Jag är fast i en så kallad ”reality television”-serie; egentligen två stycken Flipping out och Interior Therapy med Jeff Lewis. I Interior Therapy bosätter sig inredaren Jeff och hans assistent Jenni i huset där förvandlingen ska ske och förvandlar trista rum till tjusiga dito. Jeff snappar upp problem som finns i förhållanden och sitter i soffan och ger råd. Zoila, hans hushållerska får också vara med, mest med att städa – eftersom hon bara latar sig när inte Jeff har kollen på henne. Enligt Jeff, alltså. Jeff kan säga ”det finns ingen kärlek i det här huset” eller ”ni måste tala ut om den här saken” och han blir den som pekar på problemet utifrån och blir den som inblandade kan tala med när orden för längesedan inte kan ges eller tas emot utan att skapa ännu sämre stämning. Ibland kan Jeff säga till Jenni något i stil med ”Jag tror inte att A vill att B ska flytta in i hans hem”. Jeff har förmodligen genomgått någon eller några slags kosmetiska ingrepp i ansiktet, med drag som från en lejonhanne och han är oerhört dominant, har stora krav på sin omgivning och sina anställda, skriker, gormar och surar och måste vara medelpunkten. Kommenterar kommer och går och omgivningen håller Jeff på gott humör.

Jeff är ett proffs på inredning och det är hans räddning. Om han hade varit halvdålig eller inte lyckats med sina projekt hade han inte kommit undan lika lätt med sin stil och på något sätt kör över människor med deras egna medgivanden och jag undrar om det är räddningen för de som är framgångsrika i professionen – man kommer helt enkelt undan med vissa grejer om man är en duktig skådis, en bra författare, en briljant journalist, en gudabenånad sångare, en lysande konstnär eller what so ever – till en viss gräns förstås.

I ett av de senaste avsnitten var Zoila så sur och ledsen att Jeff och Zoila fick uppsöka en terapeut. ”Jag blir ledsen när du beter dig som om du äger mig” (fritt citerat) säger Zoila med tårar i ögonen. ”Zoila bor i mitt hem, jag betalar henne lön och bekostar hennes skönhetsoperationer” säger Jeff.

”Zoila betyder oerhört mycket för mig – jag är van att gå i terapi och jag tycker att vi löste vårat problem bra”.