Inga hjältar varar för evigt…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det behöver inte ens vara hjältar, utan en person man på avstånd tyckt varit lite mysig – i den tron att what you see is what you get. Den senaste i raden av trakasserande män är han som spelar Mr Big i SATC, Chris Noth, där två kvinnor kontaktat tidningen Hollywood Reporter och berättat om tidigare övergrepp. Noths agentur väljer nu att avbryta samarbetet med Noth, källa Aftonbladet.

Läste en intressant krönika i DN idag om ”när pappalivet blir klaustrofobiskt”, citat: ”Frånvarande fäder har alltid varit del av Gunnar Ardelius romaner. Men när han fick sitt tredje barn och ville skriva en ny bok började han själv känna sig trängd. Slitningarna blev påfrestande och flykten lockade.”

Fritt citerat, (Obs! Jag har bytt ut pappa mot mamma och vice versa, patriarkal mot matriarkal i texten.)

”Jag ville vara i spåret hela tiden. Efter en tid bad min man mig att trappa ner, att skjuta på det hela. Var det verkligen vettigt att åka Vasaloppet när vi precis fått en bebis, kunde jag inte vara hemma i stället? Jag försökte vara tillmötesgående, förstående, men bara på ett sådant vis att jag fortfarande kunde få åka mina mil. Tanken på att ställa in Vasaloppet fyllde mig med skräck. Det var otänkbart.”

”Jag lärde mig som barn att förakta både min egen och andras svaghet, såg ner på min pappa för att han var ett offer som inte förmådde konfrontera sin egen utsatthet i en matriarkal värld. Jag åkte Vasaloppet till sist. Tog tillbaka mitt löfte om att låta bli. Min man stod apatisk i dörren när jag åkte iväg med bilen upp till Sälen. Han såg på mig som om jag var död.”

Texten blir nästan komisk eller åtminstone helt ny.

Som en ballong man vill sticka hål i…

Bli först att kommentera

Rådhustorget – så sorgligt…

Av , , 2 kommentarer 5

Snart är vi robotar i en AI-värld. Är man emot är man bakåtsträvare, gammalmodig eller rentav samhällsfientlig. Någon som inte följer med sin tid. Bakom varje uttalande om omodernism står någon som ser en ny inkomstkälla. I DN idag kan man läsa om, citat: ”Chippet i Hannes kropp öppnar dörrar och mäter hälsan”. Ni förstår väl, nu är det på gång. Inte nog med det, citat: ”Hannes Sapiens Sjöblad sveper över bröstet med mobilen som snart plingar till och visar siffror på skärmen. Det lilla riskornsformade chippet som implanterats under huden i hans bröst har svarat genom att mäta och skicka hans nuvarande temperatur till applikationen i mobilen. Hannes Sapiens Sjöblad beskriver det som en inbyggd termometer. – Vår vision med den här tekniken är att skapa ett nytt organ till människokroppen och lösa problem, säger Hannes Sapiens Sjöblad.” Slut citat.

Häromkvällen publicerades en bild på Facebook i gruppen ”Umeå stad-gamla fotografier”, en bild av glada människor och torghandel på Rådhustorget med texten: Minne av ett Torg 1972 , foto Gun Boberg. Jag var först att kommentera: ”Ett levande torg – så gemytligt! Idag känns det så kalt på torget, men det är kanske bara jag som tycker det…”

Det visade sig att not, det var det inte. Många saknade det genuina och synpunkterna var många och liknelser med Nordkorea och Sovjet (ok, den sista stod jag själv för). Det finns ingen som helst mysfaktor på Rådhustorget numera. De gråa platta stenarna, en röd metoo-puma på kalla stålrör, ett förut så levande torg – idag så kalt och trist.

En stadskärna behöver vara inbjudande och mysig! Det finns ju ingen puls där – bara robotliknande människor som skyndsamt passerar förbi Umeå forna stolthet – ett före detta levande Rådhustorg…

2 kommentarer
Etiketter: