parti – som eventuellt skrämts av att Nya MP hotat lämna samarbetet med (S).
Om de inte upphöjdes till ”lokalt regeringsparti”.

 

Stycke fem.
Det andra sveket riktades främst mot invånarna i Umeå och Västerbotten – inte bara mot oss

Sveket innebar att:
a) De utlovade budgetsamtalen uteblev. Alla kan själva kan se att Hans Lindberg lovade, offentligt, i sitt blogginlägg den 26 september ifjol, att (S) både skulle föra budgetsamtal med Nya MP och med oss.
Tyvärr fick vi därför ingen möjlighet att tala för en inriktning på budgeten som skulle ses på lång sikt (tio år) och gynna de kommunanställda, barnen, eleverna, de äldre – samt för underhållet av byggnader och gator.
Det är ju uppenbart att det behövs att någon talar för kommunens anställda – då facklig aktivitet har blivit ett problem vid lönesamtal – i vissa kommunala chefers ögon här i Umeå.
b) genom att ge Nya MP i Umeå (f. 2018) status av ”lokalt regeringsparti” – då gruppledarna Hans Lindberg och Nils Seye Larsen presenterade sin gemensamma budget för 2020 vid en presskonferens den 28 maj 2019.

Alla kunde då själva se att Umeå styrs av en minoritetskoalition bestående av S och Nya MP – - precis som sades den 25 september ifjol.
Men de som kommer att förlora på detta svek, det andra, kommer att bli (S) i Umeå.

 

Stycke sex.
Jag skulle aldrig förespråka en koalitionsregering mellan (S) och (C) på riksplanet.

Vi i Arbetarpartiet motsatte oss uppgörelsen mellan S + MP + C + L på riksplanet. Socialdemokraterna försämrade turordningsreglerna, försvagade ställningen för kollektivavtalen samt öppnade för marknadshyror. Speciellt i framtiden.

Men den lokala politiken är något annat än rikspolitiken.

Jag skrev därför två blogginlägg, efter valet 2018, där jag förespråkade ett lokalt samregerande mellan i första hand S och C. Detta delvis för att vi i Arbetarpartiet trodde att detta skulle leda till en mindre ostadig ekonomisk politik i Umeå.
Men HUVUDORSAKEN var att vi inte ville släppa fram Nya MP i Umeå – ett parti som redan från födseln 2018 har befunnit sig i en beroendeställning till Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Beroende av just den Islamiska Förening vars imam är en wahhabitisk salafist och tolkar islam på samma sätt som terrororganisationerna Islamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram.

Idag utgör Nya MP en del av den ”lokala regeringen” i Umeå. Detta beror på att (S) i Umeå svek invånarna i Umeå och Västerbotten när de – för andra gången – svek sitt löfte till oss.

 

Stycke sju.
Kommer vi att glömma detta – svaret är Nej!

Vi krävde EN ENDA sak av (S). Och vi fick detta partis löfte TVÅ gånger. Men löftet sveks BÅDA gångerna. Sådant glöms inte.

Löftet gavs både muntligt och skriftligt (skriftligt via Hans Lindbergs blogg samt via ett pressmeddelande).

Vi ingick inte någon uppgörelse med (S) för att få platser i Kommunstyrelsen eller ett antal platser i olika nämnder. Som ersättare. Vi fick dock platser som ersättare, både i Kommunstyrelsen och i vissa nämnder, fast det vi ville var att Nya MP skulle hållas utanför styret av Umeå. Jag ska dock vara ärlig – vi ville ha en insynsplats i KS för att få en förvarning om vilka frågor som kommer att bli heta då fullmäktige sammanträder 13 dagar senare.
Detsamma gällde budgetsamtalen – som vi givetvis väldigt gärna hade sett genomföras. Även om vi aldrig hade krävt sådana. Men vi hade kunnat påtala behovet av att prioritera bort onödiga utgifter samt förespråka mer inflytande för kommunens anställda. Återigen: Tänk på lönesamtalet där en chef sa att facklig aktivitet var negativt. Denna attityd är toppen av ett isberg. Ingen chef vågar säga så om det inte existerar en sådan jargong vissa cheferna (och politiker?) emellan.

Arbetarpartiet har nu avsagt sig alla platser – inklusive den som ersättare i Kommunstyrelsen. Vi måste visa (S) att poster inte fungerar som medel att ”släta över”. Arbetarpartiet måste dra sig ur.

Vi har lärt oss läxan.

Vi trodde att skrivna löften, i offentliga blogginlägg och i lika offentliga pressmeddelanden, kompletterade med muntliga överenskommelser och handskakningar, självklart skulle hållas. Men så är det uppenbarligen inte då man har med (S) i Umeå att göra. Vi kommer därför inte att lita på Socialdemokraterna som parti – som en helhet – framöver. Oavsett vilka förslag till överenskommelser som skulle läggas framför oss.

