Dyrbar

För tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.
1 Tim 6:7-11

Ordet för de här två veckorna är ”dyrbar”. Dyrbar: det som har högt värde, det som är dyrt, värdefullt, kostsamt. Det som slog mig när jag läste kyrkoåretstexter och som jag började fundera ikring var att det vi håller dyrbart formar oss. Visst formas vi av många saker i våra liv och inte bara det vi håller dyrbart, men kanske att det vi håller värdefullt och dyrbart får forma oss mer än vissa andra saker. Vi spenderar mer tankeverksamhet och handling runt det dyrbara och så påverkar det oss och formar oss. Som det står i Matteus 6:21: ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta vara.” Så vad är det jag håller dyrbart? Vad är min skatt? Och formar det mig på ett positivt eller negativt sätt?

När min syster hörde att jag skulle skriva kring ordet dyrbar associerade hon ordet direkt till det Gollum säger i Sagan om ringen: ”My precious…”(Min dyrbare). Gollum som i berättelsen har levt med den onda härskarringen så länge att den har format honom till något långt ifrån den han var innan ringen kom i hans ägo. Ringen hade format honom, påverkat honom på ett negativt sätt. I 1 Timoteus 6 uppmanas vi att inte söka efter rikedom i form av pengar för det är så lätt att formas av det på ett sätt som leder bort från Gud. Frågan blir ju för mig då egentligen vad är det jag vill formas och påverkas av. Det jag håller dyrbart, för det mig närmare Gud eller inte? Blir jag mer lik Jesus genom att låta detta forma mig eller inte?

Det är ju inte bara yttre saker som pengar eller ting som är det jag håller dyrbart. Det är värderingar jag har, sådant jag värderar högt och därmed håller dyrbart. Kärleken till pengarna är roten till allt ont och kanske inte pengarna i sig. Man kan hålla sin status och sitt rykte som något dyrbart eller friheten att få sin egen vilja igenom och sitt eget självförverkligande. Samtidigt tar ju de inre värderingarna sig i uttryck i det yttre livet. I 1 Timoteus 6 uppmanas vi istället för att sträva efter materiell rikedom sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Hålla dessa saker som dyrbara och värda att sträva efter och därmed låta de forma oss.

Det vi håller dyrbart formar oss och är i och med det också kostsamt. Det är kostsamt när vi låter sådant forma oss som leder oss bort från Gud, därför det leder oss bort från källan till liv och vi tenderar att som Gollum formas till någon vi inte var skapade att bli, långt ifrån den potential vi har nerlagt i oss av Gud. Men visst är det också kostsamt att välja rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet att forma oss. Det kanske kostar oss vår status eller rätten till självförverkligande. För inte är det alltid så bekvämt att formas till sådana som älskar utan själviskhet eller sådana som står upp för rättfärdighet när ingen annan gör det. Så kostsamt är det nog oavsett, men vad är jag villig att betala och för vad?

Dyrbar: det som har högt värde, det som är dyrt, värdefullt, kostsamt. Jag tror att det är värt kostnaden att låta rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet forma mig. De för mig närmare Gud och formar mig till Kristuslikhet. Jag vill lära mig att hålla dyrbart det som för mig närmare Jesus.

– Marta Karlsson

Idag har du möjlighet att välja, det hade du också igår ifs, men just nu kan du välja JESUS och då har du valt rätt!

Ha en välsignad dag!

Välkommen till ”Stugsista” på Sommargården i dag. Öppet från kl 13:00, det serveras våfflor, kaffe mm.

18:00 är det Surströmmingsfest!

Välkommen!

Karta

Frid, Fred

Svenskans ”fred och ”frid” motsvaras i Nya Testamentets grundtext av ett och samma ord eiréne. Detta ord betecknar alltså både fredliga yttre förhållanden och sinnets jämvikt. Motsvarande förhållanden i Gamla Testamentets hebreiska, shalom, står för ett friskt, helt och oskadat tillstånd. Det kan användas om de mest skilda slag av harmoni och välgång.

