Återupprätta det sociala arbetet

Idag skriver jag och Ulrika Edman(v) på Folkbladets debattsida om socialt arbete. Det krävs att vi är många, och över partigränser, som höjer våra röster för att motverka fattigvårdens återkomst och stå upp för människovärdet. Läs här nedan:

 

Larmrapporter om tillståndet i kommunernas socialtjänst har de senare åren avlöst varandra. Det handlar om anmälningar som inte hinns med, bristande bemanning och inspektionsresultat om bristande kvalitet.
Bakom rubrikerna finns en välfärd som ständigt försvagats när resurserna inte hängt med ökade behov. Kvar finns duktiga socialarbetare som utför ett heroiskt arbete utifrån en tung arbetssituation.

Som nya ledamöter i Individ- och Familjenämnden och med en bakgrund inom socialt arbete är vi djupt oroade över samhällsutvecklingen. Riskerna för en återgång tillbaka till den fattigvård som rådde innan socialpolitikens etablerande måste stoppas.

När samhällets åtagande dras undan blir det upp till frivillighetssektorn att fylla behoven. Frivillighetsarbetare gör ett ovärderligt arbete, men grunden måste alltid vara en stark och generell välfärd där frivilliginsatserna utgör ett viktigt komplement.
Kommunernas roll i det sociala arbetet har alltmer blivit till en upphandlingsfunktion än att handla om förändringsarbete. Socialt arbete ska inte vara en butik, där omsorgen om människan blir en vara som går att paketera och sälja över disk. Socialt arbete får inte heller förpassas till en tjänst som medborgarna erbjuds, utan stöd ska ges utifrån behov.

Med utgångspunkt i just barnens behov vill vi peka ut ett antal viktiga åtgärder:
– Stopp för barnfattigdom. Att barn växer upp i fattigdom borde vara oförsvarbart för alla politiska partier. Partierna måste lägga sina inbördes trätoämnen åt sidan och kraftsamla för återupprättandet av välfärdsstatens ansvar. Tydliga mål ska sättas upp för avskaffandet av barnfattigdomen och arbetet bedrivas utifrån beprövad erfarenhet och forskning.
– Rimliga förutsättningar. Socialtjänstens personal på alla nivåer måste ha förutsättningar att utföra ett grundligt och högkvalitativt arbete. Politiken måste säkerställa att personalen har en rimlig arbetsmängd med ansvar för de höga sjuktalen bland socialarbetare.
– Investera på sikt. Likväl som investeringar i vägbyggen, företag och maskiner ska socialtjänsten ha utrymme att arbeta förebyggande och systematiskt med framtida risker för ohälsa och kriminalitet. Ett fungerande system över tid för sociala investeringar och jobb för unga behövs.
– Håll utredningstiderna. Utredningstiderna på anmälningar rörande barn ska klaras inom den lagstadgade tiden på max fyra månader. Det finns inget försvar för att barnens hälsa riskeras för att samhället inte klarar av att organisera en fungerande handläggning.

Människovärdet hänger på att alla ska ha rätt till ett fullvärdigt stöd när vi av olika anledningar i livet har behov. För ett långsiktigt arbete med ökad självständighet som mål, innebär det att stödet först kan behöva öka för att på sikt successivt kunna minska. En verksamhet präglat av kortsiktighet eller för den delen med enbart vinstintresset i fokus har inga incitament för att behovet skulle minska – och därmed intäkterna.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet påbörjade tillsammans under förra mandatperioden en satsning på sociala investeringar. Det är ett sätt att beskriva det sociala arbetets essens; det vi investerar i en människa i form av tilltro, stöd och resurser – mentalt och materiellt – får samhället tillbaka flerfaldigt. Det är den inslagna vägen som bör fortsätta.

Andreas Lundgren (S)
ordförande Individ och familjenämnden
Ulrika Edman (V)
gruppledare Vänsterpartiet och ledamot Individ och familjenämnden

3 kommentarer

  1. Berg

    Helt ärligt, denna artikel var floskler, tesrapande, snömos och politiskt agiterande utan riktning eller konkreta förslag.
    Ni skriver fram en samhällsutveckling där välfärden ständigt försvagas och där larmrapporter avlöser varandra. Är inte detta ett underkännande av er egen kommunala politik? Inte minst med tanke på att socialdemokratiskt styre i 40+ år?

