När jag blir gammal..

vill jag bo i ett serviceboende när den dagen kommer att jag behöver det, som dels har lägenheter där jag kan vara mig själv, bjuda hem mina barn och barnbarn till och där jag får se mina privata minnessaker varje dag, där kan jag koka min gröt eller bjuda på kaffe..

Men där ska också tryggheten finnas med ett larm och när behovet av hemtjänts kommer så ska jag få det och möta helst så få människor som möjligt i det avseendet.

I min dröm finns även annat kopplat till det boendet, där finns det en cafeteria och en matsal där jag kan gå och träffa andra pensionärer, där finns det fotvård och hårfrisörska. En gång i veckan är det dans, och en annan dag bingo, en tredje dag är det pensionärsgympa, det finns också små rum där man kan sitta i grupp och läsa eller handarbeta eller göra nåt annant roligt tillsammans. Det finns också en terapi med personal som kan aktiverar oss..

Det är regelbundet kulturutbud på mitt servicehus men där spelas inte psalmer utan där får vi höra blues, och rock´n roll och den 50- och 60- talsmusik som vi gillar. Där får vi se teater, lyssna till konserter, höra poesi, där finns lusten till samtal och diskussioner. Där finns också personal som kan följa med på en promenad eller fixar våffeldag, bakar semlor med oss, har tid att läsa en bok eller tidning för oss eller förgyller våra dagar på annat sätt.

I min dröm så har kommunen råd att skicka oss gamlingar på  utlandsresor där sol och värme gör underverk för våra stela leder och håller oss pigga ytterligare ett år. Men allt detta är ju utopi……

Jag hoppas att jag får hålla mig frisk och aktiv så länge som möljligt att jag inte behöver samhällets hjälp på minst 30 år till och att när den dagen kommer , tiden för hjälp är så kort som möjligt.

Jag vill inte sitta ensam i min lägenhet med en sönderstressande kvinnor från hemtjänsten som byts ut gång efter gång. Jag vill inte få frysta matlådor i min frys som ska microvärmas för att ätas i ensamhet. Jag vill inte sitta och stirra ut genom ett fönster dag efter dag efter dag och inte klara av att gå ut själv och bara vänta tills nästa gång hemtjänsten kommer. Jag vill absolut inte bli en belastning varken för samhället eller mina barn eller barnbarn.

I min dröm ………blir den nog bara en dröm……

Etiketter: , , ,

2 kommentarer

  1. Suzanne Lindberg Sellin

    Svar till Christine Svensson (2010-05-29 08:53)
    Annars är servicehuset en exakt beskrivning av det som ligger vis Hornstull i Stockholm…och att skicka pensionärer utomlands är det nån kommun i södra Sverige som gjort. Det visade sig att kostnaderna blev inte högre än vården i Sverige men pensionärerna blev otroligt mycket piggare…och vad vore livet utan drömmar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>