 

Stycke åtta
Vi anser fortfarande att det finns bra individer inom (S) – med som helhet kan vi inte längre tro på detta parti

* Detta betyder inte att vi avvisar samarbete med (S) – om det skulle gynna kommunens anställda, elever, äldre samt underhållet av byggnader och gator.
* Detta betyder inte att vi kommer att agera aggressivt mot S-gräsrötterna – vi ser skillnad på person och person.
* Men det som hänt betyder är att vi inte kan lita på uppgörelser med (S) – som parti !

Men vad som är värre:
Vi har tappat förtroendet för Socialdemokraternas vilja att bekämpa wahhabiternas inflytande i umepolitiken.

De två sveken har visat att (S) – som helhet, som parti – hellre stärker prestigen hos en medlöparorganisati till en imam som stöder en wahhabitisk tolkning av islam. Och detta gör (S) för att stärka sin maktposition.
Socialdemokraternas maktposition står över behovet att delta i kampen mot en tolkning av islam som delas av slamiska Staten, al-Qaida och Boko Haram.
Socialdemokraternas maktposition är viktigare än att delta i försvaret av systemet med allmänna och fria val till en riksdag som stiftar lagarna – mot de som vill ersätta detta system med sharia där självutnämnda präster/imamer tolkar lagarna med hjälp av Koranen och profetens sunna i sin strävan efter att skapa parallellsamhällen.

Socialdemokraterna försvarar sin maktställning här i Umeå – andra får försvara systemet med en folkvald riksdag.

Och denna prioritering gör (S) i Umeå, trots att myndigheterna har gripit och beslutat utvisa den imam som hade Islamiska Föreningen i Västerbotten som bas,
Trots att samme imam är (som tidigare kassör) inblandad i att två miljoner kronor av umebornas skattepengar inte kan spåras,
Trots fortsatta brott mot skollagen genom konfessionella inslag på Bilaalförskolorna – enligt VK,
Trots moralpoliser på Ersboda – enligt Folkbladet.

Allt fler ser att för Socialdemokraterna är deras maktinnehav viktigare än:
* försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna,
* bland annat för barn som riskerar att giftas bort,
* för kvinnor vars värde divideras med (minst) två,
* att stoppa imamer – som bl a anser det vara rätt att döda homosexuella i vissa fall – från att tala i kommunens lokaler,
* att stoppa imamer – som bl a hyllar martyrdöden för jihadistkrigare – från att tala i kommunens lokaler,
* att inte förlänga hyreskontraktet med Islamiska Föreningen i Västerbotten – som bjuder in dessa imamer och som därmed bidrar till att skapa en miljö som underlättar värvningen av jihadistkrigare – även i Umeå! 

Socialdemokraterna i Umeå kommer att få betala ett högt pris för sitt lokala samregerande med Nya MP -
som inte är som Gamla MP. I Gamla MP fanns det muslimer som hade viktiga poster i kommunen -
och dessa muslimer hade inga svårigheter med att skilja på religion och politik.
Vi saknar dessa muslimer – som vi vill samarbeta med.
Vi ser gärna att ni återvänder till fullmäktige.

___________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen)
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte ”
har publicerats 9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli, 30 juli och 3 augusti

8 kommentarer

Läs om hur MP:s gruppledare i Botkyrka försökta köpa ett bygglov till en ny moské – genom att erbjuda Moderaterna 3000 röster

Av , , 4 kommentarer 100

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig

 

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte
Del åtta av tio

_     _     _     _     _

DAGENS blogg blogg var ursprungligen tänkt att handla om hur (S) har svikit det enda löfte som vi ställde i samband med förhandlingarna mellan partierna efter valet ifjol – inte vid ETT tillfälle utan vid TVÅ. Det vi krävde – och som de förhandlande representanterna för (S) lovade vid två tillfällen – var alltså att hålla Nya MP i Umeå  utanför styret av Umeå kommun.

Men jag ska berätta om turerna kring detta dubbla svek från (S) i nästa blogg. De kommer att ha sina poänger – det garanterar jag.

IDAG ska ska istället jag publicera en text som svt NYHETR publicerade i september ifjol.

Den berättar om hur en miljöpartist agerade strax före valet 2018. Och det var inte vilken miljöpartist som helst. Det var Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka – Ali Khalil.
Texten nedan är ett skrämmande exempel på ett korrumperat beteende – kanske inte när det kommer till juridiska hårklyverier – men det är ett rent av extremt korrumperat beteende när det gäller politisk moral. Eller brist på politisk moral.

Det är dessutom ett exempel på hur illa det kan gå när miljöpartister blandar ihop religion och politik!

Vi måste, alla, tacka SVT:s uppdrag granskning för den avslöjande texten nedan!

