En frisk smak av luden svamp

Det är helt fantastiskt underbart när nån sinneslö imbecill lämnar ett halvt paket med krossade tomater i det allmäna kökets kylskåp. Den sinneslöa imbecillen verkar inte förstå att när det är vitt, ludet och rör på sig att det är dags att förpassa det till eftervärlden. När jag öppnade kylskåpet och fick kaskaden av mögelodören i ansiktet krullade ögonbrynen ihop sig, och efter att ha tagit djupa andetag genom fönsterspringan var jag redo att finkamma kylskåpet efter den skyldiga.
När jag hade kasserat det vita, ludna snusket kokade jag en kopp té för att lindra nerverna och tänkte att jag skulle ta den sista biten mazarintårta som jag bjöd klassen på igår. Biten med mazarintårta låg inuti en fin förpackning och jag la upp den på ett fat för att avnjuta med mitt té. Tyvärr hade jag inte räknat med att mögellukt är som Hulken – att den kan tränga sig igenom alla sorters väggar. Så när jag trodde att munnen skulle fyllas av mazarin fick jag istället den friska smaken av förnuttsele och luden svamp.

Jag läste på internet att det enda sättet att sanera sig mot något sånt här är att gurgla ett valfritt explosivt ämne och sen svälja en tändsticka.
Inget kommer någonsin att smaka bra igen.