Nya tider i svensk politik

I gårdagens Agenda bekräftade regeringen själv att skattesänkarpolitiken nått vägs ände. Finansminister Anders Borg(m) öppnade i debatten med Magdalena Andersson(s) för skattehöjningar och gjorde en tydlig markering att ytterligare skattesänkningar uteblir. Framför tv:n satt snopna moderata partiarbetare och bloggare och undrade vart kongressbesluten på ytterligare 30-40 miljarder i skattesänkningar tog vägen. Nu blir det att läsa gamla bloggar och undra hur man ska spinna detta med trovärdigheten i behåll.

Moderaterna har insett att skattesänkningar inte är någon valvinnare. Svenska folket verkar bry sig om kvalitet i skolan och då behövs resurser och inte sänkt skatt. Aha, då går vi ut med skattehöjningar för utbildningssatsningar. Makten framförallt. Triangulering framför behov, trots att det inte gått mer än ett par månader sedan man manglade i genom femte jobbskatteavdraget i riksdagen.

Vad fick vi med 8 år med Reinfeldt?

Arbetslösheten är inte lägre, den är högre.
Kvaliteten i välfärden är inte bättre, den är sämre.
Trygghetssystemen är inte starkare, de är trasiga.
Skolresultaten är inte bättre, de är sämre.
Miljöpolitiken är inte starkare, den är svagare.
Jämställdhetsarbetet går bakåt, inte framåt.
Överskotten i statens finanser har gått från +65 miljarder 2006 till -87 miljarder på åtta år.

Barnfattigdomen ökar.

Men skattetrycket, tja det minskade med sisådär 130 miljarder. Och de privata skolbolagen tjänar mer än någonsin. Och visst, har du pengar är det billigare att anlita städhjälp.

Så ser verkligheten ut, hur man än vänder och vrider på det har detta varit 8 bortkastade år. Sverige är svagare idag som nation än vad man var 2006. Moderaternas politik har misslyckats.