Underbar och älskad, och på sista arbetsdagen gick det också bra

07:30 första mobillarmet går igång, jag trycker bort det.
09:15 andra mobillarmet går igång, jag trycker bort det
09:30 tredje mobillarmet går igång, jag trycker bort det
09:55 fjärde mobillarmet går igång, jag trycker bort det
10:45 femte mobillarmet går igång, jag trycker bort det
11:00 väckarklockan börjar pipa, jag stänger av den
11:30 tittar på klockan
11:31 ramlar ur sängen och knäpper bh samtidigt som jag borstar håret.
11:35 tvättar ansiktet
11:36 tar på mig kontaktlinserna
11:37 tycker att kontaktlinsen på det vänstra ögat skaver men ignorerar det.
11:39 inser att kontaktlinsen på det vänstra ögat är i två delar. Börjar frenetiskt att leta efter dom oanvända linserna i "städskrubben" (som egentligen är en av mina garderober)
11:45 linser återfunna! Däremot råder det förvirring om vilket öga som har vilken styrka. Hinner inte leta efter bajsrecept från optiker utan chansar.
11:51 cyklar nedför backen på trottoaren,
11:52 cyklar nedför backen på vägen eftersom stort motorfordon blockerar trottoaren för cyklister. Hinner dock fånga skiten med mobilkameran i farten*. Jävla dåre.
12:03 framme på jobbet, något svettig med hes andning.
12:10 inser att matlådan är obefintlig samt att ingen frukost hann förtäras, hör hur magen lever om som en illa trimmad epatraktor.

*

Jahapp, bara att dricka ett glas vatten, låtsas som om hungern inte alls fanns, stöka undan lunchdisken och vara effektiv. Vill avsluta sommaren med en perfekt arbetsinsats och på så sätt säkra mitt framtida vikariejobb! Klantar jag ihop hela sista dagen blir man kanske inte längre utringd så bäst att ta det säkra före det osäkra, var så jag tänkte.
Vädret var symboliskt i och med att det var min sista dag. Regnet sa allt.
Det var lagomt med kaos och jobb så dagen gick relativt fort. Framåt kvällen sa jag adjö till samtliga vårdtagare och meddelade att det var sista dagen för mig och ville tacka för den fina sommaren och hoppades att vi snart skulle få ses igen, till alla förutom en vars tid tagit slut.
Beskedet om att jag skulle sluta bemöttes rörande nog med lite upprördhet och massa beröm. En av vårdtagarna vart svart i ögonen och utbrast "varför måste du sluta? Finns det inte tillräckligt med jobb åt dig?" När jag meddelade att alla platser var upptagna och jag bara var vikarie morrade denne till och väste: "jag ska prata med chefen så några av slöfockarna får sparken så du får jobb!" Jag tror jag skrattade så att jag höll på att sätta medicinnyckeln i halsen. Charmigt att man får uppskattning för jobbet man utför. Att man går till jobbet med ett leende på läpparna skänker visst dom gamla lite glädje, man blir som man umgås, eller nåt sånt (sen pratade vi politik och smutskastade lite lokala politiker, haha).

Varje gång jag sa att det var min sista arbetsdag till en vårdtagare sa min arbetskollega "det är bara som du tror!". Men i "den här branschen" (undersköterska-vikarie) vet man inte om man får jobba redan om två dagar eller om två månader. Det är lite som lotteri om man får jobba extra eller inte. Ibland är lotteriet att chefen favoriserar vissa vikarier som, enligt mig, konstigt nog har föräldrar som jobbar på arbetsplatsen. Fast detta är såklart bara en blygsam iaktagelse ingen anklagelse.

Kanske lät jag lite desperat efter mitt "hej då" till arbetskollegan när jag avslutade med att säga :"se nu till att ringa mig så fort som möjligt, annars kommer dom hitta ett utmärglat skelett i min lägenhet om en månad!"

* = se inlägget efter