Återupprätta socialpolitiken

Av , , Bli först att kommentera 5

Gårdagens kommunfullmäktige diskuterade i en interpellation villkoren för utsatta barn och den sociala barn- och ungdomsvårdens ansvar. Jag var ganska tydlig i mitt interpellationssvar vad jag anser behövs. Mitt ansvar som ordförande för Individ- och familjenämnden är tvådelat. Dels se till att socialtjänsten fungerar för Umeå kommuns medborgare, men även lyfta vårt gemensamma ansvar för socialpolitiken. Det behövs att många höjer sina röster från olika politiska läger och kräver ett återupprättande av svensk socialpolitik. Människor som behöver stöd eller är fattiga ska inte hänvisas till de välbesuttnas givmildhet utan få ett bra stöd. Särskilt tydligt att socialpolitiken måste erövras blir det när det gäller de utsatta barnen och villkoren för personalen:

Bli först att kommentera

Ensamkommande barn måste få lyckas

Av , , 2 kommentarer 12

Jag har tidigare berättat om att staten vill sänka flyktingersättningen till kommunerna från 1 januari 2017 för mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Det är inga små summor i minskade ersättningar vi talar om utan helt ändrade förutsättningar. För barn mellan 8-17 sänks ersättningen från 1900 kronor till 1350 kronor per dygn och från 18-20 år från 1900 kronor till 750 kronor per dygn.

Att regeringen vill se över ersättningsnivåerna är i och för sig naturligt då kostnaderna är mycket höga. För att illustrera kan man säga att Migrationsverket prognosticerade i februari att 28 miljarder kommer att betalas ut under året till kommunerna i ersättning för ensamkommande. Det här gör att man vill öka trycket på kommunerna att gå över från hvb-placeringar till placeringar i stödboenden som innebär minskad personal. Men problemet är att så enkelt är det inte.

För det första sitter många kommuner fast i långa avtal med privata HVB-hem som inte kan avslutas från 1/1 2017. Ifjol kom det 35000 ensamkommande barn till Sverige mot 7000 året innan. För kommunerna innebar denna ökning på kort tid stora svårigheter då de statliga kraven på HVB-hem är omfattande. Kommunerna har därför tvingat placera där man kunnat över hela landet. I dagsläget åker socialsekreterare kors och tvärs för att följa upp beslut och se över om placeringar blev bra och detta kan inte avslutas tvärt.

För det andra kan man inte utgå från att en viss ålder(18+) styr om man kan placeras i stödboende eller ej. Umeå kommuns ensamkommande enhet är tydliga med att resonemanget hvb kontra stödboende inte är verklighetsanpassat. Det är inte så att behoven per automatik minskar utan snarare växlar över tid och påverkas av bla långa handläggningstider i asylprocessen. Statliga Inspektionen för vård och omsorg(IVO) ger å ena sidan kommunerna kritik när barnen inte har tillsyn i boendet och i nästa steg talar staten om stödboenden utan nattpersonal. Vad är logiken i det?

För det tredje bör frågan ställas vad vi vill i Sverige med mottagandet av ensamkommande. Målet kan inte vara att skapa ett system som gör att kommunerna knappt klarar kostnader för placeringar. Men ännu viktigare; hur är det tänkt att kommuner ska kunna arbeta med integration och inkludering? Ett sådant exempel som Umeå varit med och tagit fram är folkhögskolespåret, där ungdomar ges möjlighet att studera på folkhögskolor för att läsa in kompetens. Det vore väl utmärkt om det också utgick ersättning för dessa initiativ som staten tidigare stöttat?

Sveriges kommuner och landsting har nu kommenterat att det nya ersättningssystemet riskerar bli en miljardsmäll för kommunerna. Bara för Umeå kommun rör det sig om mycket stora belopp. Till detta ska man också veta att många kommuner redan idag står inför ytterligare stora kostnader då man inte hinner ställa om sin organisation och hantera personal och lokalminskningar när flyktingströmmen kraftigt minskat. Regeringen kan inte ändra förutsättningarna på detta sätt om vi vill att de ensamkommande barnen ska få en bra start på livet i Sverige.

 

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

 

2 kommentarer

Shekarabi(s) tar ansvar

Av , , Bli först att kommentera 10

Tiggeriförbud i sig kan aldrig vara en lösning på fattigdom, ett förbud har aldrig ställt mat på bordet hos någon familj. Umeås socialdemokrater har också avslagit förslag om förbud i kommunfullmäktige.

