Det våras för förkylningen

Av , , 2 kommentarer 9

Det var nog över ett och ett halvår sen jag var så här förkyld och jag hade förträngt hur vidrigt det faktiskt kan vara. Jag vet inte vad som är värst, det faktum att man hostar så mycket att man är orolig att alla inre organ ska komma upp eller att man ska kvävas i sömnen eller frossan som växlar från att man brinner upp eller till att det känns som om blodet är trettio minusgrader. Fast locken för öronen är inte så hey baberiba när man redan vid "normalt tillstånd" hur hör lika bra som en garagedörr. Framförallt är det tråkigt att vara sjuk, man är alldeles puts väck uppe i hjärnkontoret så man orkar inte göra nåt avancerat alls, till och med att sova är för ansträngande! Så mesta av tiden så hostar jag slem och blinkar långsamt då varje blinkning gör ont. När jag mår lite bättre dricker jag pyttesmå klunkar vätska, ser om animeserier (Pumpkin Scissor, Jigoku Shoujo,HOTD & Ichigo Mashimaro) och nyser äckligt på täcket (reaktionsförmågan också puts väck). Thats all folks!


Pumpkin Scissor’

Om det finns ett helvete så befinner jag mig där nu

Av , , 6 kommentarer 11

Min souvenir från Stockholm är en dunderförkylning med feberfrossa, rossliga lungor, klåda i ögonen och en hosta som river sönder mig på insidan. På köpet har jag även en träningsvärk som heter duga, den är främst lokaliserad på höfterna och vaderna så jag har vissa svårigheter med att förflytta mig från sängen eller ta mig upp för en trappa. Men det är inte allt, när jag satt på flygplanstoaletten fick jag en kär överaskning, ta taa taaa, min mens!

Bara att njuta av livet och krypa ihop i fosterställning i sängen. Jag får berätta om min stockholmsresa som bl.a innebar att jag bodde i en fängelsecell, hamnade i Turkisk tv och var på besök i riksdagshuset när jag återgår till mitt normala tillstånd.

 

 

Får jag lov?

Av , , 5 kommentarer 10

Notering till mig själv: dansa inte tango i flera timmar, du får ohygglig träningsvärk runt bröstmuskelområdet och det gör ont så fort du ska ta ner en kopp från hyllen eller dra en tröja över huvudet (fast å andra sidan är tango så roligt!).

Blykepsbehov

Av , , Bli först att kommentera 10

Mina baksmälla-cravings:

# té med nån fruktig smak
# oboy (smakar bäst ur min pacman-mugg)
# glass (mycket effektivt mot huvudvärken)
# en säng och fyra tycken kuddar
# 10 gigabyte med serier
# hallon och jordgubbssmoothie med banan
# pizza
# vattenmelon
# en minigris som vill bli kramad
# fiskpinnar med kethup
 

 

 

 

Finland vissar sitt rätta esse

Av , , Bli först att kommentera 11

Kvällens besvikelse i VM-matchen: Ruutu och Koivu dem spelade inte, de "sparar sig" säkert inför OS. Ruutu den äldre råkar vara min favorit  i det finska landslaget. Gott folk, Granlund kan ha gjort tidernas mest episka jävla mål! På söndag piskar suomi skiten ur fucking ruotsi!


För den unga spelaren kan detta vara ett karriärsavgörande drag för hans karriär.

Katanagatari, historisk inkorrekt samurajserie

Av , , Bli först att kommentera 9

Minnalainen rescenserar:

Den kvinnliga generalen Togame är utsänd av Shogun i uppdrag att samla ihop de tolv ovärderliga och extremt farliga svärden som den legendariska smeden Kiki Shikizaki skapat. Hon reser till ön Fushou för att be en landsförvisad krigshjälte att hjälpa henne med uppdraget men väl på ön upptäcker hon att han avlidit och bestämmer sig för att låta hans arvinge och son. Shichika Yasuri att hoppa in istället. Tillsammans lämnar de ön och ger sig ut på en resa genom Edo-Japan för att leta reda och återta de tolv svärden.

*

Katanagatari kanske vid första anblick ser ut som en typisk actionfylld samurajserie, men det som gör den här serien annorlunda är att huvudpersonen Schichika Yasuri för det första inte använder sig av ett svärd, han har inte den blekaste hur man använder ett heller! Schichika använder sig istället av en svärdslös teknik, "Kyotouryuu ", en teknik som gått i arv i sju generationer och var Togame’s främsta anledning till varför hon ville använda sig av hans far i uppdraget. Kyotouryuu är en svärdslös teknik där utövaren slåss med sina armar och ben istället som svärdliknande vapen.
Eftersom Schichika är född och uppvuxen på den isolerade ön har han aldrig träffat nån annan än sin far och syster och han har aldrig varit utanför ön heller. Så han blir förvirrad av vanliga seder och är dålig på att uttrycka sig emotionellt och personligen är han alldeles underbart klumpigt söt och kickas ass när han slåss mot en motståndare.