Himmelrikets frid
Det susar genom livets strid en fläkt av himmelrikets frid… så börjar en textrad i en sångtext som speglar en stark längtan i vår tid. Ja, inte bara i vår tid. Fred, frid, och försoning är en längtan som följt människan genom historien. Både enskilda människor och grupper har observerat och analyserat problematiken. Man har arbetat med freds- och konfliktforskning och utsett medlare i konflikter. FN har på nationsnivå sökt lösa konflikter. Men inte bara de stora sammanhangen är betydelsefulla. Göte Strandsjö skriver i en sångtext: ”Det betyder mer än du tror om du på den plats där du bor… håller fred”. Det är inte alla förunnat att leva i ett tillstånd där relationerna är goda, där fredliga förhållanden präglar samvaron och den inre harmonin ständigt är närvarande. Tvärtom tycks behovet av förbättrade yttre och inre förhållanden ständigt aktualiseras. Både på makro- och mikronivå, eller med andra ord på samhällsnivå och för den enskilda människan.

Detta visar sig inte minst i statistiken över sjukskrivna i Sverige. Tidigare har den vanligaste sjukskrivningsorsaken varit problem i skelett och muskler, medan det nu inte är fysiskt tungt arbete som tynger människor utan den mentala tyngden med inslag av stress och oro som blir svår att bära. Detta bekräftar också mitt eget intryck som jag fått under tjugo års tid när jag arbetat som sjukgymnast. Sedan 1997 har en betydande ökning av långtidssjukskrivna ägt rum i Sverige. I olika studier har mellan 3 och 7 procent uppgivit att de lider av utmattning och utbrändhet. Man brukar tala om energitjuvar. En norsk socialmedicinare definierar sjukdomar som dränerar människan på energi som ”samsjukdomar”. De har sin utgångspunkt i ”samhälle, samvaro och samliv”. Hit hör depressioner, ätstörningar, miljösjukdomar, smärta, värk och utbrändhet. I relation till denna nya sjuklighet tycks situationen vara i det närmaste paradoxal. Samtidigt som insikten att människans situation måste lösas i ett helhetsperspektiv, det vill säga makronivå, kryper den medicinska forskningen allt längre in i kroppens mikronivåer. Med en rätt balans så berikar det ju att se det lilla i det stora och det stora i det lilla.

Vårt välfärdssamhälle
Den norske författaren och prästen i det norska stortinget Per Arne Dahl ställer frågan: Varför har vi det inte bättre när vi har det så bra? Vi kan göra en lång uppräkning som bekräftar påståendet att vi lever i ett välfärdssamhälle. Vi kan också konstatera att vi lever i ett prestationssamhälle. Människans förväntas klara studier, familj, vänner fritid och den egna utvecklingen. Dessutom ska man klara av alla samhällsförändringar som uppstår, inte minst i vår tid med en snabb teknisk utveckling. Man ska göra många val som får konsekvenser längre fram i livet och man ska kunna hantera relationer och prioritera det som är viktigt.

Aaron Antonovsky sociologiprofessor från Israel menar att ”Känsla av sammanhang” KASAM är viktiga för människan och pekar på tre nyckelbegrepp: Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet.

Många vill kunna ställa sina frågor. Man vill hitta en förändrande och förvandlande möjlighet. Man söker en upprättelse och en ny tillit.

Frågan och svaret
Anders Petter Sjödin berättar i boken ”Sök Guds ansikte” om en känd journalist vid Washington Post som fick en fråga; om han fick intervjua vilken person som helst, historisk eller nu levande, vem skulle han vilja intervjua och vad skulle frågan vara?

Han svarade:
”Om jag fick den möjligheten, skulle jag intervjua Jesus från Nasaret!
”Och vad skulle du fråga honom?”
”Jag skulle ha en enda fråga till honom: Finns det något hopp för mänskligheten?”

Det finns en längtan att höra att det finns hopp för varje människa och för mänskligheten. Människan behöver hoppet för att orka leva. Många skulle nog också vilja höra orden som profeten Jeremia förmedlade: Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens till att ge er en framtid och ett hopp.

Ture Lundmark