Vikten av att skapa mening

Som sjukskriven på hel eller deltid sedan flera år tillbaka har jag ibland känt att jag missar mycket av det viktiga och roliga i livet: t.ex. att vara politiskt aktiv, som jag var en gång i tiden. Det var roligt! Jag kände mig betydelsefull och med där det hände.

Det sociala umgänget har definitivt blivit satt på undantag. Med begränsad ork får man ofta välja bort även sånt som är roligt. Då gäller det att bygga livskvalitet av det man har. Sitta still i båten. Stänga ute saknaden efter ett normalt liv och bara fortsätta gå. Tjaa, så jättekul blev ju inte det!

Jag tackade ofta nej till trevligheter eller utmaningar som dök upp, för jag visste ju att det där orkar jag inte. Men för några år sedan blev jag less på det. I stället skulle jag bli en ja-sägare! Hoppa på tågen när de kom. Vem vet när tillfälle kommer nästa gång?

På samma sätt var det med att drömma, hoppas, planera. Ingen ide. Nej nöj dig med det du har, Lena, tänkte jag. Och ja, det är sant, att den som kan glädjas över lite har mycket att glädjas över! Absolut. Så jag var ganska lycklig, tycker jag. Men det blev tråkigt ändå.

I samma veva som jag bestämde mig för att bli en ja-sägare tillät jag mig också att börja drömma, hoppas och planera igen. 

Båda dessa saker gav mig mera mening med livet, att våga säga ja, att våga drömma, blev en av de bästa gåvor jag givit mig själv! (För det mesta går det jättebra och ibland säger jag faktiskt nej, men nu som ett aktivt val.) Efter flera år i nolläge vände det och livet blev mycket mera ”hopp å lek”! Faktum är att detta som bonus gav mig en mycket bättre självbild! Klart som f-n att man blir gladare då.

Vad är då meningen med livet? undrar nu den otålige läsaren.

ja, inte vet jag! Jag vet vad som gäller för mig. Hur jag blir lycklig. Och det är väl så det är att var och en måste komma fram till sitt eget individuella svar. Det går inte att köpa andras lyckokoncept rakt av.

Man får ställa sig frågor: Vad gör att just jag känner mening? Om jag fick leva som jag vill, hur skulle det vara då? Vad kan jag göra för att få det så? Vad hindrar mig? Eller har jag redan det liv jag vill ha? Ibland tror man att man vill ha det andra har, men det funkar ju inte så. Man får sluta jämföra sig med andra och i stället utgå från sig själv.