Djungelboken och min bok

Igår föll det rejält med snö, så pass mycket  att plogbilarna syntes och hördes ute på Backenvägen. Våren dröjer – men trots kylan och snön har jag börjat med mina årliga nysningsattacker som torde indikera på att våren trots allt är på väg. För mig räcker det att tänka ordet vår för att börja nysa och känna hur halsen svullnar. Våren är inte alltid så himla skön för oss allergiker. Så det så.

Djungelboken

Ringde upp lilljäntan min igår eftermiddag (ja, hon är 17 år) för att höra hur det går för henne i skolan. Jo, idag sitter hon och skriver nationellt prov i svenska, språkförståelse. Det fixar hon säkert med glans. Lite impulsivt beslutade vi oss för att gå på bio i eftermiddag. Vi valde en riktigt djup och svårmodig film – Djungelboken i 3-D. En film som fått lysande recensioner, inte minst för sina animeringar. Minns när jag såg den tecknade versionen för en herrans massa år sedan. Jag var typ femton år och såg den med mina tremänningar Peppe och Anders när vi var på besök här i Umeå. Då tyckte jag att striden mellan Balo och Sheere Khan var otäck. Få se vad jag tycker den här gången. Först bio med en hink popcorn och sen skrovmål på Frasses. Så ska man roa sig i tider som dessa.

lycksele
Torget i Lycksele.

Sedan är det ju en del allvar som väntar. Färden till Lycksele och mitt framträdande på torsdag (18.30 i biblioteket) känns som vanligt pirrigt. Det är något särskilt med att berätta om mina böcker i min ”barndoms stad”, där jag känner så många, där så många känner mig. Min gamla mor, min syster och hennes barn dyker upp. ”Spring Kent, spring!” handlar ju inte bara om mig, den handlar ju till en viss del även om dem. Vet inte vad de tänker och känner, men en av drivkrafterna i mitt skrivande av boken var syrrans ord för fem år sedan. Då satt jag hemma hos henne ute på Näset och mumlade något att jag borde skriva en bok om mitt knäppa liv. ”Ja, snälla du gör det”, sa hon. ”Det är så mycket jag undrat över, som jag inte förstått.” Nu är boken om mitt liv klar.

20160315_163208

Jag och boken om mitt liv har fått en hel del uppmärksamhet – ett mittuppslag i Norran plus en bra recension, en helsida i VK, 20 minuter i direktsänd Radio P 4. Sedan väntar jag på en rad recensioner, inte minst från Folkbladet och VK. De är på gång har deras kulturredaktörer lovat. Men roligaste är de spontana reaktionerna jag fått från vännerna och av okänt folk på stan. Några har sagt att jag varit modig, en del har ringt för att tala i största allmänhet om de ämnen jag berört i boken. Gissar att det är människor som antingen själva lider av de sjukdomar jag skrivit om eller att de har någon anhörig som är i farozonen. Sådant värmer. Då har det varit värt att skriva i drygt fyra år på boken, att skriva fyra versioner innan förlaget gav tummen upp. Nu hoppas jag att jag får chansen att åka runt och prata om bokens innehåll – och inbokningarna har redan börjat trilla in. Det blir en späckad höst.

De recensioner som kommit har verkligen värmt.

”Språket är detaljerat, vackert och väl avvägt. […] Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet.” / Katharina Jacobsson BTJ

”Spring Kent, spring!” heter boken. En aktningsvärd prestation, som bör bli till stöd för andra som känner igen sig i det han beskrivit. Framför allt visar den hur viktigt det är att finna personer som ser vad problemen egentligen består i.”
/Stefan Holmberg, Norran

”Med denna bok har Kent Lundholm sprungit till toppen av den litterära prispallen!” Anniqa, Kåge/Byske bibliotek.

Har sedan länge slutat att drömma om att bli recenserad på de Stora Drakarnas kultursidor. Böcker från småförlag hamnar ovillkorligen i högen för tidningens årliga och interna jullotteri. Jag har för många år sedan slutat skicka recensionsexemplar till Aftonbladet, Expressen, DN etc. Det är bara slöseri med mina böcker och ett onödigt utlägg av porto. Däremot brukar jag bli recenserad i de flesta tidningarna från Gävle och uppåt.

För övrigt väntar en disk i köket på mig. Måste ta hand om porslinet och kastrullerna innan de blir till levande materia och börjar bita efter fingrarna och diskborsten.

 

 

Etiketter: , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.