Har skitit i det blå skåpet

Av , , 1 kommentar 3

 

 

 

Så är skolan igång. Har lekt med idiomatiska uttryck på svenskan, gått igenom personliga och possessiva pronomen samt objektform på teckenspråk och även lärt oss ett antal djur. Precis som första klass med gris, ko och lamm :-)  Inte hade jag trott att jag under tredje skoldagen skulle lägga mig på klassrumsgolvet och spela lycklig mask under charaderna inför mina klasskompisar men.. roligt har vi. Idag har jag dessutom haft min första dramalektion, och förhoppningsvis får vi till en nybörjarkurs i gitarr med samma lärare! Ikväll har jag ÄNTLIGEN fått med mig folk till Baggböle!!! =D Kör skolans racer…

1 kommentar

Lägesrapport från Flintan A 246

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Hittils ger jag skolan, dess personal och omgivning 6 poäng av 5 möjliga!

Så har jag och Pelle installerat oss så gott vi hunnit här på Stjärnsberg (Strömbäck)  Har hunnit dra runt med skolans racer och kikat in badplatser med några brudar, kikat in träningshallen, bastun och alla grillplatser. Mitt nya hem är helt ok, men den bruna mattan till de rosa tapeterna till de rödrutiga gardinerna står lite i bristande samstämmighet till den orangea sänglampan, tänker dock jobba på den lite mer personliga inramningen en annan dag. Trevliga grannar :-)  I morgon väntar mitt livs första skoldag.. i vuxen ålder. 

 

 

Bli först att kommentera

Gissa bok och vinn en dejt med min dammsugare

Av , , 3 kommentarer 0

 

"I morse hade han haft svårt att få skon på foten och varje steg smärtade. Nog var livet en fröjd. Han vickade försiktigt på tårna och undrade vagt om han ändå inte borde ha åkt till röntgen, men det var bara en simulerad tanke, det visste han. Han behövde bara erinra sig sin far, denne stoiker som vägrat bege sig till sjukhuset med dubbelsidig lunginflammation, eftersom det verkade fruntimmersaktigt. Han dog två dagar senare i sin säng, i stolt förvissning om att han aldrig kostat sjukvården ett öre och aldrig låtit en droppe medicin komma över sina läppar. Han blev femtiotvå år. Nådde inte riktigt fram till sonens artonårsdag."

 

Nu är det nära. I morgon åker jag och Pelle till Strömbäck för skola. Eftersom jag packat till taket hoppas jag verkligen inte att någon står med tummen i vädret, för jag får alltid ångest över att jag inte stannar när jag så många gånger blivit upplockad själv. Eftersom jag antagligen föddes utan förtänksamhet står lördagens lass hos en tjej jag inte känner, men som var snäll nog att låta mina saker vila med henne när jag inte fick någon nyckel till mitt nya hem. Vi räknade ut att vi antagligen kommer att gå i samma klass de närmsta fyra åren så jag kommer säkert att hinna få tillbaks prylarna :-) Tack!

 

Idag har jag skruvat isär bokhyllan, köksbordet och helt rensat förrådet. SKÖNT! Om man bara inte vore tvungen att leta snusdosan hela tiden skulle jag säkert hunnit med fler saker, men har man ingen karaktär är det lugnast för grannarna om man hittar den. Dosan alltså. Det ekar tomt i lägenheten nu. Det känns konstigt. Det har varit firande, avslutningar och lyckönskningar. Det känns som om jag håller på att radera ut hela mig själv, mitt allt. Mitt liv ligger i konsums gamla banankartonger! Lite så känns det, samtidigt som det känns skönt att ha klippt banden med allt skrot man samlat på sig och får en ny start. Jag har ju ett mål! Och jag behöver inte skitsnygga cappuccinokoppar för att nå det målet. (Fast nog smakar det bättre!) Någon sa ‘du går mot möjligheter, och fastän inget blir sig likt, så kommer du vara densamma’. Det kunde jag inte svara på. Men något som alltid kommer att finnas kvar, vart jag än åker och vad jag än har med mig i bilen, är banden till de mina. Tack för att Ni finns!

 

Men inget svart läppstift, det lovar jag.

 

3 kommentarer

Dödscell 2455

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Dåre till klient?

 

"Sällan om ens någonsin får den stora allmänheten reda på förbrytarens åsikt. Sällan om ens någonsin får denne individ göra sin stämma hörd. Alltför ofta utgår den stora allmänheten från att förbrytaren skulle vara analfabet. Bra många människor vägrar tro att förbrytaren skulle vara mäktig självständiga tankar eller berättigad att tänka.

