I promised myself…

Det är mycket man har lovat sig själv. Nu senast var jag helt på det klara med att jag måste gå en femkilometerspromenad varje dag efter jobbet. Det lär ta 19 dagar att skapa en ny vana eller 21 dagar eller kanske 90? Om man googlar så finner man i en artikel i SvD en intervju med forskaren Ola Hermansson, citat:

”Han börjar rita upp på tavlan hur en nervcell i hjärnan kontaktar en annan nervcell. Ett mottagarämne på ytan gör att signalen går vidare in i den andra nervcellen. Om stimuleringen är bra, till ­exempel att kroppen mår bra efter att ha fått frukost, så händer något i kärnan i nervcellen. Paketeringen av DNA förändras något så att det blir lättare att producera mottagarämnen.

– Det man tror händer, väldigt förenklat, är att kromatinet, DNA-molekylen som är hoppackad till en liten boll, kommer att öppna sig lite grand mera precis där de här ämnena produceras. Det blir lättare att producera de här ämnena efter hand. När du har upprepat vanan ett antal gånger blir det lättare för signalen att gå den vägen.”

Jag mådde ganska bra efter promenaden igår och även efter den som jag gjorde ikväll. Jag vet att jag mår väldigt mycket bättre när jag motionerar. Jag hoppas att mina DNA-molekyler ska fatta snabbt den här gången. Tyvärr har jag också mått bra den senaste veckan när jag endast ätit ett äpple till lunch. Fyra luncher med äpplen – har jag skapat en ny vana? Jag har suttit framför datorn de senaste dagarna och kollat på SVT play – en ny vana?

Det är enkelt med vanor – man slipper tänka. Man kliver upp på morgonen, brygger sitt kaffe, tittar ut genom fönstret etc…

Man får massor med träffar på ”vanor”, bland annat 10 vanor för att leva lyckligare… och nr 1 är: Spendera mer tid utomhus:-) Jag känner att jag är på väg. Svettas mera, kan man väl hoppa över – men sedan: Lyssna till positiv musik!

I promised myself…

Dra upp volymen!