    I nästa stycke skriver ni fram risken att återgå tillbaka till fattigvården som rådde innan socialpolitiken etablerades – är denna risk verkligen det vi behöver oroa oss för idag? Är inte detta ett populistiskt hugskott? Alla partier har ju socialpolitiska ståndpunkter, det är helt enkelt inte tydligt vad ni menar med ”innan socialpolitikens etablerande” pratar vi 1800 tal då? Vi står alltså inför denna verkliga risk i nuläget enligt artikelförfattarnas yviga resonemang. 200 år bak i historien, svish. Tack och lov ska denna risk ”stoppas” genom att ni arbetar för att vi inte ska återgå till fattigstugorna. Det är minst sagt svårt att köpa premissen för resonemanget, och även om man gör det är det inte tydligt hur dessa risker ska stoppas?

    Nästa stycke: här polemiserar ni mellan olika perspektiv på socialt arbete, det får enligt er inte vara en tjänst och det får inte vara en butik. I kontrast till tjänsten och butiken ska stöd ges utifrån behov, men ni är inkonsekventa i ert resonemang: en tjänst kan behovsanpassas. Behovsanpassning sker självfallet i dagens sociala arbete precis såsom det skett under senaste 70 åren. Problemet är väl snarare hur behovsanpassningen görs och vilka beaktanden som finns däri? Det går inte att begripa vad ni vill med detta stycke eller hur ni menar att er insikt om behovsanpassning är ny på något sätt.

    Sedan övergår artikeln till att diskutera barnens behov. Tidigare stycken har som jag förstått det handlat om socialt arbete generellt? Nåväl, ni vill i individ och familjenämnden stoppa barnfattigdomen. Detta är ett ambitiöst mål då barn föds in i olika sociala strata, men lösningen är alltså att ni i individ och familjenämnden samverkar över partigränserna och sätter upp mål om avskaffandet av barnfattigdomen. Vidare ska arbetet med att avskaffa barnfattigdomen bedrivas utifrån erfarenhet och forskning av de tjänstemän som verkar under er i individ och familjenämnden. Snacka om att sparka in öppna dörrar och jaga ”Likes”. Den kritiske läsaren skulle kunna påpeka att barnfattigdomen är ett problem som är större än individ och familjenämnden? Är nämnden beskaffad att ”lösa” detta problem? Nåja, vi tycks ha våra bästa politiker på ärendet så snart är den nog puts väck.

    Sedan kommer ni in på vad ni konkret kommer arbeta med och ärligt talat, det ågr inte att förstå:

    Förslag 1: personalen ska ha en ”rimlig arbetsmängd med ansvar för de höga sjuktalen bland socialarbetare” det är en felsyftning och det går inte att bli klok på vad ni vill. Vad är en rimlig arbetsmängd? Ska personalens arbetsmängd ta ansvar för sjuktalen? Vore det inte rimligare att politikerna tog ansvar för verksamheten?

    Förslag 2: investera på sikt. Ja det låter som en bra idé. Det framgår däremot inte vad som menas med detta eller om det inte investeras på sikt i dagsläget? Vad är problemet? Vad är det för investeringar som ska göras?`var ska dessa medel tas ifrån? Hur ska omprioriteringar ske?

    Förslag 3: håll utredningstiderna. Detta är konkret. Man kan däremot tyckas att anmälningar som även rör andra än barn borde innefattas i politikernas vision om att följa lagkrav. Detta skrivs dock inte fram. Och en elak slutsats kan därmed vara att individ och familjenämnden nöjer sig med vissa av utredningstiderna är lagföljande? Vidare: hur ska utredningstiderna kortas? Hur har politikerna tänkt organisera den fungerande handläggningen? Vad är diagnosen och vad är behandlingen på detta problem? Oklart.

    Avslutningsstycket: här slår ni nästan rekord i fina ord: människovärde, självständighet, långsiktigt arbete. vidare polemiserar ni återigen mot nån form av monstruös socialtjänst som ”enbart” fokuserar vinstintresse och är kortsiktig? Var finns en sådan socialtjänt? Är det detta ni har identifierat som problemet? Och lösningen är alltså satsningar på sociala investeringar (ännu ett fint ord som inte tydligt definieras i artikeln).

    Om dessa svajiga, yviga och inkonsekventa resonemang ligger till grund för konkreta åtgärder så blir i alla fall jag mörkrädd. Då sitter våra politiker på en förenklad världsbild och risken är stor att era lösningar skapar nya problem. Men vi får väl se om några år då barnfattigdomen är avskaffad.

  2. Stefan Nybom

    Bra tänkt, bra skrivet! Umeå behöver tänka långsiktigt och ha ett tydligt socialt investeringsperspektiv när det gäller barn och unga./Stefan

  3. Betraktare

    Ni bör titta utanför nämndernas värld, de som stödjer utsatta mest just nu är de ideela organisationerna, så antingen utvigda arbetet för att också täcka t.e.x. tiggare, eller så öka stöder till de ideela krafterna, annars kan man inte ta socialtjänsten på allvar längre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Arkiv
RSS Nytt från vk.se