 

Låt oss inte bara för att vara originella alltså ta en ingående men mänsklig blick på de processer en förbrytare för efter det han dömts, sedda med den mans ögon vars liv utgör insatsen i kampen, det vill säga jag själv. Panikmakare av en viss skola har höjt stridsropet och basunerar med indignation ut att det måste vara något alldeles rysligt galet med lagen ‘när en sån som Chessman kan briljera med den’. I samma andedrag framställes ett harmset krav på mitt huvud och för att rättvisa ska skipas. Det korta svaret på såna alarmerande påståenden är att jag icke har briljerat med lagen och att rättvisa är ett relativt begrepp. Bara för att rättvisa i allmän mening kan definieras som ‘välförtjänt belöning eller straff’ behöver slutsatsen härav inte bli att det straff som domstolen utdömde i mitt mål är välförtjänt, lika lite som att överbevisningen mot mig uppmåddes på legal väg."

 

Caryl Whittier Chessman, dödförklarades 1960 av fängelseläkaren på California State Prison at San Quentin. Han hade väntat på den legalt utmätta döden i 4 322 dagar. En spännande, fängslande, självbiografi där huvudpersonen som läste juridiska upplagor efter varann för att kämpa mot ‘djungeln’ ingående beskriver de 25 år som han hann uppleva före den sista anstaltsvistelsen där han slutligen gasades ihjäl.

 

SISTA arbetsdagen i morgon!

Bli först att kommentera

Tittar till mina gubbar

Av , , 3 kommentarer 2

 

Snart slår ögonlocken igen. Har haft en mysig eftermiddag med mina kära arbetskamrater som dukat upp smörgåstårta, kaffe och go’doppa. Vill rikta ett stort tack till Er för den trevliga avslutningen och tusen tack för presenten! Och en stor KRAM för alla dessa år! Vindelns hemsamariter som lyser klarare än alla andra stjärnor :-)

 

 

 

Nu har bordshockeyspelet åkt ner i sopsäcken, absolut inte slängd bland annat skräp, men för förvaring. Jag kan ju inte förvänta mig att alla jag möter ska tycka som mig, men jag håller tummarna för att jag ska få känna anledning till varför jag tejpat om innebandyklubban.. som inte heller tar lika stor plats i mitt nya hem som jag får nyckel till i helgen.

 

TVÅ arbetsdagar kvar

 

 

3 kommentarer

NOLIA

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Nolia. Naturligtvis. Fastän man inte har några pengar. Omän man inte har något man absolut behöver. Oavsett om familjen är sams eller inte, så är det nästan lika hemskt sant som att fira jul, det att gå på stora nolia. Och jul det fick jag. Klappar överallt. Dopp i grytan lika god som julens. Tomtar överallt.

 

Har just lagt undan yantramattan (köpte demoexet för halva mässpriset) och dricker en utsökt havtornsdryck, mätt och belåten efter mjukkaka och rikligt med smör.

 

S J U arbetsdagar kvar

Bli först att kommentera

Alla älskar Saab

Av , , Bli först att kommentera 3

 

"Saab är en bil som väcker starka känslor. Bolaget må aldrig ha varit en ekonomisk framgång, men dess bilar har alltid erbjudit ett överflöd av känsla"

- Håller verkligen med skribenten Sam Knight som menar att "äga en Saab är en helhetsupplevelse som inbegriper form, känsla – ja, till och med en uppförandekod"

.. och det charmiga med att äga en V4 är att alla man möter längs norrlandsvägarna med likadana skönheter hälsar, och ibland även ger tummen upp :-)  

 

Nu är helgspasset över! 

 

Bli först att kommentera

Jag fortsätter att vara en idiot ett tag till

Av , , Bli först att kommentera 3

Rubriken hämtade jag från ett dagboksinlägg jag skrev 2002 då jag försökte sluta snusa. Fortfarande saknar jag karaktär, vilken inte är lika lättköpt som tobaken..

 

Du har överskridit den inkluderade datatrafikvolymen för ditt abonnemang denna månad. Din hastighet begränsas i enlighet med ditt avtal. Hälsningar Telia. Men så har jag också fått en hel del gjort på hemmaplan den senaste veckan, främst i flyttväg. Skåp efter skåp har sopats rent, och i all hast upptäckte jag efter att ha klistrat igen kartongen med glasinsats att det bara står kvar tre kaffekoppar på hyllan. Känslan av att sitta på lyxkrog ligger fjärran städers.

 

Arbetsveckan som fortfarande pågår har varit tuff, men ändå bra. Anledningen till mina trötta ögon har helt och hållet berott på min närmsta granne som högt och jävligt spelar skitmusik om kvällarna och drar torsdagsfester i trapphuset. Jag fick mig fyra timmars sömn innan fredagspasset, men så fick alla i huset vakna till Run To The Hills med Maiden 06.00 dagen därpå också.

Jag har tack och lov haft driftiga feriearbetare med mig under dagspassen och är imponerad över deras företagsamhet. Tack vare grabbarna som följt mig har vi tillsammans hunnit få fler saker gjord än vad tanken var från början. Att man dessutom slipper öppna dörrar och får en hand på axeln med orden Jag tar disken åt dig Linda är verkliga bonusar :-)  

 

Nu återstår det dock bara nio arbetsdagar.. men jag saknar jobbet redan.. 

