Ostkrokarna har tagit makten…

Sveriges mest älskade snacks sedan 1968 står det på jumbopåsen. Jag undrar verkligen om det är ostpulver som strösslas på krokarna och inte något annat beroendeframkallande medel. Undrar hur man gjorde för att få fram den perfekta ostkroken? Kanske hjälper det mig att läsa hur den tillverkas, Wikipedia: ”En majsmassa tillverkas genom att torkad majs och vatten upphettas och utsätts för högt tryck. Majsmassan passerar genom ett hål, skärs av i lämplig längd och stelnar. De får då den något krokiga formen. Därefter rostas de blivande ostbågarna så att större delen av vattnet förångas. Därefter sprejas bågarna med en ostmix bestående av ost, druvsocker och andra ingredienser, innan de paketeras i påsar.”

Det enda som motar Olle i grind är att aldrig köpa hem en endaste påse och tänka att ostkrokar är en helt onödig produkt. Vad hjälper plastklämmor när påsen väl är öppnad? Är det att ljuga för sig själv att smyga fram till skafferidörren, öppna den ljudlöst och sakta dra ut påsen och öppna klämman, hälla upp några ynka deciliter i en liten, liten skål – och sedan upprepa det fem gånger i sträck?

Påsen är miljövänlig med 50 % mindre CO² i plasten. Jaha.

Jag tror att kunderna måste börja ställa krav på matvarubutikerna map plastförpackningar. Till och med en förpackning med lufttorkad skinka har plastremsor mellan skinkskivorna inuti plastförpackningen – är inte det sjukt? Vi borde plaststrejka. Av all plast som samlas in återvinns endast en bråkdel – resten bränns och blir CO².

Jag kanske skulle fråga någon som har makten hur man löser detta? Jag sneglar ner i den lilla skålen – men ostkroken vägrar att svara…