Minnestest av glömsk man

Ska snart åka till NUS för att genomföra ett 180 minuter långt minnestest. En undersökning som hör till den neurologiska utredningen sedan det konstaterats att jag lider av Parkinson. En viss grupp av de som har Parkinson brukar nämligen bli senila. Fattas bara att jag även håller på att förlora mina minnen. Utan minnen finns vi inte. Räcker det inte med alla mina andra diagnoser som gett mig epitetet ”Västerbottens sjukaste man”. De diagnoser som saknas är malaria, snäckfeber, denguefeber och flodblindhet.

Våren är på gång, så sakta. Då kommer allergin och vårdepressionen.

Har märkt att jag värderar livet mer när det inte längre är självklart. Märkligt om så inte vore. Kanske är det så för att vi behöver livet för att klara av att vara sjuka, för att slutligen dö. Tyvärr blir man en aning stillastående när sjukdomen slår till. Man står vid sidan om och ser vänner och bekanta röra sig framåt i en rasande fart. För egen hand känns det som om jag går bakåt.

För övrigt lutar jag mig mot Stoicismen: ”Tänk dagligen på din död. Det gör dig tacksam över det liv du har.”