 

 

Bli först att kommentera

Linda Flintstone

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Sitter med välkomstmaterialet från Strömbäck. Nervositeten börjar sprida sig i hela kroppen, och för första gången har jag börjat få mardrömmar. Kommer Strömbäcks fjärderingare att tillämpa kamratuppfostran? Vad händer om man vägrar en peppis? Jag hoppas jag hittar någon som Pierre :-)  

Mitt nya hem heter Kritan, Flintan och är halvpension med frukost och lunch och egen toalett. Glad är jag för det, för ingenting är så tröttsamt en morgon som att börja tjaffsa om rättigheter :-) På skolan finns allämnna linjen, musikalakademin och direkt yrkesutbildande teckenspråksutbildningen och journalistlinjen (och vanliga tillbehör).

 

Sitter och tjollrar med framkallningen av bilderna som hamnade i lådan idag, älskar det! Hade beställt några dubletter samtidigt som jag antagligen gnuggat ögonen för hårt efter den tröga uppladdningen för jag fick med några elvetter också.. och tjugotvåetter.

 

Bjuder på lite THAILAND i det mörka, regniga Sverige:

 

Bli först att kommentera

Soul Asylum

Av , , Bli först att kommentera 0

 

 

Det var en sen sommarkväll i juli då jag vandrade längs parken som jag fick syn på honom. Han låg med det blodiga ansiktet mot den hårda asfalten och upprepade samma ord om och om igen på ett språk jag inte förstod. Jag la min hand på hans axel och med ett spelat lugn mötte jag hans stora, mörka ögon som på ett kraftlöst, frågande vis mötte mina under sekunder som kändes som minuter. Människorna som passerade runtomkring oss tycktes inte se oss, som om vår existens inte tillhörde varandras.

 

Fyra dagar senare vaknade jag av att Julius skrek. Julius var hans namn. Jag förstod i samma ögonblick vad det handlade om, och la min hand på hans axel precis som den kvällen och viskade i hans öra vad vi lovat varandra, som för att accentuera att allt anno dazumal just tillhörde det förflutna och den framtid som låg framför oss nu innehöll helt oskriva blad som vi kunde färga precis hur vi ville, men alla möjligheter i världen.

 

Julius kom som flykting från ett land med inbördeskrig där han förlorat sin mor på det mest omänskliga sättet man kan tänka sig, och tillsammans med sin syster fostrade dom en lillebror. Gemensamt hade dom även sett sin far ge sig ut i väpnad strid för att aldrig höra av sig mer. Julius bestämde sig i strömmande vredesmod och i den skräck som höll honom vaken om nätterna för att ta sin syster och lillebror till Sverige, dit han efter åtta långa månader i trånga utrymmen en dag ensam kom, ömtålig och förvirrad. Två år senare fick Julius avslag på sin asylansökan. Efter att ha tagit emot beskedet den kvällen bestämde han sig för att försvinna, men han kom bara åttahundra meter när några påtända nazister utan förvarning sprang fram i mörkret och slog ner honom. Fyra män mot en.

 

Eftersom psykologen och översättaren återgav våra meningar från vårt innersta hade vi redan erkänt oss skyddsbehövande av varandra. Samma kväll gick vi hand i hand ner till den stilla havsarmen där förutom prästen även två personer villiga att bevittna min och Julius ärlighet för varandra stod. Iklädd ett vitt lakan och smyckad med en blå fresia i handen gick Julius täckt med ett svart lakan bredvid mig och släppte aldrig taget om min hand. Med lätta fjät gick vi barfota ner i vattnet och ställde oss på knä. Månens ljus speglade hela vattenytan blank och när jag mötte min blivande makes stora, mörka ögon denna kväll så var det långtifrån med samma splittrande intensitet som den första gången vi möttes. Den här gången speglades djupet i hans blick den fristad även jag kände, nämligen hjärtats oas.

 

Jag förstår inte jag förstår inte jag förstår inte! Här har ni fått, med lite finspetsat, en sammanfattning om drömmen jag hade härom natten. I flera nätter har jag kämpat för att få sova men mest legat och tandagnisslat för att jag inte kunnat. Så faller jag in i ljuvligheten och drömmer om världens äventyr som är så tårdrypande att jag skulle kunna tänka mig att göra en film av den, men vaknar som vanligt fem minuter för tidigt. Hittade Julius sin pappa? Stannade vi kvar i Sverige? Eller i vattnet? Jag kan inte fabulera ihop den sista versen av drömmen i vaket tillstånd, dels för att jag är världens sämsta på att skriva avslut (på allt, speciellt SMS som kan gå fram och tillbaka för att mottagaren inte förstår min poäng), men också för att det inte skulle göra drömmen rättvis när jag är helt övertygad om att allt som kommer i drömmarna har ett visst faktum.

- Någon som vill komma över och diskutera? 

Bli först att kommentera