Togame jobbar åt Shogun som en slags strategiker/general och har fått i uppdrag att samla ihop de tolv svärden. Hennes förflutna spelar en viktig roll i historien och hennes relation till Schichika är mer invecklad än man först kan tro.
När hon får reda på målet för hennes resa, Schichika’s far, har dött så låter hon sig inte rubbas utan kommer snabbt på en ny plan. I planen så har hon bestämt sig för att  Schichika ska bli förälskad i henne. Enkelt, någon som drivs av makt eller pengar kan man inte lita på då den personen kan bli korrupt och förråda en. Men en som slåss för kärlek, ja det är en helt annan sak.  Jag gillar Togame’s design, hon är väldigt petite och feminin och hennes kläddesign är vacker med alla färger. Även om hon har noll talang för hur man hanterar ett svärd (något hon även är stolt över) så jämnar det ut sig med hennes otroliga intellekt och sinne för strategier i strider.

Annan fakta om Katanagatari:
* serien är baserad på en novell av Nisio Isin som även ligger bakom serien Bakemonogatari
* Serien är tolv episoder lång och när den gick i Japan så sändes ett avsnitt i månaden.
* Serien utspelar sig under Edoperioden men har ingen historisk anknytning alls, tidsperioden är mer som en rekvisita.
* Taku Iwasaki ligger bakom musiken.
* En "shogun" är en beteckning under Edoperioden för Japans högsta militära befälhavare.


Betyg: 8 av 10 vodkaflaskor (vilket jag absolut inte trodde att jag skulle ge när jag såg de första avsnitten, man kan säga att man måste vänja sig med serien och vänta på sista avsnittet, som var magnifikt!)

För att se trailern, klicka här <–

 

Skolk i betyget? Alldeles för milt!

Av , , 5 kommentarer 8

Jag är inte alls överväldigad av den här "skolk i betyg"-idén. Jag förstår inte riktigt hur det ska få elever att motiveras till att inte skolka.
För det första är jag smått nyfiken på hur detta skall presenteras till eleverna? Jan Björklund som hytter med pekfingret och med en karaktärsdanande röst talar om för eleveerna med mullrande röst att "om ni skolkar så kommer det att synas i ert betyg!"

Well…vilken banbrytande idé Jan Björklund, du har verkligen haft ett produktivt brainstorm-möte med dina partikollegor! För jag menar, det har ju aldrig synts förut i betyget om man skolkar?

Men det gör det. Om du skolkar eller är borta för många gånger från ett ämne så kommer ens lärare att tala om (sisådär nån vecka innan betyget sätts) att man inte kommer att få nåt betyg i biologi/svenska/valfritt ämne, och man undrar såklart varför. Läraren säger att den har för lite underlag/eller inget underlag alls för att sätta nåt betyg, man har missat moment och läraren har inte "sett något" och så vidare men säger med ett hurtfriskt leende "men du kan om du vill" (nåt dom fick lära sig i den pedagogiska delen av utbildningen). Eleven tycker att läraren är dum i huvudet och det känns som om man fått en dolkstöt. Nästa termin vet man att man måste prestera dubbelt så bra för att höja sig och kanske klarar man det, eller så känner man att allt ändå har skitit sig och läraren bryr sig ändå inte om man skolkar förräns det är dags att prata betyg så man fortsätter med skolket. Jag tror det kallas för "en nedåtgående spiral" eller "ond cirkel"

Skolk i beyget? Nej vad urmodigt. Jag har en idé som jag fick när jag såg serien "Deadman wonderland". Alla interner har elektroniska halsband som ständigt pumpar in gift i deras kroppar och äter dom inte ett motgift var tredje dag så dör dom. Och hur får dom då motgiftet? Jo dom köper det med hjälp av poäng, poäng som dom tjänar genom att delta i olika farliga tävlingar och så vidare.

Lysande idé! Ja inte det där med giftet och döden men varför inte sätta elektroniska halsband/fotbojer/armband på eleverna? Grundskolan är ju obligatorisk så nån (eller nåt) måste lära dom skolkande lymlarna att det är inte okej. Ett resultat som man får samma dag beyget sätts stoppar ingen från att strunta i att gå på Engelskan. Men om man får poäng för varje lektion man går på och poängen i slutändan förvandlas till pengar (aka studiemedel)? Då kanske eleverna känner sig motiverade (tvingade) att gå på lektionerna och slutar upp med att skolka? För den som inte samlar på sig några poäng får helt enkelt inga pengar.

Nån kanske tänker "hallå det finns redan hot om att dra in studiemedlet", ja det kanske det gör men hur effektivt är det? Hot om indraget studiemedel kommer först in i bilden när skolket har pågått ett bra tag och då sluttar det redan nedåt i spiralen.

Sverige håller ändå på att bli ett kapitalistiskt land så varför inte lära våra barn samma sak?

(detta inlägg innehåller såklart sarkasm, ironi och spydigheter)

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv