I dagens krönika ska jag kort försöka redogöra för tre synpunkter vi fått den senaste tiden. Det är Sigbrit Normark, och signaturerna Fjällvän samt Anna, mamma till tre barn som skrivit till oss.

Sigbrit Normark har reagerat över vår namn och bildpublicering på den politiker som misstänks för bedrägeri. Hon skriver:

”Dagligen läser vi i tidningarna om rån, misshandel, knarkbrott, och mord, Gärningsmannen skymtar  fram bakom en filt eller jacka i vissa fall och omnämnes efter sin ålder, 42-åringen, 19åringen etc.  I Sverige är man oskyldig tills laga dom fallit. Så skall det vara.  Men när det handlar en känd politiker har man tydligen inte samma regler.”

Namnpubliceringar är sällan enkla och varje publicering är alltid unik. I det fall som Sigbrit Normark refererar till har vi helt enkelt ansett att politikerns väljare har rätt att veta och känna till åtalet. Det är det så kallade allmänintresset som vägt över. Sigbrit Normark har med andra ord rätt på en punkt. Det är inte samma regler för alla och enligt de pressetiska spelreglerna ska det heller inte vara så. Personer som är valda av medborgarna, ledande företagare eller andra personer med stor makt, inflytande eller stark ställning kan (och ska) räkna med en strängare bedömning vid namn- och bildpubliceringar.

Signaturen Fjällvän reagerade på vår artikel om åtta mil fjällväg som han inte anser vara objektiv och att någon kritisk röst fått komma till tals. Han skriver bland annat:

”Artikeln är faktiskt mer av en annons som verkar vilja sälja in att vi som läsare ska köpa en ny väg. Vad består VK:s undersökning av? Vilka negativa effekter kan tänkas uppstå? Vilka risker finns det för turismen att orörd fjällmiljö försvinner för all tid? Att undvika att ta upp frågan annat än genom att skriva att ”en ny väg skulle behöva dras genom både skyddad fjällnatur och genom områden för rennäringen” anser jag bara är en gardering för att verka vara objektiv.”

Den i mitt tycke mycket intressanta och tänkvärda artikeln hade inte som utgångspunkt att vara heltäckande. Tvärt om. Den ska ses mot bakgrund av hela den infrastrukturdiskussion som finns i inlandet där särintressen stångas mot varandra. Inte minst tydligt i diskussionerna runt flygplatsfrågan.

Genom artikeln ville vi bjuda på en idé som inte var på dagordningen. VK har inte genom det tagit ställning om den är klok totalt sett. Skulle frågan fortsatt vara aktuell kan jag lova att vi kommer att spegla en sådan väginvestering ur fler synvinklar.

Till sist trebarnsmamman Anna som reagerade starkt mot att vi lät en man , misstänkt för barnpornografibrott, uttala sig om åtalet. Anna skriver bland annat:

” HUR kan han som vuxen man (?) sitta och säga att han inte ska ha något straff, för att han inte är med i något nätverk? Förstår han inte att bara det att han är intresserad av barn och sex i samma tanke gör honom till en sjuk människa, som ska dömas till fängelse. Gärna länge…eller för alltid!”

 

VK har givetvis inget intresse av att försvara barnpornografi. Det är en verksamhet som måste bekämpas med alla medel. Artikeln upprörde också mig, men gav samtidigt mig insikt om att kampen mot barnpornografi måste föras på många plan. Därmed fyllde intervjun ett syfte.

 

Trevlig helg

 

Sture Bergman

Chefredaktör och ansvarig utgivare