Xi’an (dag 53)

Rensa aldrig plånboken. Och ska du ändå göra det, så dubbelkolla vad du kastar minst ett par gånger. Det gjorde inte jag i går.

Innan middagen plockade jag ut vad jag ansåg vara onödigt i plånboken, slängde det i papperskorgen på rummet och gick ned till en närliggande restaurang. När jag satt där och väntade på min mat slog det mig – jag hade kastat tågbiljetten till Shanghai. Jag har aldrig ätit så fort med pinnar. Lyckligtvis nog så var papperskorgen inte tömd och jag plockade upp tågbiljetten med mitt passnummer som låg överst. Skönt, tänkte jag. Men det slutade naturligtvis inte där.

I morse, på väg ned med hissen för att ta mig till Terrakotta-armén, dubbelkollade jag tiden för kvällens tågavgång. 9.06 stod det, och så ett kinesiskt tecken bredvid. Konstigt, tänkte jag, inte kör de väl med AM/PM här i Kina? Jag visste att det var en kvällsavgång så 9.06 med en 24-h-klocka var inte annat än orealistiskt. Då såg jag det. Det stod inte alls Shanghai på biljetten, det stod Hua Shan. Vid det tillfället hade jag nog några svettpärlor i pannan, orsakade av annat än värme. I mer eller mindre panik tog jag hissen upp igen, bad alla möjliga böner, sprang till rummet och bankade på dörren då jag redan checkat ut och lämnat nyckeln. Hade jag velat dra in ännu mer dramatik i det här skulle jag ljuga och skriva att ingen öppnade, men dörren gick upp, och ännu bättre – papperskorgen var fortfarande inte tömd. Nu har jag rätt biljett i fickan. Och det där ska aldrig få ske igen.

Jag nämnde Hua Shan ovan, eller Huashan eller hur man nu vill stava det. Det finns ett berg där, Mount Hua, som tillhör ”Kinas fem heliga berg” eller ”Sacred Mountains of China” som det heter på engelska. Dit åkte jag i går, med förhoppningen att få se de fantastiska vyer som finns där. Det gick tyvärr sådär, det regnade och var oerhört mulet så väl uppe på berget, efter en linbana-tur, såg man inte mycket alls, dessvärre.

Då var det enklare att se Terrakotta-armén som jag besökte i dag.

Ber om ursäkt för dålig kvalitet på bilderna, men tyvärr hinner jag inte lägga in några från kameran. Iphone får duga mellan varven!

Och därmed är Xi’an slut för mig för den här gången. Nu sticker jag till världens största stad, i alla fall sett till befolkningen, Shanghai!