Svammel och sanning

Dagens blogginlägg handlar om tillståndet det politiska samtalet i Sverige. Osäkra väljare har nu en vecka på sig att ta ställning till de olika politiska alternativen. Det är inte helt lätt, sanningen är att det är en djungel av påståenden som nu florerar. Alla partier försöker marknadsföra sig och hur vet man vad som är sant?

Jag tänkte ta tillfället att bemöta ett antal påståenden om politik. Detta är inte en blogg till försvar för socialdemokraterna utan för att reda upp en del grundläggande frågor. Varför gör jag då detta? Jo, för att det är viktigt att du som medborgare och boende i Sverige tar kloka beslut när du ska rösta. Jag vill att du förstår hur dina val påverkar. Ta det som ett riktigt gott råd från någon som ser den här politiken från insidan dag ut och dag in.

 

”Partierna tycker ju bara likadant, finns inga skillnader i politiken”

SVAR: Det stämmer att politiska partier kan ligga rätt nära varandra i politiska ställningstaganden. Men det betyder inte att man vill samma sak. I grunden har det att göra med att människor organiserar sig i olika partier för att man har helt olika ideologi, med olika människosyn, olika syn på hur samhället ska organiseras. Att ge ett parti inflytande innebär att dessa företrädare ges förtroende att tolka framtidens utmaningar. Det gör att samhället vrids i olika riktningar. Därför är det viktigt att du som väljare förstår och tar reda på vart partierna vill driva samhället.

Varför lägger sig partier nära varandra då? Ja när det fungerar som bäst så handlar det om att partierna granskat hur verkligheten ser ut, kommit fram till att den ideologiska kartan inte stämde helt, och kommit till slutsatser att det enda vettiga är att göra på ett visst sätt. Sen finns det andra delar som spelar in. Ta ett exempel med Moderaterna. I valet 2006 la man sig nära Socialdemokraternas politik för man visste att det fanns ett stöd för välfärden som (s) värnat och man vill inte reta upp folkopinionen. Åtta år senare så kan man konstatera, oavsett politisk värdering av detta, att Sverige hade sett annorlunda ut om Socialdemokraterna styrt istället för alliansregeringen.

Nä att partierna skulle vara lika är bara ett svepskäl för att slippa ta ansvar. Om någon säger det till dig för att få dig att inte ta ansvar så är det en härskarteknik som gynnar rådande ordning. Tro inte på det.

 

”Jag tänker rösta på parti X för de vill just denna specifika sak”

SVAR: Glöm det. Politik handlar om helheter. tro inte på de som lovar enkla lösningar. Kan partiet bara ge dig svar på att man vill en sak men inte ger några andra svar så kan du vara säker på att det går åt skogen. Allting påverkar varandra, det är inte så att bara för att du får igenom den fråga du vill att allt annat i samhället blir statiskt som det var. Alla politiker som lovar dig enkla lösningar ljuger.

Vi tar det igen: alla politiker som för fram enkla lösningar LJUGER. Eller så talar de väldigt tyst om vad du går miste om.

Låt mig ta ett exempel. Ett lokalt parti här i Umeå går fram med slogan, ”satsa på gamla människor, inte gamla möbler”. Mja det låter ju vettigt. Men vad innebär det egentligen? Sen när behövs inte gamla möbler? Vad ska hända med alla gamla möbler? Kräv svar av dina politiker. Tro inte på enkla budskap.

 

”Opinionsundersökningar är viktiga”

Folk läser detta och får en bild av vilken sida som ska vinna. Fundera på en sak. Är det verkligen så att alla opinionsundersökningar är neutrala? Finns det nån som betalar för dem? Och ärligt talat, vad spelar en opinionsundersökning för roll, du är ju ingen dumsnut, välj efter politikens innehåll och inte efter vad alla andra vill. Som politiskt aktiv är det oerhört frustrerande att se hur dessa trender får genomslag utan att det handlar om en vettig granskning av sakpolitiken. Det gör åtminstone mig less ibland.

 

”Politikerna bara lovar och lovar”

SVAR: Studier visar att partierna oftast håller vad man lovar. Men det här härstammar nog från att alla partier försöker låta som att de är bäst på allt för att maximera sitt röstantal. Ibland kan man tro att paradiset är i antågande. Det är naturligtvis inte så det är. Dels för att vara bäst på något är relativt utifrån betraktarens öga men också för att partierna har sådant de bryr sig mer om. Centerpartiet exempelvis bildades ju för att föra fram landsbygdens intressen. Men partierna försöker också ge svar på samhällets andra frågor utifrån sin ideologi. De måste göra det för att annars skjuts de i sank eller inte upplevs trovärdiga.

Ta ett konfrontativt enfrågeparti som Sverigedemokraterna. Man vill en sak mer än annat och det är att kasta ut invandrarna. Det vet alla. Men när Jimmie Åkesson efter ett tag i bombardemang från andra partier insett att samhället är mer än invandringsfrågor så mejslas politiken ut eftersom. Feministiskt initiativ är inne i sin trial and error process nu när man försöker omsätta sin hjärtefråga om jämställdhet att fungera praktiskt på olika områden. De kommer gå på många minor innan de hittar fram. Det viktiga är återigen att du som väljare förstår i vilken riktning partierna försöker rulla bollen.

