Det är bara att hålla käft och vara nöjd.

Det jobbiga med att jobba delad tur (7-12 & 16-21) är inte att man jobbar tio timmar. Det är dom fyra timmarna man har "rast". Man hinner ju inte göra någonting! Det kanske låter mycket men det är inte det. Man är hemma halvett, lagar mat och diskar undan. Klockan är strax efter ett. Man kanske kokar lite kaffe och dricker en kopp. Hoppsan, redan tjugo i två. Hm, nöden kallar och man går på toaletten. Jaha fem i två är den visst! Sen kollar man kanske sina mail och nån hemsida på datorn, halvtre tar man kaffe påtår och sen upptäcker man att klockan har blivit tio över tre! Jaha, bara att menalt förbereda att man snart ska lämna hemmet. Tjugo i fyra cyklar man på jobbet, för att hinna byta om och få rapport. För även om du börjar klockan fyra så måste du komma lite tidigare, annars hinner personalen som slutar fyra fara hem. Och du får du ingen rapport alls. Ja ja bla bli bla. Nu ska jag fysiskt förbereda mig för att lämna hemmet, typ ta på mig byxor och borsta tänderna.

(Varför har dom ens kvar dom där jävla delade turerna? Ingen i personalgruppen på hela bygget vill ha dom där turerna, det där är en gammal relik från femtiotalet. Då är ju frågan : vad gör facket och dom som förhandlar om schyssta arbetsvillkor? Argumentet att det är för att spara pengar köper jag inte. Dom delade turerna leder till att sjukskrivningar blir vanligare eftersom folk går in i väggen och bränner ut sig. Så då måste man hyra in vikarier så vars är besparingen där? Ops, bäst jag slutar, vill inte förvandla bloggen till en politik och opinionsblogg. Vi har väl tillräckligt med sånna bloggar här? Haha)

Dagens ordspråk: Det finns ingen kortvarigare lycka än en nytorkad diskbänk.