Otillräckligt stöd till kommunerna

Då har vi således facit av budgetförhandlingarna. Nyper mig i armen. Vi är alltså på väg in i en avmattning i ekonomin som då ska kryddas med massuppsägningar i kommunerna. För det är ju faktiskt vad den här budgeten riskerar leda till då inte kommunernas ekonomi stärks mer än tidigare utlovade 5 miljarder.

Och som lök på laxen fortsätter duttandet och de riktade statsbidragen. Den delen borde man enkelt ha kunnat åtgärda utan kostnad för att åtminstone ge handlingsfrihet åt kommunerna. Men icke.

Till skillnad från C och L bör S som byggt upp välfärden förstå vilken dramatisk effekt detta har. Att arbetsmarknadspolitiken gör comeback hjälper föga mot hotande massuppsägningar i kommunerna.

Sen har vi då skattesänkarpartierna i högern med M, KD och SD som nu ska försöka triumfa detta med ännu värre servettskissar, skattesänkningar och privatiseringar. Och till vänster ett parti som ska ge allt åt alla.

De politiska partierna i Sverige har inte kunnat samla sig i denna kris i kommuner och regioner och vidta rätt åtgärder. Det är ett gigantiskt underbetyg till det demokratiska systemet och helt oacceptabelt för mig som aktiv på kommunnivå och som möter medborgare varje dag som ser sin välfärd försämras.

Nu talar vi inte ens om ökade klyftor som är illa nog i sig. Utan om basala välfärdsfunktioner som inte håller ihop. Bara för att politiska kommentatorer som Mats Knutsson och andra bedömare inte vaknat ännu från sin studio i Stockholm betyder inte att verkligheten försvunnit.

Det finns en verklighet här att hantera. Någon måste i ledande ställning i detta land kunna ge svar på hur ska det göras? Kan man samlas över partigränser till förhandlingar om gängvåld och energi så måste man banne mig kunna samlas till att diskutera välfärdens finansiering.

Januariavtalet slöts för att hålla främlingsfientliga krafter borta från den politiska makten. Men hur är det tänkt att det resultatet ska uppnås om man samtidigt låter välfärden slås sönder? Det är klart att då riktas fokus mot asylinvandringen och utsatta människor som börjar ses som en belastning. På vilket sätt leder det till mindre främlingsfientlighet? Redan idag har ju staten lastat kostnaden för asylinvandringen på kommunerna.

Och vår tids största fråga, klimatkrisen, hur är den tänkt att lösas och förankras, om människor är oroliga här och nu för att den vård och omsorg man erbjuds inte håller ihop?

Signalen är tydlig. Staten har kapitulerat och lämnar kommuner och regioner till sitt öde. Man har fullt upp med att leka jultomte. Kommunerna med pressade skolor och blödande socialtjänster får lösa sina egna problem.