Att respektera broccolin…

Jag är en Masterchef-nörd. Den engelska varianten alltså. Och helst ”Masterchef: The Professionals”. Jag tänker mig att när hela mänskligheten insett innebörden av att ”respektera broccolin” är det fred på vår jord. Just den detaljen kan vara hela skillnaden mellan att gå vidare i tävlingen eller bli totaldissad av Michelinkockarna. Fast på engelska heter det förstås ”chef”, bättre så än att säga ”cook”, men med fel uttal. Kan så lätt missförstås.

Ska man bli en bra ”chef” ska man arbeta tolv timmar om dagen i köket, strunta i vänner och familj, stå heroiskt i stekoset, känna passion för betorna och puréerna och vilja göra karriär. Lockelsen är de framtida Michelinstjärnorna i guiden med samma namn. En stjärna, två stjärnor, tre stjärnor.

Anne-Sophie Pic som är bossen på restaurang Maison Pic i Frankrike, övertog den trestjärniga restaurangen efter sin far (som övertog den efter sin far osv). Hon ville inte först. Utbildade sig inom andra yrken, men kom tillbaka till restaurangen för att lära upp sig, men hennes far dog plötsligt. Och Anne-Sophie fick kalla fötter. ”Jag var inte välkommen i köket. Tappade en stjärna. Det var en mycket, mycket svår tid.” Hon drog därifrån, men beslöt sig sedan för att återvända och aldrig mera lämna köket. Nu är hon 53 år och har återfått den tredje stjärnan. Gör konstruerade maträtter med pincett.

Själv har jag lagat fläskschnitzel med morötter och broccoli ikväll. Jag respekterade inte broccolin. Den smakade som vanligt hö och lite ladugård. Funderar på att mejla Gregg Wallace. Undrar om de har en annan typ av broccoli i Masterchef? Längtar efter att lämna köket. Jag är mätt. Känns som om det är grejen.

Det var en mycket, mycket svår tid i köket ikväll…