 

”Media ger en relevant bevakning”

SVAR: Inte ett dugg. Tro INTE på allt som sägs i media. Jag tror alla politiker håller med om att medias bevakning ofta både saknar objektivitet och att de själva driver egna agendor. Titta på kvällstidningarnas förstasidor häromdagen:

 

Aftonbladet skriver att de rödgröna går gramåt. Expressen skriver att avstånder krymper. Vem ska man tro på? Varför förmedlar man så olika bilder?

Mediaforskaren Kent Asp kunde visa att både i valet 2006 och 2010 gynnades de fyra borgerliga partierna kraftigt av mediabevakningen. I liknande undersökning i våras kunde man se att Miljöpartiet omskrevs mer positivt medan Moderaterna fick mer negativ uppmärksamhet. Detta påverkar i stor utsträckning hur folk röstar men frågan är det ingen som riktigt diskuterar eftersom partierna gynnas i omgångar av detta och då inte vill ta i frågan. Sanningen är dock att det politiska samtalet i Sverige är undermåligt idag och styrs mer av vem som har resurser till flashiga kampanjer än en vilja att föra en dialog om framtiden.

Sen är det också så att inte minst tidningarna lider av dålig ekonomi. Det gör att granskningen av politiken ofta uteblir eller blir väldigt ytlig. Kolla bara på riksdagsvalet som ändå är mest bevakat. Det handlar ibland mer om personliga egenskaper och förtroende för partiledare än vad de vill uträtta. Tala om fördummande och missledande. Ännu värre kan det vara på lokal nivå där ingen granskar de lokala politikerna. Märk väl att det finns också väldigt bra och kompetenta journalister lokalt. Men jag har haft nyexaminerade journalister som ringt mig och inte ens kunnat veta skillnad på investeringsbudget eller driftsbudget, som inte kan skilja politiska beslut från tjänstemannaunderlag. Det är sanningen och det gör att en hel hög politiker kommer undan nödvändig granskning.

Hade media fungerat som det ska så skulle naturligtvis politikerna oftare på svara på varför de månaden innan sa en sak och nu en annan. Men istället blir media allt för ofta en megafon för nästa utspel.

 

 ”X vann debatten”

Media använder sig ofta av undersökningar för att säga att någon vann en debatt. Eller så har man en retorikexpert som uttalar sig om vem som vann. Ja politik är också en kommunikativ konst, men framförallt handlar det om värderingar. Undvik därför att välja utifrån vem som ”vann” en debatt med ett retoriskt knep utan gå på sakinnehåll. Retorikexperter har dessutom avslöjats som partipolitiskt aktiva och ibland verkar de inte ens förstå att de har åsikter som är politiskt laddade. Som sagt, strunta i det där.

Och kom ihåg att bara för att en politiker är retoriskt skicklig så innebär det inte att den får något gjort. Politik blir lätt rabblande av fakta och förmågan att snacka massa blaj. Se igenom sånt och förstå vad som gör skillnad.

 

”Vilken politiker ska jag kryssa?”

De finns olika typer av politiker. De mer mediala och kommunikativa, de som jobbar hårt i det tysta, de som får saker gjorda etc. Partierna vet ganska väl hur sina företrädare fungerar i verkligheten, vad man behöver för kompetens och upprättar sina listor efter det. Framförallt handlar det om att kunna arbeta tillsammans med andra. I Sverige har vi partival och företrädare väljs utifrån den kontexten, frifräsare kommer inte långt på egen hand. De som tror att de kan gå på som en oberoende ångvält mot allt och alla de åstadkommer inte ett skvatt. Tro mig.

Såvida det inte handlar om att man vill se en kandidat som revolterar helt mot den rådande ordningen i partiet(kanske funnits strider mellan olika grupperingar som bestämt listan) så ser jag liten anledning att kryssa. Det tips jag kan ge om du vill kryssa är att nyhetsartiklar om hur många motioner eller anföranden en politiker gör inte säger mycket om vad personen uträttar i realiteten eller hur man agerar på de interna partimötena. Hur medialt gångbar en person är säger lite om den personens politiska inflytande eller förmåga. Så personkryssa inte utifrån detta.

 

”Ja men vad handlar politiken om då?”

SVAR: Sanningen är att politiken styrs mycket av ekonomin. Den övergripande skärningspunkten i svensk politik går i hur man ser på marknadskrafternas roll. Det är utifrån den skalan vi har idagsläget en rögrön opposition och fyra blågröna regeringspartier. De rödgrönrosa partierna ser att marknadsekonomin innebär olika typer av samhällsproblem utifrån sina utgångspunkter, de borgerliga partierna har en mer positiv tilltro till dess förmåga att åstadkomma förbättringar. Synen på ekonomin sätter själva tonen för resten av ideologiska överväganden. Ett parti som Feministiskt initiativ kommer därför hamna på den sk vänsterkanten elelr precis som Sverigedemokraternas lösningar innebär högerpolitik. Tyvärr kommer detta ofta bort i debatten fast alla vet att detta påverkar. När denna konflikt inte tydliggörs i media blir politiken ett smörgåsbord där man kan välja lite smått och gott. Så är det naturligtvis inte i verkligheten.

 

Så sammanfattningsvis ett par råd till dig som ska gå och rösta men är osäker: 1. Läs på om partiernas ideologi och människosyn. 2. Tro inte på allt som förmedlas i media. 3. Tro inte att partierna är lika.