Men jag ska faktiskt ta och försvara kommunminister Shekarabi(s) hur konstigt det än må låta. För efter år av tystnad från riksnivå så är det starkt att en minister tar sig an denna sociala problematik och tydligt markerar att ansvaret är nationellt. ”-Vi ska inte ha hemsnickrade lösningar i alla kommuner” sa ministern och det som inte gick igenom mediabruset var att ministern faktiskt noggrant betonade att det nu behövs stora satsningar för att bryta fattigdomen.

Shekarabis utspel kan naturligtvis tolkas som testballong eller populism men det ställer snarare (s) i en knepig situation att förklara sig, så det är ingen enkel väg regeringen satt sig i. Troligare är att vi här ser en politiker som trots alla svårigheter faktiskt försöker ta ansvar. Och jag tar hundra gånger hellre det än den minister som håller truten och duckar.

Att människor sover ute och tigger i våra gathörn är en fattigdom vi inte kan isolera oss från. De barn som idag växer upp vänjer sig vid att fattiga människor är normaltillstånd och det kommer försvaga socialpolitiska strävanden i framtiden. Därför måste vi bryta detta nu och att Shekarabi kastar bensin på brasan tvingar oss att reflektera över svår social problematik.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

Bli först att kommentera

Den akuta hemlösheten

Av , , 6 kommentarer 9

Media berättade igår om en mamma och hennes tre barn som befinner sig i akut hemlöshet. Jag varken kan eller tänker kommentera det enskilda fallet men däremot ge en allmän bild av socialtjänstens uppdrag när det gäller anskaffande av bostad. Det här är någonting jag ofta får frågor om från allmänheten.

Det är viktigt att förstå att socialtjänstens uppdrag inte är att vara en bostadsförmedling i allmänhet. Allmän bostadsbrist i en stad är inte skäl till bostad utan skyldigheten för socialtjänsten ligger mot särskilt utsatta grupper. Det finns inte stöd i socialtjänstlagen för att rätt till bistånd ska omfatta tillhandahållandet av bostad till bostadslösa i allmänhet. Det innebär också att det en enskilde har ett stort ansvar att själv leta sin bostad.

För att få tillgång till en övergångslägenhet via socialtjänsten, så kallat socialt kontrakt, så krävs det att du är helt bostadslös och saknar förmåga eller möjlighet att på egen hand kunna lösa detta. Som tidigare nämnts är inte generell bostadsbrist ett kriterium för att omfattas av dessa lägenheter utan den enskildes förmåga bedöms om bostad kommer ifråga. Anses man då uppfylla kriterierna för ett socialt kontrakt så är vi i Umeå tydliga med att dessa lägenheter alltid ska prioritera barn och deras föräldrars situation i första hand.

Samtidigt som socialtjänsten inte har ett allmänt ansvar för bostadsbrist så har man dock ett ansvar enligt lag för att alla kommuninvånare ska ha en skälig levnadsnivå. Det innebär praktiskt att en person som hamnar i akut hemlöshet kan exempelvis få bistånd från socialtjänsten till tillfälliga boendelösningar när man uttömt all sin egen förmåga. Det innebär inte sällan inackordering på exempelvis vandrarhem eller camping tills man kan hitta en egen boendelösning. I Umeå låter vi således inga barn sova på gatan som tvingats lämna sin lägenhet.

Så här fungerar det alltså praktiskt. En helt central faktor i att få detta att gå runt är att vi har ett välskött bostadsbolag som AB Bostaden i Umeå. Genom att man tar ett stort ansvar för att bistå socialtjänsten med lägenheter så har många människor med social problematik haft möjlighet till att få en bostad med kvalitet istället för att hänvisas till hemlöshet.

Socialtjänsten behöver dock alltid fler lägenheter men också fler av tillfälliga boendelösningar. Och då inte i form av storskaliga härbärgen där social problematik blandas utan mer småskaliga lösningar som exempelvis egna rum och fasta platser på vandrarhem. En annan faktor som nog skulle förenkla för socialtjänsten är om ärenden där barn är inblandade fick kortare kötid till Bostadens lägenheter så man snabbt kan få en bostad i det område där barn har gått skola. Det vore viktigt för barnen när bostadsbristen gör det svårt för människor att hitta en bostad.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden

6 kommentarer
RSS Nytt från vk.se