Ung eller ej – allt är relativt

På jobbet har vi en sextonårig ferierarbetare, jag har som mål att han efter sina tre veckor hos oss ska klara av  följande :

* dricka kaffe samt gilla det
* blanda en kortlek på "rätt sätt"
* börja heja på det finska landslaget i ishockey
* veta hur torktumlaren och tvättmaskinen fungerar
* byta påslakan i en säng
* sluta upp med att somna så fort han sitter ner (jag nyper han alltid i örat när jag      ertappar han, känner mig som en uråldrig gammal tant)

Sen vågar jag nog skicka ut han i vuxenvärlden!

Bör notera att jag känner mig lastgammal när jag pratar med han, bara när man nämner att nokia 3310:an var "aktuell" på min tid känns uråldrigt. Får en framtidsvision där jag hör mig själv säga till barn att på "min tid" hade vi kassettband/vhs-filmer/modem/femtioöringar och när man ville lära sig något fick man ta fram encyklopedin och bläddra fram. Idag har vi google och wikipedia.
Allt var fan inte bättre förr!