Dolda motiv…

Jag erkänner, jag vill komma överst på listan. Blogglistan. Trots tidigare inlägg om det löjliga i att det ska tävlas om allt – är jag innerst inne enbart en simpel ögontjänare. Mina dolda motiv är superdolda, att andra har större talang och att jag är en medelmåtta får jag ta såväl som en inspiration och en utmaning – för det är väl ändå så att människor i alla tider har kämpat för att bli något, komma främst – även om det inte är vidare ofta man lyckas?

Jag funderar hur världen skulle se ut om alla människor gav luft åt sina dolda motiv och talade rakt ut – kanske skulle en stor mängd människor undgå tragiska öden och andra skulle nå höjden av deras kapacitet. Har lyssnat på en gammal intervju i Babel med Roxanne Gay, hon som skrev ”Bad feminist” och hennes syn på saker och ting är att några människor alltid får betala priset för andras framgångar och liv. Det är väl ungefär som att tänka sig ett äktenskap och synpunkten som man ibland hör att ”folk skiljer sig för lätt nuförtiden” – ja, efter dokumentären om Bill Clintons ständiga otroheter och utsatta kvinnors vittnade om övergrepp – borde väl Hillary ha vänt på klacken för längesedan istället för att skylla allt på de andra kvinnorna och republikanerna? Är det försvarbart att i alla lägen lägga skulden på en utomstående istället för att mota in maken/makan i ett hörn och avkräva ett svar och sedan ta sitt pick och pack och dra istället för att fortsätta vara gift?

Roxanne Gay är en färgad, stor kvinna – både i omfång och som författare. Hon blev våldtagen när hon var tolv år, ett trauma hon gått i terapi för i tjugo år och som alltid kommer att vara en del av hennes verklighet. För i verkligheten är lyckliga slut svårare än i en bok och består ibland enbart år efter år för att bearbeta händelser och trauman. Som Bill Clintons kvinnor kanske – Monica Lewinsky som blev bespottad och uthängd, inte minst av andra kvinnor istället för att se sina egna män genom kritiska glasögon.

När jag har kollat på programmen om fetmakirurgen Dr Nowzaradans operationer av väldigt feta människor och deras berättelser – så har kvinnorna ofta en historia om övergrepp och att maten och den stora kroppen blivit ett skydd mot människor (nu redogör jag bara vad som sägs i programmet) och då slår det mig att vi har alldeles för lätt att döma – innan man vet bakgrunden.

Allt hänger ihop…