I

Igår eftermiddag var jag och åkte en sväng nere på sjön. Det blåste ganska kallt så jag vände och for och åkte elljusspåret istället.

Idag har jag åkt upp till Höbäcken och hem igen, en tur på cirka 16 km. Helt underbart.

Den här lilla stugan skulle jag mer än gärna vilja äga. Den ligger jättevackert till, alldeles invid Vindelälven.

Och så är det ju Storholmen förstås. Också ett superfint ställe. Thomas! Får du hemlängtan nu? Hade tänkt åka över och sitta på din fina altan och fika men tyvärr så var det ospårat dit över så det fick vara.

Det blåste ganska mycket och upp till Höbäcken åkte jag i kraftig motvind men hem gick det bra i medvind. En jättehärlig tripp var det minsann. Vad jag kom att tänka på när jag åkte den här vägen var när vi flyttade upp till Aitelnas på somrarna för slåtter, då gick vi barn ända från byn och upp till Aitelnas med korna. En sträcka på ca en mil och sju kilometer! Hur många skulle göra det frivilligt idag? Men för oss var det en självklarhet då, idag vet jag inte om jag skulle vilja göra det.

Efter jobbet ikväll så åkte Lennart upp till Aitelnas, har pratat med honom för en stund sedan och han hade 24 grader varmt i stugan, satt i stearinljusens sken och lyssnade på P4 Dans, efter en god renskavsmiddag. Det hördes faktiskt mysigt, blev lite avis. Själv har jag varit upp till Gunilla och Ewa och ätit en supergod köttsoppa och Ewa färgade mitt hår. Satt och tittade i gamla fotoalbum, det var också ganska mysigt på sitt sätt.

Detta var allt för idag. Nu väntar sängen och en god bok. 

Idag har det inte varit så bra väder. Blåst och yrsnö. Skidbacken här i Ammarnäs har då ändå kunnat vara öppen tydligen har det blåst mindre här än i Tärna/Hemavan.

Vi har riktigt mycket folk här i byn nu och det känns jättebra. Det måste vara många barnfamiljer för jag tycker att det bara kryllar av jättegulliga små och lite större barn. Roligt!

I lördags var jag och åkte skidor med Maria, Niclas, Fredrika och Zakarias. Jag åkte efter ån och upp mot OK och sedan elljusspåret ner till skolan där jag mötte dom andra. Ett och ett halvt åkte vi innan vi hade vätskekontroll uppe i Dalstugan efter det så åkte vi hem hit och lagade middag och såg Melodifestivalen. Lennart hade känt sig risig under dagen och fick magsjuka senare på kvällen. Inte så trevligt för honom precis.

Söndagmorgon tog jag hunden och gick upp till Maria och Niclas, det var bara Maria och barnen hemma, Niclas var ute med skotern i det härliga vädret. Vi fikade och dom började att packa för deras hemresa. Synd att dagarna skall gå så fort när dom äntligen är här i stugan, hade gärna sett att dom var kvar flera dagar till. Nu blir det ända till påsk innan dom kommer hit igen.  På hemvägen gick jag genom skogen och upp till liften och där var det redan bra med folk fastän klockan inte var så mycket men det var ju så fint väder så alla ville väl ut så fort som möjligt.

Genom att Lennart var sjuk så fick jag klara av butiken på egen hand men det gick bara bra. Mycket folk kom och det var full fart mellan tre och sex. Som tur var kom Sanna och när hon såg att jag hade kö i kassan  så  fyllde hon på i mejerikylen och tog hand om leverans av kvällstidningarna!

Ja, det var lite om mina helgaktiviteter. Nu är klockan 22.15 och det är minus sex grader ute och blåser ganska rejält ute. Hoppas att det inte blir värre. Ska gå ner och hänga upp en tvätt och sedan gå i säng. God natt alla!

Jag blir lika förvånad varje morgon jag vaknar och ser att himlen är klarblå och en stor sol lyser ner på oss! Helt underbart! Tänk vilken underbar tid vi nu har framför oss, nu är det ju ljust tidigt på morgnarna och ganska länge på eftermiddagen.

