Kristdemokraterna och politiska pekpinnar

Kristdemokraternas eftervalsanalys är i full gång. I skuggan av Socialdemokraternas ras så kanske kristdemokraternas läge inte är fullt så allvarligt. Men sanningen är att tittar man under ytan så är detta ett parti som har förtvivlat svårt att uppfattas som relevanta. Samtidigt drar man omkring med ett arv av motstånd mot homosexuella och stelbent syn på kärnfamiljen som totalkrockat med verkligheten.

Det här tycker nu till och med partiledare Göran Hägglund, är ett problem. Han går så långt som att ifrågasätta om hjärtefrågan vårdnadsbidraget är en så lysande idé. Som utomstående kan jag i såfall bara gratulera om KD vill lämna 1800-talet men rannsakan bör gå djupare än att konstatera att frikyrkoröster i jönköping inte räcker längre.

Ofta kan det vara en bra idé för partier att lyssna på sina politiska motståndare för att förstå varför det gick dåligt i ett val. Det är definitivt sant för centerpartiet som kan söka upp närmsta socialdemokrat för att få veta sanningen om sitt ras. Thomas Idergard(m) hade en hel del intressanta reflektioner kring socialdemokraternas fall under sitt deltagande på PR byrån Primes valanalysevent. Jag tänkte därför passa på att ge Hägglund ett gott råd.

Börja med att se på det Sverige ni skapar. Gör det ärligt. Vilket Sverige vill ni egentligen ha? När Göran Hägglund i valrörelsen säger sig vara emot att försäkringspatienter har särskilda gräddfiler i vården men samtidigt tycker reformen är bra så är något fel. Det räcker inte heller med att svälja hårt under partiledardebatten när sjukskrivnas situation kommer på tal. Det begriper alla att här krävs politiska beslut för att stoppa en sådan utveckling.

Vill Kristdemokraterna vara något mer än medlöpare till Moderaterna räcker det inte med att överge träskmarkerna för motstånd mot allt som räknas som ideal familjepolitik. Då handlar det om att göra upp med stoppa-politiska-pekpinnar-politiken och börja ta ansvar för orättvisorna i regeringens spår. Först då blir ni relevanta.