Och fil varde det!

Jobbade till nio igår och kände mig halvdöd när jag kom hem. Tvättade håret som var smutsigt efter allt regnvatten, försökte även att varva ner med lite techno och spindelharpan. Men gav upp efter att ha håglöst suttit framför dataskärmen och stirrat. Så jag plockade ur kontaktlinserna och drog på mig fultröjan och kröp ner i sängen. Bläddrade i en serietidning men la undan den och släckte lampan 22:30.

23:15 tänder jag ilsket lampan eftersom magen lät som en illa trimmad epatraktor. Klev upp och bestämde mig för att göra skorpor med oboy…bara för att upptäcka att min mjölk som varit öppnad i tre dagar transformeras till tjock filmjölk. Brrr! Sköljde snabbt bort vidret i vasken och öppnade en ny förpackning SOM OCKSÅ BLIVIT DÅLIG. Uäh, sket i oboyen och åt enbart skorpor. Insåg att det var jävligt trist att sitta och torrtugga skopor så jag läste lite i den bok som låg närmast till hands – Potensgivarna – och bestämde mig för att bara läsa en liten stund…

Tittade upp från boken efter några kapitel (19st) och såg att klockan – yyyyl – blivit 03:46 eller nåt så då kastade jag undan boken och släckte lampan.

Klockan ringde 04:45 men jag bestämde mig för att snooza, men eftersom min mobiltelefon har muppat den senasta tiden så, givetvist, stängde den av sig och när jag vaknade och fick igång telefonen efter lite trixande med batteri och simkort så var klockan…06:30! (notering: börjar då jobbet 07:00). Bara att halvsovandes borsta hår, tänder och ögonfransar och dricka ett glas vatten och sedan pumpa ståendes med cykeln för att inte komma försent. Men bara för att man själv kommer i tid betyder det inte att andra gör det. Morr! Ringde arbetskollegan som skulle jobba med mig tjugo över, "hej visst ska du komma och jobba idag?" "öh, oj visstja!"