Jakten på ärligheten, makten och härligheten (Abramssons försvar)

Sedan jag publicerat de fakta jag kunnat vaska fram beträffande kommunens intäkter från jaktmarksarrenderingarna, har icke ett ord hörts från Abramsson till mig. Istället väljer han nu att försöka nyttja kommunens utredningstjänst till att klarlägga hur hela historien haft sin upprinnelse. I förstone förstod jag det som att han vill hitta vem eller vilka inom förvaltningen som givit mig de uppgifter jag begärt att få ut och samtidigt försöka använda kommunförvaltningens högre trovärdighet till att vrida fokus från innehållet i sitt avtal till sättet varpå jag presenterat de fakta jag kommit över. Men när jag läst igenom hans skrivelse ytterligare ett par gånger och exkluderat det repressiva tonläget, förstår jag det som att Abramsson genom detta förfarande vill styra över frågan om det moraliska i avtalets innehåll till att istället handla om det tillkommit på formellt oantastligt sätt, helt enligt förutsende Martins spådom i sin kommentar tidigare?

Här är hans inlaga till Vilhelmina kommunsstyrelse att föredras på arbetsutskottets möte i morgon: Abramssons klagan till KS om arrendeavtalet

Egentligen torde jag inte behöva kommentera Abramssons sedvanliga attityd till förtäckta hot mot allt och alla som berörts av min egenpåtagna utredning, men bortser vi från alla salvelsefyllda litanior om hur kränkt han blivit, kvarstår likväl samma frågetecken som jag lyft i mitt ursprungliga inlägg:

1. Varför har avtalet lagts under automatprolongering, vilket medfört att det aldrig dykt upp till politisk granskning i efterförljande översyner?

2. Varför har avtalet inte indexuppräknats till skillnad från andra avtal?

3. Varför medger avtalet arrendatorn rätten att träda i markägarens ställe vid utdelningar från viltvårdsområdets overskott?

4. Varför medger avtalet Abramsson rätten att från denna utdelning avräkna sin egen arrendeavgift 3945 skr (punkt 6 i avtalet) och bara skicka in återstoden? Resultatet blir ju att arrendatorn Abramsson jagar gratis på kommunens bekostnad, eller hur?

Jaktarrende K G Abramsson

5. Varför medger avtalet arrendatorn rätten att för egen räkning försälja jakträttsbevis i andra hand i enlighet med viltvårdsområdets regelverk. Detta innebär en skrivning som direkt pekar mot en enastående möjlighet för arrendatorn att sko sig på den mark han via arrendeavtalet fått möjlighet att förfoga över utan egen kostnad (punkt 6 i avtalet) Vad var syftet med detta ?

Allt sammantaget kan jag inte förstå det på annat sätt än att det är arrendatorn själv som författat avtalet, strikt utifrån sin egen nytta och fått detta godkänt eller kontrasignerat som han beskriver det utav dåvarande chefen för tekniska enheten.

Min slutsats blir att detta är ett utfall från en som känner sig väldigt trängd rent personligen, men som istället för att själv försöka ge svar på de frågor som hans avtal väcker, väljer att nyttja sin position till att föranstalta att Kommunstyrelsen ska lägga resurser på att friskriva honom från alla anklagelser han anser sig kunnat läsa underförstått ur mitt inlägg, med sina som han tycker ”försåtliga” formuleringar.

Detta väcker bara ytterligare frågor:

Ingår det i kommunstyrelsens uppgift att föra den talan i egen sak som Abramsson själv inte förmår?

Kommunstyrelsens uppgift är att styra kommunen och tar order endast från fullmäktige. Kan Abramsson som privatperson och i privata angelägenheter styra över till vad kommunstyrelsen företager sig? Eller är det som fullmäktiges ordförande hans anmodan till KS ska ses?

Ska förvaltningens tjänstemän engageras för detta i ett läge då vi arbetar febrilt med att hitta besparingar på alla verksamhetsområden ?

Vem tror karln att han är ? Har Abramsson även nyttjat sina kontakter med VK för att jag idag (ser ut som ett sammanträffande) när jag loggar in, klargörs bloggens nya etikettsregler ?

Varför lägger han inte själv korten på bordet på de punkter jag och flera med mig undrar över?

Bedöm själv !

Jag uppfattar min roll som både politiker i allmänhet och oppositionspolitiker i synnerhet, vara att offentliggöra och ifrågasätta saker som förefaller besynnerliga eller oegentliga. När K G Abramsson utifrån fullmäktiges talarstol med positionen som fullmäktiges ordförande och inför fullmäktiges alla ledamöter och åhörare uttalada de fördömande orden att han ”bävade inför vad som komma skulle den dagen Göran Jonzon ev. blev invald i kommunstyrelsen”, förstod jag då inte vari hans rädsla grundade sig?

Nu tror jag att jag begriper vad hans anledning till detta drastiska uttalande var.