Björklöven

Försäsongen för Löven har skapat en härlig känsla i Umeå. Det pratas hockey igen och stan behöver verkligen det här. När jag var liten gick jag och farsan på hockey. Jag har fortfarande kvar min noppiga lövenhalsduk från 80-talet som jag håller hårt í. Sedan blev det mest fotboll för min del, Gimonäs Cykelklubb och Röbäcks IF framförallt men det är klart att man önskat föreningen och andra lokala klubbar väl. Självklart skänkte jag pengar till UIK när de drabbades av svårigheter. Det är vår stad det här.

Ifjol innan farsan togs av cancern så berättade han att hans favoritlag var Skellefteå AIK. Tror ni jag blev paff eller. Jo det hade att göra med att hans kusin var en framstående spelare i Skellefteå på 50- och 60-talet och sånt där sitter ju som bekant kvar. Men det är klart att han uppskattade bra hockey och gladdes när både lagen spöade söderlänningar.

Själv är jag ju född och uppvuxen i Umeå. Har bott här hela mitt liv. Björklöven är det hockeylag jag håller på som Umebo. Nu när det framtidstro i klubben och det betyder mycket för hemstaden så vill man ju stötta det man kan. Mycket kan man glädjas åt men framförallt de duktiga spelare som väljer att lira för klubben i sitt hjärta för att det är mer värt än att bara vara sin egen lyckas smed.

Ska försöka se ett par matcher i höst och sa till ett par vänner att man känner ju sig som en jävla medgångssupporter att börja gå på hockey igen. Och så är det ju. Jag får försöka gå på matcherna när serielunken är som värst och det är som längst till toppen i elitserien. För det är ju då en supporter behövs som mest.