Två män och ett schackbräde

Efter månader (år?) av uppehåll i vårt schackspelande, ska jag och Karlsson äntligen stråla samman i en batalj häruppe på Pig Hill. Vi är periodare vad gäller dessa mötet. Periodvis spelar vi flera gånger i veckan, men nu har vi blivit så jävla lata att vi inte ens orkat tänka tanken. Schack är en rolig och inspirerande sport, men kan även vara mycket tröttsam och om man åker på storstryk sprider sig förnedringens rodnad över ansiktet. Visserligen försöker man komma med några inlärda bortförklaringar, som att man inte hunnit träna tillräckligt på Dam-gambit eller att man i slutspelet räknade fel på antalet anstormande bönder. Nå väl, om en halvtimme ska jag och Karlsson spela ett eller flera partier.

Även om jag inte spelat mot Karlsson så ofta på sistone, har jaunder skrivandet av min kommande roman spelat schack dag och natt. I fantasin. Men en hel del i verkligen, eftersom jag varit tvungen att läsa på i teorin för att inte göra bort mig för eventuellt kunniga schackspelare, ja som skulle få för sig att läsa romanen om hur männen i Baklandet försöker hålla skenet upp genom att spela detta ädla spel.

För övrigt är det en bra träning i att våga fokusera på det negativa, utan att bli arg.