____________________________

”svt NYHETER

Erbjöd Moderaterna 3 000 röster för att få moskétomt – miljöpartist bjöd in till möte

Publicerad 7 september 2018

UPPDRAG GRANSKNING *
En möjlighet att få tusentals röster som skulle innebära en förändrad politisk spelplan. Det var vad som låg på bordet när två moderater kom till ett möte i Alby moské. Inbjudan kom från deras politiska motståndare – miljöpartisten Ali Khalil. Och rösterna var inte gratis.

Det moderata oppositionsrådet Stina Lundgren och hennes sekreterare åker i slutet av juli till Alby moské för vad de tror är ett vanligt besök. Men mötet tar snart en oväntad vändning.

Moderaterna får ett erbjudande. Det handlar om en möjlighet att få tusentals röster i valet. Tillräckligt många för att det, enligt Stina Lundgren, skulle kunna innebära ett maktskifte i den sedan länge rödgröna kommunen.

– De sa att församlingen är ungefär 4 500, och de skulle tippa på ungefär 3 000 röster, säger Stina Lundgren.

Men det är inte gratis. Stina Lundgren och hennes kollega blir i hemlighet erbjudna rösterna – i utbyte mot att Moderaterna ser till att församlingen beviljas bygglov till en ny moské.

– Vi var naturligtvis helt chockade. Vi hade inte räknat med att det här mötet skulle ha ett sådant uppsåt över huvud taget.

Svar på erbjudandet

Imamerna och församlingsledarna förklarar, enligt Stina Lundgren, att de under fredagsbönen skulle uppmana människor att rösta på Moderaterna. Något som skulle kunna ändra spelplanen för det kommande kommunvalet i en av Sveriges största förortskommuner.

Om du ska vara helt ärlig måste det ändå varit ett ganska lockande erbjudande med tanke på att Moderaterna suttit 24 år i opposition?

– Fast ändå inte. Nej. Det här är en demokratisk process. Vi vill att människor ska gå till vallokalen och rösta på ett parti och den ideologi som de vill stå för. Och det här tar vi helt avstånd ifrån.

Moderaterna tackar nej till erbjudandet, men det dröjer två veckor innan de lämnar sitt svar.

– Det är ändå ganska många medborgare i kommunen som vi genom dem har en kontakt med. Och vi ville ge ett korrekt men vänligt svar, säger Stina Lundgren.

Ni ville inte riskera att ni skulle stöta er med dem på något sätt, eller?

– Precis.

Ett samtal med en miljöpartist

Den som bjudit in till mötet är, enligt Moderaterna, Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka – Ali Khalil. Han har flera tunga poster inom kommunen och sitter bland annat i kommunstyrelsen.

För att få en bekräftelse på att Ali Khalil varit inblandad i mötet där hans politiska motståndare erbjudits röster ber Uppdrag granskning det tidigare oppositionsrådet, moderaten Jimmy Baker, att kontakta Ali Khalil för att se om erbjudandet kvarstår. Trots att det bara är dagar kvar till valet.

Jimmy Baker frågar Ali Khalil om det går att ta upp diskussionen igen, och får svaret att det fortfarande är aktuellt. På frågan om hur man ska få så många att rösta på Moderaterna svarar Khalil:

– Det är de som kommer till moskén varje fredag, och den målgruppen är väldigt lyhörd till imamen. Om imamen säger att ”vi bedömer att Moderaterna är det bästa valet för oss, de hör våra problem, de har lovat att bekämpa våra problem och trygga vår existens”. Då gör människorna det.

Ordnar nytt möte med moskén

Ali Khalil förklarar att det, med så kort varsel, kan bli svårt att mobilisera så många röster som församlingen tidigare erbjudit. Nu är det bara en fredagsbön kvar innan valet.

– Mer realistiskt så tror jag att det handlar om 1 000-1 500 röster, mer troligt så. Och det är inte heller lite.

Genom Jimmy Baker ordnar Ali Khalil ett nytt möte med moskén. Den här gången följer Uppdrag gransknings reporter med och utger sig för att vara en kollega till Jimmy Baker. De får prata med en av församlingens ledare. Han berättar att de vill ha en central tomt att bygga moskén på.

Ett löfte om bygglov, säger han, skulle kunna generera 500 till 1 000 röster om de pratade om det under fredagsbönen och i sina andra kanaler.

– De tror på oss, säger han.

Valinformatören lovar röster

Mannen som utlovar röster har inte bara en ledande position i församlingen, han är dessutom valinformatör – avlönad av Botkyrka kommun för att hjälpa människor att rösta. Det betyder att han ska vara neutral och i samtal med kommuninvånare inte ta ställning för eller emot något parti.

Till Uppdrag granskning säger han att han på sitt kontor gör ”sitt eget”, men att han har en annan roll när han är ute i samhället som valinformatör.”

 

_     _     _     _     _

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och landstinget (regionen)
”Politisk dödsdans – eller dags för partnerbyte i ume-politiken”
har publicerats 9 juli, 13 juli, 16 juli, 19 juli, 23 juli, 27 juli och 30 juli

                                                                                 ____________________________

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

4 kommentarer