Jag skriver för de som vill läsa…

Jag fick en all-time-high (kan ha varit) på min andra blogg BrittasBetraktelser för ett tag sedan, trots att jag inte längre skriver där – kanske finns där ändå något där som några gillar. Det har gått trögt att blogga på VK-bloggen. Det är politikerbloggar, samhällsbloggar och övriga bloggar. Vad finns det egentligen att skriva om – och varför läser man?

Kanske är det för att jag inte känner samma frihet att flumma ut i i ord eller tankar här – eftersom jag skriver i ett närområde. Sina innersta känslor, tankar och privata liv vill man så gärna ha för sig själv. Jag skrev om min Rom-resa här och döm om min förvåning när jag vaknade nästa morgon och hade 40 gilla-markeringar. Men jag skriver inte enbart för att få gilla-markeringar. Jag skriver för att det är ett nöje. Säkerligen som många andra gör. Jag tänker ändå – om det finns endast en person därute som gillar det jag skriver så är det ok.

I mitt parallella liv skriver jag på BrittasBetraktelser:

Då flyger mitt hjärtas fågel…

Kom ihåg att vara mig nära. Björn Afzelius. Då flyger mitt hjärtas fågel. Det är svårt att tänka sig att han är död. Borta. Men jag tänker mig att hans hjärtas fågel flyger däruppe fortfarande. Att han sjunger för de som inte kan, för de som inte har någon röst, för de som förtvinar, krymper.

Mitt hjärtas fågel – låt den flyga…

Och svaren kommer. Här är det tyst. Jag borde också lära känna andra bloggare och kommentera, Ibland läser jag och ser stora saker – jag borde verkligen ge uttryck åt det. Inte hålla allt inom mig. Önska alla en trevlig kväll eller helg – fast det tycker jag ändå är självklart.

Tiden för väl utvisa…