Börje Salmings galopperande sjukdom var som min pappas i ultrarapid…

Min pappa dog 1989 på min födelsedag. Han hade Parkinsons sjukdom. Han fick diagnosen när han var 61 år – tolv år senare dog han. På dödsbädden gav läkarna honom defibrillatorhjälp – OMG – önskar att jag aldrig behövt uppleva det. En kropp som inte längre kunde tala, äta eller kommunicera. Den sorgen kommer aldrig att lämna mig. Synen när en bröstkorg höjs och sänks, när man vet att inget ändå spelar någon som helst roll.

Han kan heta Börje eller Holger, saknaden är lika stor oavsett.

Min sorg och saknad försvinner aldrig.

Den är bara gömd långt inom mig…