Publicistklubben debatterar fallet Rörsch

publicistklubben
Blomgren, Lilja och Wennberg debatterar.

I kväll hade Publicistklubben Norra Norrland bjudit in till den efterlängtade debatten om fallet med tjänstemannen Kerstin Rörsch vid Umeå brottsförebygganderåd(UmeBrå). Bakgrunden är att i samband med debatten om innehållet i Moderaternas valfilmer om brottslighet så valde media att presentera Rörsch som socialdemokratisk fritidspolitiker i sina uttalanden.

Rörsch valde därför att hoppa av alla sina politiska uppdrag då hon inte ansåg att hon kunde representera UmeBrå om media försökte politisera hennes tjänsteutövning.

Kvällen inleddes med att publicistklubbens ordförande Anne Pettersson intervjuade Kerstin Rörsch om hennes beslut att lämna. Rörsch menade att hon inte kommenterat valfilmerna utan enbart svaret på frågor runt brottslighet och den statistik som fanns. Men genom att hennes engagemang som fritidspolitiker ansågs viktigt att framhävda så kan hon inte längre fortsätta. Hennes tjänstemannaroll går inte att kombinera.

Därefter var det dags för kvällens panel att träda in; Jessica Wennberg(chefredaktör VK), Matti Lilja(P4 Västerbotten) och Magnus Blomgren(statsvetare).

Lilja betonade direkt från start att man anser sig ha en skyldighet att upplysa läsarna då det gäller omstridda frågor. Publicering av Rörsch partibok var därför korrekt och hur det blir i framtiden beror på situationen. Det finns ingen enkel regelbok utan att Rörsch ansågs ha en framträdande roll inom (s) är avgörande för publiceringen.

Wennberg poängterade att beslutet för Västerbottens kuriren baserades på tre delar. För det första att det är valår i år, för det andra att att situationen och ämnet var det viktiga mer än att Rörsch inte specifikt kommenterat valfilmen, och för det tredje på vilken nivå Rörsch politiska engagemang befann sig. Man hade nog inte skrivit om hon var kassör eller ledamot i en socialdemokratisk förening men att hon var ordförande spelade en roll för beslut att publicera.

Magnus Blomgren var mycket skarp i sin kritik av medias agerande. Rörsch har uttalat sig i rollen som tjänsteperson och då spelar hennes politiska, religiösa eller annat ideellt engagemang inte någon roll menade Blomgren och efterlyste självförtroende hos media. Finns ingen anledning att vika ned sig för de krafter som vill säga att det inte finns någon objektiv fakta.

Frågorna från åhörarna var många. Wennbergs och Liljas beslut fick frågor om sin otydlighet. Viljan att vara transparenta men samtidigt inte kunna påvisa ett tydligt regelverk fick kritik från flera håll. Om inte media kan visa upp hur regelverket ser ut, hur kan då läsarna lita på transparens?

För egen del fick jag chansen att göra ett inlägg och sa ungefär det som också är min reflektion efter mötet.

Jag känner först och främst en sorgsenhet över medias beslut i det här fallet. Man vek ned sig för ett enskilt partis krav på objektivitet och offrade därmed indirekt Rörsch och andra fritidspolitiker. Det är upprörande men det enskilda fallet är inte det viktigaste här(även om det Rörsch utsatts för är djupt problematiskt).

Utan det som gör mig rädd på riktigt är att vi är på väg att få en ny standard här där myndigheter och offentliga institutioner kan finna sig politiserade. Det är helt uppenbart att det här är ett djupt olyckligt beslut som tagits och att vi nu måste hitta en väg framåt.

Det finns också en till aspekt på detta och det är att detta kommer leda till en tystnadskultur. Tjänstemän kommer akta sig för att använda sin grundlagsskyddade rätt att inneha politiska uppdrag om man kan få finna sig att framträda i media med partibeteckning i tjänsteutövningen.

Den tystnadskulturen är oerhört allvarlig för en demokrati som Sveriges, som är uppbyggd på det ideella engagemanget hos tusentals fritidspolitiker.

Den fråga som Wennberg och Lilja tar fasta vid är att det politiska samtalet ska vara objektivt kan vid en första anblick te sig riktig då media vill kunna visa att man håller på sin objektivitet mot läsarna. Problemet är bara att politiken, även om den är högljudd här, inte har huvudrollen i det vi diskuterar. Utan det här handlar om tjänstemannarollen och hur den ska fungera.

Om medias beslut i den här frågan leder till att tjänstemännens oberoende politiseras så blir resultatet inte alls det man vill uppnå, snarare att vi får färre krafter som tar ansvar för fakta och objektivitet. Risken är då uppenbar att det här beslutet får motsatt effekt och skapar ett tvivel hos läsarna om informationen som lämnas är helt korrekt eller kanske lite vinklat. För varför annars sätta ut partibeteckningen?

Det är också som Blomgren antydde dags för media att visa självförtroende. Ja, jag skulle även vilja gå längre och säga att medierna måste visa ledarskap.

Man måste helt enkelt ta tydlig ställning för tjänstemännens oberoende och vägra låta tjänsteutövningen politiseras. Vägen mot att stoppa kritiken mot fake news media och trumpifiering går inte genom att gå dessa tendenser till mötes. Utan snarare våga stå upp för att fakta är fakta.

Det blir annars lite som Hoola Bandoola band sjöng om i ””vem kan man lita på”, ja vem kan man lita på när dom som skulle säga sanningen har börjat ta tillbaka det man redan sagt?

Våra lokala media i Umeå, även om jag ofta själv kan vara djupt kritisk mot rapporteringen, gör på det stora hela ett hästjobb för att demokratin ska fungera. Västerbottens kuriren ordnar debatter och underhåller politikerbloggar, P4 Västerbotten anstränger sig för att även den lilla människa ska höras i media och Folkbladet jobbar med att göra politiken tydlig.

Journalisterna sliter för att hinna med att kommentera utspel och gå på presskonferenser hos kommunala nämnder. Det är inget lätt jobb. Men ni måste orka hålla i för demokratins skull.

Samtalet vid Publicistklubben ikväll var efterlängtat. Partierna och media måste fortsätta den här diskussionen nu för att kunna gå vidare. Vi skulle behöva få till en gemensam tydlig ställning för tjänstemännens rätt att vara oberoende och hitta spelregler för det politiska samtalet vi alla kan acceptera. Som möter medias krav på objektivitet men som samtidigt inte innebär att politik och media kapitulerar för de krafter som hävdar att samhällets grundpelare ljuger.

Andreas Lundgren(s)
Ordf Individ- och familjenämnden

En kommentar

  1. Leif Berglund

    Det här med ”objektiv” är ju spännande, en sak är att kritiskt granska partier, politiker, myndigheter, företag och fackföreningar etc. Men var kommer granskandet av pressen in, ingen ifrågasätter reportrars eventuella politiska inställning (vilket i princip är rätt) när man drar igång ett drev. Finns det fler ställen än ledarsidorna som ger uttryck för politiska ståndpunkter och vilka ståndpunkter är det legitimt att ge uttryck för. Jag bara undrar då jag tycker mig se fler reportage där politiska ställningstaganden kommer in i bilden. Och appropå bilden, varför har man en förkärlek att fotgrafera ”makthavare” underifrån?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

RSS Nytt från vk.se