Tillsammans med nästan 100 andra tidningar och mediaföretag  deltog vi i veckan i manifestationen för den svenske journalisten Dawit Isaak, som sedan åtta år sitter fängslad utan rättegång i en fängelsehåla i Eritrea. Han har torterats och plågats för att ha utövat sitt yrke och kritiserat diktaturregimen i landet.

VK har liksom de flesta andra tidningar under årens lopp bildad opinion för Isaak och tryckfriheten. Den har nu fått ny energi sedan Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bestämt sig för att sätta frågan i fokus, bjuda in fler tidningar och inte släppa fallet. Mattsson har visat att Expressen fortsatt kan spela en viktig roll. Det gillar jag.

Men det gillar inte alla. I fredags fick jag ett brev med anledning av Isaakmanifestationen:

” Anser du att det är rätt att man i Sverige kan dömas till fängelse i upp till 4 år för att "offentligt sprida uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning för en eller flera utpekade folkgrupper", är det rätt att man alltså även i Sverige kan bli fängslad för att man säger vad man tycker, för att man yttrar sig?

Skulle du kunna tänka dig att vara med på en liknande lista som den för att frige Dawit, fast för att avskaffa alla lagar som går emot yttrandefriheten i Sverige?

Om du anser att lagen är legitim, hur kan det komma sig att ni inte tycker att man får säga vad man vill men går ut i media och säger att ni gör det?

Ett uteblivet svar på detta mail kommer att tolkas som att ni är en hycklare som i själva verket motsätter sig yttrandefrihet, och det kommer då också att bli publiceras på internet.”

Brevet är knappt värt att publicera men jag gör det för att det också det rymmer missuppfattningar om tryck- och yttrandefrihet.

För det första är det varken juridiskt eller pressetiskt rätt att publicera allt man tycker eller allt man vet. Vi går då lätt över gränsen till förtal eller kränker personer och grupper på andra visa. Vi vill givetvis inte underblåsa människofientliga rörelser utan vill motverka rasism och fördomar.

Tryckfriheten reglerar också möjligheten för den fria debatten och den kritiska granskningen av statsmakten. Vårt uppdrag kommer från allmänheten. När vi talar om allmänintresset skulle vi också kunna säga medborgarintresset. Staten ska inte ha en möjlighet att stoppa tidningar för att innehållet är besvärande. När detta sker drabbas vi av censur.

När vi inom media stoppar texter och kommentarer handlar det ofta att vi vill undvika den första punkten, exempelvis förtal. Detta är alltså inte censur utan tvärt om visar vi på en ansvarig pressetisk hållning.

Det finns en anledning varför det heter tryckfrihet och inte tryckskyldighet.

Trevlig helg!

Sture Bergman

Chefredaktör och ansvarig utgivare.