Tålamod, tillit och mod

Regnet faller utanför mitt fönster. Helt grått, inget hopp om sol den här dagen. Försöker att inte bli upprörd, då mina känslor omöjligt kan påverka väderleken. Men en aning dämpad blir jag allt. Särskilt efter gårdagens underbara sommardag i Maltträsk. Tänker på samtalen ute i det fria, medan vi vandrade bort mot stranden eller satt runt bordet i trädgården. Peppe hade varit ute med gammtraktorn och slagit gräset och blomstren på ängarna. En söt doft spred sig över gläntan. Sommardoft.

Jag söker gemenskap för att kunna rymmas i ett sammanhang. För att bli förstådd, för att få stöd. Det finns onekligen en lycka i att kunna umgås med vänner som älskar och respekterar mig och som jag på samma sätt älskar tillbaka. Man ska vara rädd om sådana relationer. Det kan ta en evighet att bygga upp dem – och några sekunder att riva dem. Att nå fram till en djup vänskap kräver tålamod, tillit och ett viss mått av mod. Det kortsiktiga, det med snabba belöningar är nog kul och tillfredsställande för stunden, men på sikt torde man bli rysligt ensam och övergiven. Det kortsiktiga belöningarna kan aldrig någonsin vinna över långsiktiga, det som är bestående.

Får se om Karlsson, den gamle kufen, hör av sig idag för ett parti schack. Uppskattar samtalen med honom och hans kloka analyser.

Läste en intressant artikel om människor som ständigt drar felaktiga slutsatser och därför missar i sina analyser. De med dåligt omdöme – som rusar huvudstupa in situationer de omöjligt kan bemästra, som umgås med fel människor, och dömer andra på fläcken, utan att veta ett skvatt om dem. I grund och botten handlar det om dålig självkänsla och rädsla, som är sprunget ur en oförmåga att analysera sina egna handlingar. I stället för att räkna till tio och tänka efter, så får reflexerna styra, fly eller slåss. Konsekvensen blir en reaktion i affekt och i den förlorar man känslan för vilket val som är rätt eller fel. Man blir gränslös.

”När du anklagar och kritiserar andra är det en en sanning om dig själv som du försöker undvika”.

För övrigt borde jag städa i dag. En inomhusdag. Har på gamla dagar insett att det är viktigt att hålla ordning i mina rum och har sett vinsterna i att ha det snyggt och rent. Inte överdrivet, och att jag gör det för min egen skull. Det är bra med lite struktur i tillvaron. Men mest handlar det om respekten för min egen person och att jag prissätter min värdighet.

”Framtiden tillhör dem som tror på sina vackra drömmar”.