Visstiderna måste minska

Igår diskuterade kommunfullmäktige personalutskottets belut från Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet att tillåta visstidsanställningar under maximalt 24 månader innan det övergår i en tillsvidareanställning. Den borgerliga regeringen har möjliggjort att man kan stappla visstidsanställningar på varandra så många fått gå över 48 månader i väntan på en tillsvidaretjänst bara för att i sista stund avpolleteras.

Kristdemokraternas gruppledare hade efterfrågat om Personalutskottet(PU) hade befognhet att fatta så genomgripande beslut om det ger ekonomiska konsekvenser.

Det är faktiskt en berättigad fråga då eventuella ekonomiska konsekvenser ramlar ned på de olika nämnderna och vilket ansvar tar PU för merkostnaderna. Samtidigt kan man också fråga sig vad konsekvenserna blir för framförallt unga på visstidsanställningar om man inte gör något åt detta.

När den borgerliga regeringen 1 juli 2007 införde anställningsformen allmän visstidsanställning(AVA) så slog man i ett hugg sönder anställningstryggheten på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren fick fri rätt att anställa visstider utan att behöva ange särskilda skäl och den nya anställningsformen räknades inte in i samma LAS-pott som vikariat vilket gjort att man kan stapla på visstider in i absurdum. Det är så illa att EU under många år riktar skarp kritik mot Sverige för att man inte uppfyller visstidsdirektivet och hotar med dryga böter.

Det här beslutet om AVA har inte gett fler jobb. Det har bara medfört ökat otrygghet för framförallt unga kvinnor som fått vänta längre tid på att etablera sig på arbetsmarknaden. Utan tvekan kvalar detta in på en topp 5-lista över regeringens värsta beslut, vilket säger en hel del.

Det vi Socialdemokrater försöker göra här när vi sätter en maxgräns på två år för visstider är att undanröja den ökade otrygghet som präglar arbetsmarknaden. Våra medarbetare förtjänar goda arbetsvillkor. De borgerliga partierna vill ha en annan politik och det var därför man införde allmän visstidsanställning. De borgerliga partierna vill se mer otrygghet som drivkraft för jobb medan socialdemokratin väljer en annan väg.