Fick ett MMS från familjen Norberg/Lindgren som är uppe i Aitelnas idag, där satt dom och njöt i fulla drag. Stekte kött och kokade kaffe. Då dom kommer ner ska jag följa dom ut och åka skidor.

Igårkväll var vi bjudna upp till deras stuga på 9-årskalas, Zakarias fyllde år, han hade bjudit in oss, Gunilla och Cengiz, Ewa, Ola och Erik Öhman. Ett trevligt, litet kalas.

Passa på nu och njut av det vackra vädret!

Idag blir det återigen en vacker dag, det behöver vi för vi har haft nog av kyla i vinter!

-9 var det då jag steg upp i morse och nu efter en skön promenad med Nasto på ån så visar termometern + 2,7 i solen. Härligt!

Läser i tidningen om hur svårt Rådjuren har det i vinter och det är ju tråkigt, vill då passa på att tala om hur bra dessa djur har det här mitt i byn. Dom håller till uppe i backarna på båda sidor om Yngves tjärn. Det är riktiga gator som dom trampat upp. Sedan blir dom matade av vår granne med  frukt och grönt och gammalt bröd som vi på Ammarnäs Livs kastar. Dom är jättefina att se på när dom kommer på rad för att äta, ibland lägger dom sig ner här ute på tjärn och ser ut att må så gott.

Tänk vad tiden går fort. Idag är det tre år sedan jag och Lennart öppnade Ammarnäs Livs! Samtidigt som jag tycker att dessa tre år gått fort så känns det samtidigt som att vi haft affären länge, länge!

Denna dag, för tre år sedan, var en nervös dag för oss men mest för mig kanske, första gången jag skulle sitta i kassan! Pia och Lennart hade ju vanan inne sedan tidigare. Det gick bra i alla fall och mycket folk hade vi,( det kanske inte var så underligt för butiken hade ju legat nere i över ett år) många glada skratt hördes denna dag i affären. Minns det som igår! 

Svärmor, Ewa och Gunilla hjälpte oss med servering av kaffe och tårta. Blommor fick vi i mängder, ja det var en toppenrolig dag!

Idag blir det inte tårta men vi lovar att bjuda på kaffe och någon sort av Gilles kakor!

Har hittat en gammal insändare, införd under Ordet Fritt i VK juli 1975, som min Mamma skrev inför Ammarnäs jubileet (100 år?)

"Jag sitter på potatisbackens krön och ser ner över gårdarna, ser på raningarna, ser på vattnet som stiger just nu, mer och mer. Jag blundar, då ser jag framför mig böjda ryggar som sliter. Det är våra förfäder som idogt arbetar för brödfödan. Där gick de i det tysta och slet ut sig. Tungt hade de och ont om allt, men ingen klagade. Det var en seg och god vilja som gjorde att byn byggdes upp. Vem slet dom för? Inte bara för sitt eget. Nej, för oss kommande generationer så att vi fick det bra. Ändå klagar vi mer än de.

Jag går på kyrkogården, här är så lugnt och stilla, jag läser namnen på stenarna och känner igen namn jag hört talas om och vad de gjort. Jag undrar vad de skulle säga om de såg byn idag. Skulle de vara nöjda eller ledsna. Vi vet inte vad de tänkt när de började, kanske inte en sådan utveckling? Men de får vila i lugn och ro och vi känner en ödmjuk tacksamhet emot alla dessa gamla Ammarnäsbor.

Jag går vidare genom byn, möter någon här och där hälsar, pratar lite. Går vidare möter flera, alla är lika mot alla. Å, vad jag älskar detta Ammarnäs och dess underbara bybor. Jag är tacksam att jag får leva och bo här och att mina barn fått växa upp på en sådan plats."  "en som flyttat in för 28 år sedan"

Precis 10 år efter mamma skrev detta så dog hon i en hjärtinfarkt endast 57 år. Alldeles för tidigt. Hon var också en människa som slet ont men hon var alltid glad, positiv och väldigt hjälpsam. Det jag minns från min barndom bl a, var att där hemma var det alltid folk och hälsade på mor och far. Många skratt och historier runt köksbordet. Nu ligger även båda mina föräldrar i lugn och ro på den vackra kyrkogården här i Ammarnäs.